Med små steg framåt

När vi kommit så långt att ramen var klar blev det tal om pollare. De där korta stolparna som sticker upp ur bryggan så att man kan förtöja båten vid dem. Jag sa att jag ville ha dekorerade pollare medan männen i sällskapet tyckte att det var överkurs och onödigt.

Jag som “bara går hemma hela dagarna” fick i uppgift att skaffa virket och fixa till pollarna. Att hörnen skulle tas ur var alla överens om.


När jag planerat allt stod jag där och funderade hur jag skulle förverkliga det hela. Så jag gjorde som jag alltid gjort: jag ringde pappa! Han kom och hjälpte mig komma igång och sen var det bara att förverkliga min plan.


Att ha dekorerade pollare är säkert onödigt. Det går lika bra att förtöja utan som med dekorationer. Men strunt i det. Jag gjorde som jag ville och jag tycker de är gräsligt snygga, mina dekorerade pollare.


Sen tog vi tag i det som vi säkert borde ha börjat med. Att jämna upp och förstärka parkeringsplatsen. Där blir nu också en ramp som håller för att sätta ut och ta upp båten. Ännu ska det finare grus på ytan så det blir bekvämare att köra.


I väntan på lägre vattenstånd kunde vi sätta fast pollarena i bryggans ram. Här är nu pollaren med snickarglädje på plats.


När vattenståndet gått ner lite kunde vi börja med första hörnet av vattenspont. Eftersom bryggans yttre vägg ska luta, så att isen inte får fäste när den åker upp och ner, är hörnen aningen knepiga. Det blir snett åt ungefär alla håll och kanter…


När man väl har första biten på plats blir det betydligt enklare att sätta resten av väggen på plats. Plankorna slås ner i bottnen och skruvas fast i ramen så att bryggan blir helt tät. Inuti ska det sen komma en del grus och sten.


Här på kortsidan gick det bra att fästa vattensponten i den nedre kantbandet fast vattennivån var ca +-0, men på yttre kanten behöver vi lägre vattenstånd. Enligt prognosen ska det vara lågvatten hela den här veckan, men frågan är hur vi ska hinna med.

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet, Projekt och renovering | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Med små steg framåt

När det inte blir som man vill

Plötsligt var det helg igen och dags att fortsätta bygga brygga. Vattenståndet hade stigit, men inte kritiskt mycket. Till söndagen utlovades lägre vattenstånd så vi hoppades på det. Vi inledde med sådana arbeten som inte var beroende av lågt vattenstånd, men som ändå behövde göras nu.


Pappa hade redan för länge sen förberett fastsättningen åt oss. Han hade svetsat fast en bricka på gängstången så att vi inte behövde fälla in fastsättningen så mycket i sparren. Från infällningen går ett “dike” för att det inte ska bli vatten och ligga i gropen.


Några träd tog vi också ner. Ett par stod opassligt och ett par hängde ut över bryggan så att de någon stormig dag skulle dråsa ner och antagligen förstöra någonting på samma gång. Så lika bra att ta ner dem kontrollerat.


På söndagsmorgonen visade det sig att vinden låg på och drev upp vattnet istället för ner. Så vi fick glömma det vi tänkt göra när vattnet är lågt. Eller snarare så att vi fick ajournera det till nästa gång det är lågt vatten och lämplig dag att jobba vidare.


Nu är ändå ramverket så gott som klart och det börjar bli dags att täcka in och bygga yta på bryggan.

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet, Projekt och renovering | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för När det inte blir som man vill

Den börjar ta form!

Det är ett tag sedan vi senast gjorde något åt vårt bryggprojekt. Vi har väntat på att vattenståndet ska vara lagom lågt på en lagom dag. Den senaste helgen sammanföll allt så att vi kunde fortsätta.

På övre bilden ser du läget på lördagsmorgonen i gryningen. Vattenståndet var ca – 10 cm och bryggans halvfärdiga skelett stod och spretade. När det är lågvatten ser bryggprojektet skrattretande högt ut, men när det var högvatten och storm för nån vecka sen var skelettet nästan helt under vatten.

