Vanha projekti jatkuu…

Ennen kuin aloitin 2017 (löydätkö minut kuvasta?)

Kun aloin laittaamaan tätä postausta niin aloin itsekin miettimään, että koska tämä oikein aloitettiin. Sain mennä blogi postauksissa aika kauas, mutta lopulta löytyi vanha postaus noin vuosi takaperin.

Kesällä ei tapahtunut oikein mitään puutarhassa ja syy tähän on jokaiselle varmaan aika selvä. Kesä oli aivan liian lämmin.

 

Tilanne vuoden 2017 lopussa.

Toinen syy tämän projektin viivästymiseen on ollut kunnon työkalun puute. Niinpä tartuin tähän ongelmaan nyt vihdoinkin viime viikolla ja hain sen kauan miettimäni moottorisahan. Kyllä nyt on ilo taas touhuta vaikka siinä väkisinkin tulee hiki.

Muutama ilta nyt ollut katkomassa puita ja pensaita ja kyllä se pikkuhiljaa edistyy. Koska aloituksesta on mennyt vuosi niin sain aloittaa trimmaamalla ruohoa ojasta ja katkomalla samoja kasvustoja mitkä katkoin jo viime vuonna (niin paljon kasvanut vuodessa).

Tilanne nyt. Nyt näkee jo keskeltäkin läpi :). Vain ne oranssilla teipillä merkatut puut olisi tarkoitus jäädä.

Kaikki on vaan todella tiheä kasvuista ja yritän välttää osumasta moottorisahalla kiviin tai multaan niin katkon vielä ehkä vähän turhankin ylhäältä, mutta sen voi siivota sitten jälkeenpäin. En halua myöskään parturoida kaikkea pois sillä sinne mielellään saa jäädä se matala vihreä peruskasvusto mitä metsissä yleensä on.

Katsotaan mikä on tilanne tämän vuoden lopussa…

 

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Gratis mat och bättre hälsa

Visste du att redan en halv timme i skogen sänker pulsen och blodtrycket samt får dig att må bättre? Igår passade jag på att ta vara på denna naturens helande kraft och samtidigt ville jag plocka lite svamp. Det finns dock en invånare i skogen som kan få ditt blodtryck och din puls att gå i taket.

Älgflugan. Den är en hejare på att vara irriterande och äcklig. För att undvika denna oönskade inkräktare så packade jag in mig ordentligt. Jo, jag vet att det ser löjligt ut men jag kan faktiskt säga att den här munderingen räddade mitt blodtryck och min puls. Jag upptäckte inte en endaste en älgfluga under mina dryga två timmar i skogen! Förebyggande åtgärder är de bästa åtgärderna!

Jag har tidigare egentligen bara plockat gula kantareller och trattkantareller. Jag hittade en del kantareller i skogen men bara brandgula kantareller, även kallade falska kantareller. De är inte giftiga men i svampboken får de bara en stjärna. Så de får stanna kvar i skogen för min del.

 

 

 

 

 

 

 

Den här gången hittade jag en hel del Karl Johan svampar. Nu har jag även lärt mig att det finns minst två sorters Karl Johan. Bilden till vänster visar en vanlig Karl Johan och bilden till höger visar en barrskogs Karl Johan. Jag har nog sett massvis med barrskogs Karl Johan tidigare, men jag har inte vetat vad det har varit för en svamp. Nu hittade och plockade jag en hel del av dem. Och så hittade jag två vanliga Karl Johan.


 

 

 

 

 

 

 
Så hittade jag också några smörsoppar. Sådana har jag också sett förr men på grund av sin slemmiga hatt har de fått stanna i skogen. Nu plockade jag en av nyfikenhet och upptäckte att svampboken säger att det är en god svamp. Så när jag hittade några till plockade jag dem också. Sen när jag rensade svampen märkte jag att det inte var svårt alls att dra bort skinnet från hatten och på så sätt bli av med slemmet. Under skinnet finns en vacker smörgul kropp som doftar härligt.

 

 
För första gången har jag prövat torka svampen. Jag har en varmluftsugn så det var rätt så behändigt att torka i den. Jag körde med minsta möjliga värme (75 grader), fläkten på och luckan lite grann öppen. Funkar utmärkt! Jag smakade på den torkade svampen och den var ju god som den var! Kanske jag bara knaprar torkad svamp i vinter?

