Tall Ships Race i förbifarten

Den här eftermiddagen har det varit otroligt livlig trafik i farlederna mellan Åbo och södra Nagu. De deltagande skeppen i Tall Ships Races tog sig från Aura å i Åbo ut mot startpunkten vid Utö. De följdes av massor och åter massor små båtar som var ute och nöjeskörde i det vackra vädret på Erstan och andra ställen.

Själva åkte vi landvägen till Pärnäs, liksom många andra Nagubor, för att se när skeppen kom längs Storströmmen. Jag stod med kameran i högsta hugg och Pasi hade med drönaren och filmade en liten snutt. Det blåste så pass hårt att det var lite problematiskt att filma.

Här kommer mina bilder och längst ner den lilla filmsnutten.

Publicerat i Foto och bild | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

En ovanligt lyckad lördagkväll

Jag fick ett infall och bjöd in en hel hög av väninnor en lördag i juli. Jag tänkte att jag kan dra till med rätt många inbjudningar för det är ingen risk att alla kommer ändå, så upptagna som vi alla brukar vara. Så när alla utom en tackade jag blev jag rätt paff. Vi blev totalt 14 damer! Ähum, jo, vi har ett stort köksbord och en rejäl terrass men ingendera rymde FJORTON damer runt ett bord. Så det blev att komponera ett långbord på gången framför huset. (På gräsmattan skulle stolarna ha sjunkit ner i marken och det ville jag inte.) Två bord efter varandra och 14 stolar runt och plötsligt hade vi ett perfekt festställe!

Dessutom fick vi ju jättefint väder! Rätt varmt så länge solen var uppe men lite senare på kvällen behövdes allt värmande som gick att uppbåda! Somliga drog fram ylletröjor och yllesockor men någon hade packat med sig ett ytrymmeseffektivt hjälpmedel. Det här ”kaffepaketet” är en den foliefilt som brukar finnas i förstahjälpväskorna. Den värmer med en gång eftersom den reflekterar din egen värme tillbaka in i dig. Ganska smart när man inte vill ha stor packning med sig!

Maten var rätt enkel att fixa till. Det blev sallad, pajer och rökt lax. Efterrätten däremot ville jag satsa på. Det är mitt stora nöje. Så jag gjorde en minipannacotta, en minichokladmousse och en minicheeseccake åt var och en. Jag hade jätteroligt när jag gjorde dem och ännu roligare när jag serverade dem till alla mina häpna vänner!

Eftersom alla inte kände varann så jättebra bad jag alla i tur och ordning berätta sitt namn, sina viktiga koordinater i livet, familjeförhållanden och så avslöja vilken som var dens första bil. Det blev hågkomster av händelser och personer och kontroll av mer eller mindre officiella släktband. Det visade sig att vi inte alls visste så mycket om varann som vi trott. Så vi skrattade! Det här var nog den roligaste fest jag varit på på länge. Det är också den fest jag festat längre än på långa tider, vi höll nästan på tills solen gick upp!

Jag är jätteglad att vi blev så många. Tack kära tjejer för en superlyckad fest!

Publicerat i Mat & Smaker, Vänner | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Smart som en trast

Jaha, så mycket för de röda stenarna. Våra trastar ser skillnad på jordgubbar och rödmålade stenar. Nu var det bevisat. Så det blir till att lägga nät över odlingarna. Suck.

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , | 1 kommentar

Stora röda gubbar

Där ligger dom nu. Våra fina stenhårda jordgubbar.


Jag hoppas att det ska fungera. Att trastarna ska tro att det har kommit jordgubbar i landet men inse att de är oätliga och följaktligen låta bli att försöka äta jordgubbar under resten av sommaren.

Idag rensade jag i jordgubbslandet och lade till flera ”stengubbar”. Medan jag höll på och pynjade i landet hörde jag hur trastarna ropade till varandra i träden bredvid. Det lät precis som ”Titta, hon plockar jordgubbar! Mums, nu är säsongen här. MATDAGS!” Så jag hoppas att de flög dit och provsmakade när jag gått därifrån.

Den första riktiga jordgubben håller på att rodna nu så snart får jag se om tricket fungerat.

…..fortsättning följer vad det lider.

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Midsommarhälsningar

Idag fick jag se nåt som man inte ser varje dag. Det blåser rätt friskt idag och när vi körde till butiken körde vi förbi några rågåkrar. Över åkrarna svävade en rök som nästan gav intrycket av att rågen brann. Pappa informerade att rågen blommar och det vi såg var moln av rågpollen! Mamma sa att hon aldrig sett nåt liknande och så vi förundrades vi en stund.

