Sotis är inte ännu någon stor vän av att sitta i famnen. Genast när man lyfter upp kissen blir det ett pipande och skrikande utan slut. “Släpp ner mej” och “Mamma, hjääälp” verkar Sotis pipa.
Därför skulle det vara extra viktigt att nu gosa och gulla med Sotis så att hen får vanan inne av att bli hanterad av människor. De finaste mest tillgivna kissorna får man när de som små ungar blivit hanterade och gosade med.
Sotis har inte ännu en familj som väntar, så om det är någon som känner att den kunde erbjuda ett tryggt och kärleksfullt hem åt Sotis får man gärna höra av sig.
Båda småttingarna har nu ögonen helt öppna och följer nyfiket med vad som händer i deras lilla värld. De diar, sover och chillar. Mellan varven blir det ett motionsvarv i korgen där mamma och syskonet utgör en hinderbana man bara måste klättra över. Snart klättrar de väl över korgkanten…