Här har den undre järnbalken redan kommit på plats i yttre stolpbandet och vår bryggmästare håller på och svetsar fast de undre stöden på den inre stolpraden.


Några tag med grävskopan behövdes ännu.


Så var det dags att få det första trävirket på plats. 6×6 tums impregnerat virke skruvas fast.


Väl planerat är hälften gjort. Här förmedlas plan och kunskap om nästa arbetsmoment. Längst ut, längst ner ska en lång sparre skruvas fast.
Det fattas bildbevis, men jag kan berätta att det är ganska kallt att sticka ner handen i vattnet och skruva fast en motvillig mutter på gängstången. Och det var ju inte bara en mutter som skulle skruvas…


Plötsligt går det undan. Som ett gigantiskt pussel läggs bit efter bit på plats.


Varje sparre ska skruvas fast ordentligt. Tur att det finns behändiga och kraftiga verktyg!


Nu börjar man få en uppfattning om hur bryggan ska bli att se ut. Ännu fattas mycket virke och många arbetsmoment, men till sommaren borde bryggan vara klar.

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet, Projekt och renovering | Etiketter , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Den börjar ta form!

Fångat på vägen till postlådan

Jag hade glömt hur avslappnande det kan vara att gå ut i naturen och försöka fånga något med kameran. Idag rullade dimman in när solen kom fram på eftermiddagen. Genom fönstret såg jag att landskapet blev magiskt. Jag tog med mig kameran och katten och gick till postlådan. På vägen knäppte jag några bilder jag blev riktigt nöjd med. Varsågod, här kommer de!

Medan jag fotade märkte jag att det verkligen var länge sedan jag fotat med manuella inställningar på systemkameran. För det mesta fotar jag med telefonen och då har jag AI till hjälp för inställningarna vilket gjort mig lat. Jag fick söka en stund och prova vilken knapp det var som ställer om bländaren. Jag fick pröva och ändra slutartiden för att få rätt ljus i bilderna. (Och jag hade glömt vokabuläret och är inte ens säker på att jag skrivit rätt nu.) Ah, vad nyttigt att åter träna på att få bilderna just så som jag ville ha dem!

Publicerat i Foto och bild | Etiketter , , , , , | 1 kommentar

Nästa etapp i bygga-brygga-processen

Följande steg var att göra lite förberedelser.
Ett vinkeljärn behövde kapas upp i 20 cm långa bitar. Vinkeljärnets dimension är 80×80 mm och 5 mm grovt. Det gick åt ett antal kapskivor på vinkelslipen innan vi hade kapat till 20 bitar med lämpligt urtag. Efteråt var jag helt svart i ansiktet och jag insåg att det kanske hade varit klokt att också använda nån typ av andningsskydd/ansiktsmask. Men nåja, det är ju bara järn och det ska väl vara bra för blodet, eller hur?


De 20 cm långa bitarna skulle också förses med ett hål, 22 mm i diameter. Nu var Pasi riktigt glad att han hade införskaffat den här kolonnborrmaskinen. Den underlättade arbetet betydligt! Här börjar han med att borra ett 10 mm stor hål innan han tog till stegborren.


Följande dag var en dag på stranden. De förlängda pålarna skruvades ner så långt det gick och sen kapades de till lagom längd. För att kunna jobba vid de yttre pålarna behövdes det en flotte att stå på.


När pålarna var kapade till rätt längd var det dags att börja binda ihop dem med vinkeljärn. Det ska ligga på rätt höjd och i vattenpass. Då var det bra att ha ett lasermått att bestämma höjden med.


När allt var på sin plats svetsades vinkeljärnet fast.


Längre än så här kom vi inte den här gången för vädrets makter var inte helt på vår sida. Det blåste upp och började regna, så vi bestämde oss för att packa ihop och avsluta för den här gången. Till nästa gång beställer vi vackert, lugnt väder och rejält utvatten, tack!

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet, Projekt och renovering | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Nästa etapp i bygga-brygga-processen

Vi bygger igen!