Det fanns ju också en del svamp som aldrig skulle hamna i min korg men som är så vackra att de nog hamnar i mitt fotoalbum. Eftersom jag bär telefonen med mig i stort sett överallt har jag ju nu också kameran med mig i skogen. Här är en söt liten flugsvamp som “loppukevennys”.

Publicerat i Foto och bild, Natur | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

En “liten” frisering i trädgården

Hej, nu är vi här igen! Det blev en oplanerad paus men så kan det gå ibland.

Nu har sommaren övergått i skördetid. Jag vet inte om jag ska kalla det för sensommar eller höst men skördetid är det definitivt! Förutsatt man skulle ha något att skörda då. Sommaren blev så torr och full av jobb att det inte blev riktigt något alls av våra odlingar. Ska jag vara ärlig så är det faktiskt ganska skönt det också. För vanligtvis lyckas vi odla långt mycket mera än vi gör av med.

Nu när det blivit svalare och jag hade några dagar ledigt tog jag tag i projektet att beskära äppelträden. Jag hade inspirerats av Carita på Skarpräng som bloggade och påminde om att det är under JAS-månaderna man ska beskära träden.

Det är nu ungefär två år sedan min syster hjälpte mig att beskära äppelträden, så vattuskotten var inte så värst små längre. Jag klättrade omkring på stege och i trädet med sekatören. Knips, knips, knips och sakta började trädet återgå till den form jag tänkt mig att det ska ha.

Jag stävar efter att hålla trädet lagom lågt (det är ändå allt för högt egentligen) och lagom glest. Dessutom brukar jag gallra i äppelskörden för att få stora fina äpplen.

Enligt gammal visdom ska man kunna kasta hatten genom trädet och det kan man nog om man står vid stammen och kastar uppåt.

Jag hade huset ivrigaste övervakare med mig. Manda placerade sig bekvämt och på tryggt avstånd i det som varit ett blomland. (Där är också ett väntande projekt!) Själv har jag äntligen lärt mig att det kan vara värt att använda skyddsglasögon när man beskär träd. Alltid är det någonting som vill försöka pricka ögat!

 

Sen gav jag mig i kast med päronträdet. Nu tycker jag att det är rätt så optimalt beskuret.

 

Optimalt beskuret för att fällas helt och hållet lite senare alltså. Det ger så usla päron att vi bara behållit det för att det har en rätt så fin stam, tills nu. Nu ska det väck och ett kaneläppelträd ska få ta dess plats. Det nya trädet ser du stå  med krukan i en plastkasse bakom päronträdet på bilden. Det ska också planteras en liten bit ifrån det gamla trädets plats.

 

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

En hälsning från den andra bostaden

Som Pasi skrev här tidigare så har jag nu en övernattningslägenhet nära jobbet. Det har varit ett segt projekt att få den städad och fixad för värmen och jobbet har tagit det mesta av min energi. En liten bit i taget har jag orkat med. Ännu återstår en hel del, men det tar sig sakta men säkert.

Den största utmaningen med städprojektet är det att föregående invånare har rökt inne. Lägenheten luktar inpyrd tobak och alla ytor är mer eller mindre gula. Så därför vill jag verkligen tvätta alla ytor som jag bara kan för att få bort lukt och färg. I badrummet var det rätt enkelt att tvätta väggar och golv men spegelskåpets lampskydd i plast var – gult. På bilderna ser du hur gult hela badrummet såg ut med det gamla lampskyddet. På andra bilden ser du det gamla gula skyddet och det nya vita. Lite skillnad eller hur?

 

 

Som tur är var spegelskåpet av fin finsk modell som man ännu kan köpa reservdelar till. Lampskyddet kostade en tia ungefär och det är det alla gånger värt!

