Livet är ett pussel

Jag har på senare tid börjat mer och mer fundera på mig själv och min uppfattning om mig själv. Det är kanske bekant med  självkänsla vs självförtroende som Anna på Hälsopartners i Sverige har skrivit om och det är nog så viktigt men ens uppfattning om sig själv innehåller nog mera än så. Jag har funderat på hur allt jag upplevt har påverkat bilden av mig själv. Det känns lite som när man sitter med ett tusenbitars pussel framför sig och det bara är en hög med mångfärgade bitar. På asken finns en bild av hur pusslet ska se ut men det känns som att bitarna är från nån annan låda, de ser annorlunda ut. Så är det kanske. Bilden jag har av vem jag är och hur jag är stämmer inte överens med bilden som andra har av mig. Har vi samma låda eller samma pusselbitar?

Så nu pusslar jag och försöker komma underfund med hurdan bilden blir. Kanske det är ett flerdimensionellt pussel med olika sidor?
På en tjejträff med mina väninnor från skoltiden kom vi att tala om våra minnen av hur vi hade upplevt skoltiden. Vem var mobbad? Vem var populär? Vem hade problem? Vem fick alla killarna? Vem var tyrann? Vi hade olika syn på en del saker och det fick mig att tänka på att det jag minns från skoltiden och mina upplevelser av händelser inte nödvändigtvis alls stämmer överens med andras uppfattning om det som hände. Det var en tankeväckande diskussion och plötsligt växlar pusselbitar färg. Det finns saker jag inte förstått och som nu kom i ett annat sken som gjorde dem mera förståeliga. Bilden skiftar ju flera pusselbitar jag lägger till.

Det finns en del pusselbitar jag tycker är fula. Jag vill helst inte att de ska passa in i mitt pussel alls men om jag lämnar bort dem blir det hål i pusslet och andra bitar förlorar sitt sammanhang. Jag få förlika mig med de fula bitarna och hoppas att de bär upp vackrare bitar istället. Det är ju så att man lär sig av sina misstag och förhoppningsvis inte gör om dem.

Sen misstänker jag att jag aldrig blir färdig med det här pusslet. Ju flera bitar jag får på plats desto flera behövs det för att få pusslet färdigt.

Om Janette

...med många järn i elden... Jag tycker om när det händer och planerar ständigt nytt. Ibland behöver jag få vara ensam och ladda om. Musik, fotografering, trädgårdsarbete och att experimentera i köket är positiva laddningar i mitt liv, liksom min familj och våra katter.
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.