Efter att vi skaffat oss inte bara en, men två båtar, så har vi insett att vi också behöver en brygga att ta i land vid. Eller rättare sagt vi tycker att vi behöver en bättre brygga.
Någon egen strand har vi inte, men min pappa har en strand där han låter oss ha båten och låter oss bygga en brygga. Här ser du “före” bilden där den gamla bryggan står.


Sen har jag också den fantastiska förmånen att ha en bror som kan bygga bryggor OCH har alla mackapärer och rackerier för att göra det. Här ser du hur han galant lyfter bort den gräsligt tunga, gamla bryggan med sin grävmaskin.


Så var det dags att börja göra grunden för den nya bryggan. Med hjälp av grävmaskinen skruvar vi först ner metallpålar. Den har en “vinge” som drar ner pålen när den skruvas och sen förhindrar att isen drar upp den igen.


Pålarna skruvas ner med ca 2 meters avstånd i två rader. Först en yttre rad och sen en inre rad. Som måttstock var det lätt att använda ett lagom långt bräde.


Några pålar gick inte att skruva ner tillräckligt långt för det kom sten eller berg emot, medan andra sjönk som heta knivar genom smält smör. Det beror på att havsbotten består av lager av sediment som är av olika karaktär. Där det sjönk som om pålen gått genom luft lär det finnas mjuk lera, i folkmun kallad “plino”. Den håller inte att förankra pålarna i så de pålarna behöver förlängas och skruvas djupare ner i fastare bottenmaterial.

En tid senare var det en lämplig dag med rejält utvatten (ca -30 cm) för att fortsätta arbetet. Om du jämför med första bilden ser du att vi plötsligt har mycket mera strand!


Nu var det dags att svetsa i förlängningar på skruvpålarna. Som sagt, brorsan har alla grejer man behöver för ett sånt här projekt och han kan svetsa! I ett huj var pålarnas förlängningar fastsvetsade.


Nu är pålarna förlängda och väntar på tid och väder för nästa arbetsdag. Då ska pålarna skruvas ner och sen vid behov kapas tillrätt längd.

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet, Projekt och renovering | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Vi bygger igen!

Den flugan bet ordentligt

Kalla oss galna eller dedikerade, men vi har köpt en båt till!

Visst var och är Hilda en trevlig liten båt som var ypperlig för oss som första båt, men hungern efter en lite större slog till ganska omgående. Vi dividerade och funderade. Man borde ju få den första såld först innan man köper nästa – visst? Och om vi nu skulle ha lite is i magen och köra en sommar till med Hilda? Men då nätet svämmar över av annonser på andra trevliga båtar!

Vi tänkte att vi provkör lite båtar och känner oss för. Som Nagubo klappar mitt hjärta lite extra för Flipper-båtarna och en modell vi intresserade oss för var Flipper 640. Av de nyare finns det Flipper 600 och Flipper 630 som också är intressanta. Pasi for iväg och provkörde en Flipper 630, men kom hem och sa att han inte gillat den båten. Jag frågade på facebook om jag kände nån som har en Flipper 640 så att vi skulle få ta en titt på den och höra vad den ägaren tyckte om sin båt. Genast fick jag napp och vi fick till och med provköra den båten!

Det allra mest intressanta var att Pasi spanat in en Flipper 640 från 1986 med samma motor som den vi fick provköra. Så vi kontaktade banken, fick låna pengar och så slog vi till. För en så trevlig båt med en så fin motor kommer inte emot allt för ofta, tänkte vi. Vi kom överens med försäljaren och han körde emot oss en god bit. I Tammerfors möttes vi i en småbåtshamn och sjösatte båten för en provtur. Provturen gick galant och vi köpte båten.

Båten var utrustad med en takställning för fiskespön.  Usch, sade jag, en sån vägrar jag köra omkring med! Så den åkte av först av allt. Att båten fungerat som fiskebåt märktes också bra på att den var alldeles otroligt smutsig på insidan. Som du ser på bilden är skillnaden mellan den tvättade dynan och den otvättade dynan märkbar. Vi har nu skurat och fejat för att göra båten så fin som möjligt utan större ingrepp. Sådana planerar vi för framtiden, för den här Flippern tänker vi hålla länge.