Så har jag tagit itu med klädskåpet. Det är fascinerande hur smutsigt ett klädskåp kan bli. Andra ord kan jag liksom inte använda. Någon annan skulle kanske säga äckligt men det är bara lönlöst. När det är tvättat och putsat är det helt okej igen. I stora skåpet för hängande kläder fanns det långa breda remsor av lim på dörrar och väggar. Jag antar att förra invånaren haft någonting trevligt fast med dubbelsidigt tejp. När man drar loss sådant har limmet en förkärlek för att stanna kvar på ytan.

Jag har funderat hur jag ska lyckas få bort lim-eländet. Det starkaste medel jag har att tillgå för tillfället är ättika. Så jag tog en liten svamp, dränkte den i ättika och började gnugga. Otroligt nog löser det effektivt upp limmet och det är relativt enkelt att få bort! Nog visste jag att ättika är ett undermedel men nu överraskades jag rejält. Tänk att det kunde vara så enkelt?!


 

 

 

 

Så kanske jag åter kommer en bit framåt i mitt städprojekt? En liten bit varje dag så blir det nog bra till julen. För är det inte så med alla bygg- och bostadsprojekt? De ska bli klara till julen. Vilket år får sedan bli osagt.

Publicerat i Hus & Trädgård, Toinen koti | Etiketter , , , , , , , | 2 kommentarer

Nu har de flyttat ut!

Här är en två veckor gammal bild på småfiorna

Idag har småfiorna flyttat till sina nya familjer. Buhuuu! Här är så tyst och tomt i huset nu! Jag tror att Fia har inte ännu riktigt märkt att småfiorna flyttat, men det kommer väl, antar jag.

Flytten gick smidigt, det har jag fått rapporter om från båda familjerna. Jag är inte särskilt förvånad faktiskt, för båda småfiorna var självständiga, nyfikna och välvuxna små kissor. På dagen 12 veckor idag. Båda familjerna är också vana kattfamiljer som kommer att överösa småfiorna med kärlek. Så egentligen är det väl kanske bara mig det är lite synd om då, som redan saknar de små odjuren.

Som tur är har de inte flyttat längre bort än att jag kan sticka mig in på en visit när längtan blir för stor.

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Nu har de flyttat ut!

Det bär mig emot…

…att slänga bär. (Haha, vilken dålig ordvits!)

I vår trädgård växer det jordgubbar, hallon, björnbär, körsbär, blåbär och vinbär. Jordgubbarna torkade bort i år. Hallonen är bara en rad och de har inte riktigt kommit igång ännu. Björnbären frodas och kommer att ge en medelgod skörd. Körsbären har vi nästan drunknat i men det är en mycket ovanlig lyx. Aldrig förr har träden lyst röda på vår gård. Blåbären torkar också bort. Vinbären ger en rätt så normalgod skörd.


Men vad ska vi med alla dessa bär till? Vi äter inga mängder med sylt. Vi dricker inga mängder med saft. Vi äter inte ens mycket bär över huvud taget. Däremot äter mina föräldrar stora mängder bär, så mycket av våra bär fryser mamma ner. Men vinbären kändes överlopps i år. Så jag kungjorde på facebook att jag skänker bort dem. Det är självplockning som gäller. Några vänner nappade på och snart är buskarna tömda.

Det här tycker jag att är det allra bästa med att odla bär. Det jag inte behöver själv ger jag gärna bort. Alla har inte möjlighet att odla och då kan jag glädja dem. Win-Win tycker jag.

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Det bär mig emot…

Världen är så stor så stor!

Lördagen fjärde augusti plingade det till i min telefon. Pasi skickade en bild på Sotis ute vid grilltaket med texten “Sotis pääti mennä ulos”. Hujedamig! Hur ska det här sluta, tänkte jag.

Småfiorna har varit mycket på balkongen och de har klättrat ut på trapptaket och sett på trädgården uppifrån men ute på marken hade de ännu inte varit. Det finns nämligen massor små utrymmen under tappan och terassen där små kissor kan trivas och som vi inte kommer åt. Småfiorna har suttit vid dörren och sett stora kissorna gå ut och in genom kattluckan och nu hade Sotis sett tillräckligt, nu ville hon också gå ut.