Det var så mäktigt, så konstigt och så unikt att jag måste stanna bilen för att fota. Tur var det för när vi en stund senare körde hemåt igen var pollenröken försvunnen.

Glad midsommar!

Publicerat i Foto och bild, Natur | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Midsommarhälsningar

Ex tempore

När jag var liten kunde vi, mamma, pappa och jag, sätta oss i bilen en vardagskväll för att köra iväg o se om Brita och Ole var hemma. Var inte de hemma så körde vi vidare för att se om nån annan familj var hemma. Oftast var det nån hemma nånstans så vi fördrev kvällen tillsammans. Alltid var det inte så väldigt kul för mig för det var inte alltid en barnfamilj vi besökte men på nåt sätt fördrev jag också tiden. Ibland dök vänner upp hos oss – oanmälda för att se om vi var hemma.

Ingen frågade efter att huset skulle vara tip-top-städat, alla hade sina hushåll på sitt sätt. Man rymdes ju ändå att sitta nånstans. Ingen frågade efter stora dukningar utan en påse bullar och nån torrkaka fiskades upp ur frysboxen och kex fanns vanligtvis i skåpet. Varje husmor med självaktning såg till att ha nånting hemma ifall det kom nån. Hade man inte annat så brukade det finnas smörgås eller ett paket glass.

Med tiden tror jag att mamma ringde före och frågade om vännerna var hemma och meddelade glatt att vi var på väg. Då hann husmor tina bullarna från boxen innan vi kom, men inte städa hela huset och baka sju sorters kakor. Ibland hann hon (för det var nog alltid hon) vrida ihop en paj eller en kladdkaka. Men ändå, det var snabbt påkomna visiter som alla uppskattade för det mesta.

Idag är det ingen vits att se till att ha nånting hemma ifall det kommer nån, för idag ska alla träffar avtalas långt på förhand och bjudningen blir därefter – ofta allt för stordådig. Jag saknar tiden när folk bara satte sig i bilen och for iväg för att se om nån var hemma.

En gammal bild av oss får illustrera.

Jag har några få vänner som kan den här konsten, att bara dyka upp eller ringa typ en halv timme före bara för att kolla att vi är hemma. Då fiskar jag upp en påse bullar ur boxen eller vrider ihop en paj eller bjuder på knäckebröd med smör och ost.

Även om många verkar ha uppfattningen att jag lever ett mycket aktivt liv och flänger omkring här och där så sitter vi oftast hemma och ugglar om kvällarna. Inte kommer vi heller oss för att åka iväg för att se om nån är hemma. Så alldeles ärligt, om det känns så, kom på besök! Ex tempore. När du är ”in the neighborhood”. När du har tråkigt. Jag lovar inte att det är tip-top-städat men jag lovar att det finns en plats att sitta ner och prata bort en stund. Jag lovar också att trolla fram nåt att tugga på. För jag har en gen av ”husmor med självaktning”.

Publicerat i Familj & Husdjur, Mat & Smaker, Tankar & debatt, Vänner | 2 kommentarer

Och felet var…

Den krånglande bilen som var på service för 1000 km sen är fixad och hämtad. Felet var ett tändstift som var sönder och så hittade man ca. 2 LITER för mycket olja i motorn (den ska ha 3,5 liter normalt).

Undrar just om nån kollat om det finns en ‘valemekaanikko’ på verkstaden där bilen servades sist?

Publicerat i Okategoriserade, Resor | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Och felet var…

Det går bra nu

I min andra blogg I skuggan av domkyrkan berättade jag förrgår hur det gick till när jag nu sitter med foten i paket. Så klicka på länken ovan om du missat den berättelsen.

Jag hade sedan tidigare avtalat att jag skulle åka till Helsingfors på möte på fredagskvällen och ett annat möte i Esbo idag på förmiddagen. Vi hade också bestämt att Pasi kommer med för det är så tråkigt att köra fram och tillbaka flera hundra kilometer ensam. Tur var det ju eftersom jag inte kan köra bil nu med foten i paket.

Jag fick skjuts av mamma och pappa till Pargas så att Pasi och jag kunde åka vidare direkt efter att han slutade på jobbet. Jag hade också fixat rullstol åt mig att ta med, för redan att hoppa på kryckor i en lång hotellkorridor hade varit för jobbigt. Så vi åkte iväg mot Helsingfors. Lite före ring tvåan började bilen knycka och tappa farten för att snart meddela att den måste till service. Vi svängde av till ring två och blev sittande vid vägkanten alldeles där uppfarten från motorvägen ansluter sig till ring två. Den här utsikten – rusningstrafik på ring två – fick vi njuta av en god stund.