En stund senare meddelar Pasi att Sotis kommit in igen genom kattluckan. Hon bemästrade alltså kattluckan till fullo. Men Murklan… Han är olycklig när syrran sticker ut men genom luckan går han inte. Pasi hade visat honom handgripligen hur luckan fungerar men nej. Fortfarande fyra dagar senare har han fortfarande ingen lust att klämma sig ut genom kattluckan. Han sätter sig istället vid nätdörren och gråter hjärtskärande tills någon människa förbarmar sig och öppnar dörren för honom. Eller så klättrar han upp på nätdörren i tron att man kan ta sig över den.

Hur som helst, nu trivs båda ute. De springer av sig överlopps energin och sover under syrenbusken eller under terassen. Till natten lockar jag in dem och låser kattluckan. Någon måtta på utespringet får det vara.

Murklan är en människovänlig kisse. Han pratar ivrigt och söker upp mig när han saknar sällskap (när syrran och mamma gömt sig alltså), eller när han behöver hjälp med dörren. Han är så go och trivs små stunder i famnen. Då spinner han som en hel stor traktor! Det kommer att bli en härlig frass av honom!

Sotis är en pillemarisk jägare som tydligen observerar noggrant och lär sig snabbt. Hon pratar inte just alls och inte är hon någon stor vän av att ligga i famnen heller. Men jag tror att hon kommer att bli en klipsk madam med stark egen vilja. Det kan bli egenskaper som är bra att ha i den nya familjen.

Nu har båda hem som väntar på dem. Murklan kommer att flytta på sin 12-veckors födelsedag och jag har lite svårt att släppa iväg honom. Han är ju så go! Sotis har inte ännu fått flyttdatum men den kommer nog snart den också.

Men Fia då? Ja, hon kommer väl att gå och leta efter sina små en tid och sen kommer hon att återgå till att reta Manda, jaga allt som rör sig och lata sig i soffan. Sen en vacker dag blir det en tripp till veterinären för att undvika att det blir flera småfior.

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Världen är så stor så stor!

Idag för 22 år sedan…

… skrev jag under köpebrevet och blev hemmansägare av Westerbacka.

Så här såg stugan ut som jag köpte. Det var lillstugan till gården som gammelfammo o -faffa byggde åt sig på 1930-talet. 1.8.1996 blev den min. Om du jämför med bilden i headern förstår du att det hänt ett och annat sedan dess.

Så här såg trädgården ut följande sommar efter att jag och pappa gått lös med motorsågen. Häckarna man ser var 5 meter höga när jag köpte huset och de bildade en tunnel fram till huset. De var stickiga och eländiga, så de fick stryka på foten med en gång.


Det här är egentligen de enda bilderna jag har kvar från den tiden, för jag lyckades slarva bort ett helt fotoalbum med bilder (och negativ) som jag tog genast jag köpt huset. Men i mitt minne finns de bilderna kvar och i drömmarna är det till den huset jag återvänder när livet är kaotiskt. Ett sådant lugn som fanns i det orenoverade huset har jag inte hittat någon annanstans varken förr eller senare.

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Idag för 22 år sedan…

Liten blir stor fast man inte ser på

Under den senaste månaden har jag varit hemma 12 dagar och borta 18 dagar. Under den tiden har kattungarna växt så det knakat. Igår fyllde de faktiskt 2 månader och snart är de färdiga att flytta till ett nytt hem. Förutom att Sotis fortfarande inte har någon som väntar på henne…

Nu springer de obehindrat mellan våningarna och de älskar att vara ute på balkongen . Vi har inte gett dem tillträde till trädgården för där finns allt för många ställen att krypa in och gömma sig på.

Några problem med toalettbestyren har det inte varit under hela tiden. Vi gav dem en sandlåda tidigt och det har inte hänt en endaste olycka! Nu har de en toalett i vardera våningen och de använder dem när nöden kommer på.

De äter, busar, solar och sover. Sotis älskar att leka med plastpåsar och allt som prasslar och Murklan älskar att busa med syrran. Hängmattan är också ett kul ställe att riva av sig överlopps energi.

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Liten blir stor fast man inte ser på

Vaimon toinen koti

Kuvassa makuualkovi mistä näkyy hyvin missä sänky on ollut. Ällöttävän likainen tapetti.

Lähikuva venttiilistä makuualkovin yläpuolella (näkyy eka kuvassa). Koko kämppä on perusteellisen puhdistuksen tarpeessa.