Pasi köpte splitterny bil för ganska jämnt ett år sen för att ha en bil som inte lägger av och lämnar honom vid vägkanten och nu satt vi här ändå. Ironiskt är också att den var på sin schemalagda service för bara 1000 km sen och då hade han nämnt att den knyckt lite tidigare. Det goda med att han har så ny bil är att den hör till ett assistans-program och han har den väl försäkrad så efter bara några samtal väntade vi på bärgningsbil som skulle föra bilen och oss till verkstad. 45 minuter väntade vi. Vid verkstaden väntade vi en stund på taxi som sen förde oss till biluthyrningsfiman varifrån vi fick bytesbil. 2½ timme efter att bilen strejkade var vi på väg igen.

Det blev ju lite extra ståhej kring alltihopa eftersom jag har foten i gips och vi hade en rullstol i bakluckan som måste rymmas med hela vägen. Väl framme vid hotellet körde vi in i deras parkeringshus som det visade sig vara omöjligt att ta sig ur med rullstol. Så efter en del spring för Pasis del fick vi köra ut därifrån och parkera i invarutan framför hotellet. Till slut var vi installerade på hotellet och då var det dags för mitt möte. Det fick bli ett middagsmöte för ingen av oss hade ätit på en god stund.

Så, när Pasis bil väl är reparerad – när det nu sen är – så måste han åka tillbaka till Esbo för att returnera hyresbilen och hämta ut sin egen bil. Suck vilken onödig röra.

 

Publicerat i Okategoriserade, Resor | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Det går bra nu

Vår nya väg över vattnet

Elektra.
Eldriven landsvägsfärja.
Vår nya förbindelse till fastlandet som ska börja trafikera i juni.

Igår döptes hon av sin gudmor Anne Berner i Åbo och så öppnades hon för beskådan av allmänheten. Lite stör det mig att hon inte står öppen för allmänheten i färjstranden där hon ska trafikera men samtidigt förstår jag att hon förevisas i sin hemmahamn Åbo. Det skulle bli trafikkaos i färjstranden eftersom där inte finns parkeringsplatser åt alla som skulle vilja se henne.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eftersom jag var i andra ärenden i stan den här eftermiddagen passade jag på att ta mig en titt på den nya underverket. Visst är hon stor. Visst är hon fin. Visst är hon modern. Visst skulle hon få börja trafikera nu, bums, med det samma! Men, bara hon börjar trafikera före midsommar får vi väl vara glada.

Här berättar Finferries om Elektra.

Det här är det allra finaste på hela färjan, tycker jag.

Publicerat i Allmänt, Okategoriserade | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Vår nya väg över vattnet

Uusi grillikatos

No niin. Nyt on kyseessä vähän pidempi projekti sillä tämän aloitin jo aika tarkkaan vuosi sitten. Vanha grillikatos tehtiin aikoinaan sillä aikaa kun odotettiin rakennus lupaa talolle. Ja kun lupa saatiin ja päästiin keittiöremonttiin asti niin katoksessa oli toimiva sijais keittiö (molemmat kerrat).

Katselin vuosi sitten grillikatosta joka oli jo noin 20 vuotta vanha ja kaipasi niin paljon maalausta ja korjaamista, että olisi melkein helpompi tehdä uusi. Ja niin minä sitten tein 🙂 . Ensin aloitettiin uudella terassilla talon viereen, jotta saatiin väliaikainen paikka grillille sen aikaa kun uusi katos pystytetään. Ja koska tykkään haastaa itseäni niin mietin millaisen katoksen tekisin ja päätin, että uuteen grillikatokseen ei tule yhtään listaa peittämään virheitä niinpä kaikki sahaukset ym. piti olla aika tarkkoja ja se vaati normaalia enemmän suunnittelua jo ihan alkuvaiheessa.

Ympäröivän maaston muodon määritteli alla ollut kallio ja se saneli myös mihin uusi katos pystytettiin. Maisemoinnissa menee aina pitkän aikaa ennen kuin ruoho on tuuheaa ja kaikki muukin lähtee kunnolla kasvamaan. Terassin ja ulkorappuset maalasin muutama päivä sitten. Mutta pidemmittä puheitta katso itse miltä lopputulos alkaa näyttämään 🙂

 

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , , | 1 kommentar