Koska Nette sai töitä toiselta paikkakunnalta, niin hän joutui vuokraamaan sieltä toisen asunnon ja liikkumaan nyt sitten 2 asunnon väliä riippuen onko hän töissä tai vapaalla. Tämä taitaa olla ihan hyväkin hänelle sillä nyt tulee selkeä ero onko töissä vai ei. Nyt hän ei voi tuosta vaan lupautua tekemään jonkun pikkujutun vapaapäivänään sillä se ei ole niin pieni kun täytyy ensin ajaa monta tuntia niin vapaapäivät pysyy paremmin vapaapäivinä.

Kämppä on yksiö, mutta iso sellainen (melkein 40 neliötä), ja kunto oli aika surkea ja se taas tarkoittaa aika halpaa vuokraa. Ollaan totuttu tekemään remonttia niin ajateltiin että saadaan laitettua kämppä asuttavaan kuntoon. Koska kämppä ei ole oma niin remontti tehdään halvalla. Ensimmäisenä oli vuorossa tapetointia. Halpaa tapettia niin koko ison huoneen tapetointi maksoi alle 100€. Sen lisäksi Nette vielä maalaa pari pienempää seinää maalilla jota löytyi kotoa niin ei maksa mitään. Rulla verho jouduttiin ostamaan ja siinä melkein se mitä remontti maksoi. Huonekalut, verhot, lamput, ym. oli kaikki sellaista mitä meillä jo oli niin se oli vaan raahata ne sinne (jes saatiin tavaraa pois talosta 🙂 ).

Kun poistettiin vanhaa tapettia niin alta löytyi vielä vanhempaa (tuo punainen). Otettiin pois vaan kaikki löysä tapetti. Jos oli hyvin kiinni niin sai jäädä alle.

Tapetointi muuten ihan simppeliä mutta en ollut käynyt siellä ennen ja ei Nettellekään ollut tullut mieleen että vanha tapetti täytyy ensin poistaa. No siinä onneksi ei mennyt kuin vajaa pari tuntia (roskaa taisi tulla 3 jätesäkillistä) niin oltiin valmiita tapetoimaan….paitsi että oli liian kuuma. No mentiin uimaan sen sijaan 🙂 . Kun oltiin uitu ja syöty niin päästiin aloittamaan tapetointi ja huomattiin, että pari aika tärkeää työkalua oli jäänyt kotiin kuten suorakulma, vatupassi ja pitkä viivoitin. No eipä tästä lannistuttu vaan tapetoitiin kuitenkin. Ei meillä ollut mitään työpöytääkään missä leikata tapettia vaan kaikki tehtiin lattialla työvälineinä lyijykynä, metrimitta ja veitsi millä leikata tapettia. Leikkuualustana toimi vanerin pala ja viivoittimena jalkalista. Vähän oli raskasta levittää liisterikin lattialla, kun joutui kumartelemaan, mutta kaikki noin 30 vuotaa saatiin seinälle ja oltiin itse ihan tyytyväisiä kun ajateltiin välineitä millä me se tehtiin.

On se vähän eri tehdä remonttia kotona kun on työkalut ja työpöydät helposti saatavilla ja ellei ole niin ostetaan.

Tässä vähän esimakua uudesta tapetista. Lattialla lisää vuotia odottamassa liisteröintiä.

Tapetiksi Nette oli valinnut tosi vaalean tapetin joka muistutti aika paljon sitä vanhaa. Alkoviin tuli koroste seinä tummasta tapetista (kuvassa vielä vähän ryppyinen mutta siliää kun kuivuu).

Nyt on kämppä jo siinä kunnossa, että Nette pystyy siellä asumaan, mutta hänellä on vielä paljon siivoamista jäljellä sillä kämppä on tosi likainen ja kaikki pinnat, kaapit ja hyllyt pitää pestä. No pikkuhiljaa sitten kun lämpötila vähän laskee, että jaksaa tehdä taas jotain. Kerrankin hänellä on paikka jonka saa sisustaa ihan niin kuin itse haluaa 🙂

Publicerat i Toinen koti | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Vaimon toinen koti