Och så har vi kört! Med Hilda hann vi köra hela 383 sjömil (709 km) och med vår nya – fortfarande namnlösa – Flipper har vi redan hunnit köra 197 sjömil (366 km) ! En betydande skillnad mellan Hilda och Flippern är marschfarten. Hildas marschfart är ca 18 knop (ca 34 km/h) medan Flippern går 27 knop (ca 50 km/h).  Det här har betydelse när man vill köra lite längre. Dessutom tar Flippern vågorna mycket bättre, så man kan lugnt köra fast det blåser lite. Jag har till och med varit till Iniö på arbetsresa med den, och det var ett sant nöje kan jag lova! Att röra sig över vatten i skärgården är många gånger snabbare än att köra längs bilvägen som kan ta en lång krok. För att inte tala om att man inte behöver beakta färjtidtabellerna!

Så, du förstår, vi är lite saliga just nu.

Och väldigt ivriga på att sälja bort Hilda till någon annan som behöver en bra första båt! Känner du någon som kunde tänkas vara intresserad så tipsa gärna! Här kan du titta närmare på försäljningsannonsen.

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Den flugan bet ordentligt

Hojarna blev till skepp’ohoj!

Förra hösten sålde vi våra motorcyklar. Planen var att köpa en mellanstor motorcykel som vi båda kunde ha nöje av. Men på nåt sätt lockade inte motorcykelkörande lika mycket som förr. Eftersom vi bor där vi bor, så krävs det att vi kör ca 60 km innan vi kan välja vyer vi aldrig sett förr. Lite smått frustrerande…

Redan när vi köpte den första motorcykeln för över 10 år sedan diskuterade vi om det var motorcykel eller båt vi skulle satsa på. Vi var överens om att vi inte kunde ha både och eftersom det i princip är samma säsong som gäller. Valet föll på motorcykel den gången och visst har vi fina minnen från alla resor vi gjort på tumis och med våra vänner.

En aspekt som också inverkat på vårt val att sälja motorcyklarna är det ökade antalet hjortdjurskrockar som sker i skärgården. Om man krockar med ett rådjur med en motorcykel är risken stor att för allvarliga skador eller ännu värre även för chauffören.

Så den här sommaren drev jag igenom min vilja att skaffa båt. Pasi har praktiskt taget ingen sjövana och var rätt så skeptisk.  Inte är jag heller någon sjöbjörn, men jag har ändå varit lite grann på sjön i andras båtar. Sjövana är sånt man skaffar sig bara genom att vara på sjön och då är det bäst att ha en båt.

Hela försommaren tittade vi på båtannonser och funderade på hurdan båt vi vill ha. Nägra båtar visade sig vara nåt annat än vad vi ville ha och några båtar blev sålda rakt framför näsan på oss, men till slut råkade vi få ögonen på en trevlig liten båt till ett förmånligt pris som vi lyckades köpa. I mitten av juli blev vi båtfolk.

Får jag presentera vår Hilda?
Hon är en Hurrican Cabin årsmodell 1976 med Volvo Penta AQ115 motor. Hon är 5,12 m lång och 2 m bred. Hon är lätt och stadig och en perfekt första båt för oss.

Vi har redan hunnit köra en hel del och lärt oss både det ena och det andra. Det finns gott om planer på vad allt vi kan pyssla med under vintern för att göra Hilda ännu piggare och vackrare. För att inte tala om alla de härliga resmål i skärgården vi aldrig besökt som bara ligger där och väntar på oss!

Publicerat i Båt och sjöliv, Hobby & Föreningsaktivitet | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Hojarna blev till skepp’ohoj!

Brev från trädgårdens sommar

Man kan inte riktigt påstå att inläggen duggar tätt i den här bloggen, tyvärr. Juni gick åt till att överleva värmen, vattna grönsakerna och jobba.

Och det var inte bara de fyrfota trädgårdsmästarna som prövade mitt tålamod.  I min korta rad  rucola  dök det upp  små  skalbaggar.  Jag har identifierat dem till randiga jordloppor som gillar raps och kålaktiga grejer.  Först tuggade de i sig en hel låda  blomplantor som jag sått och sen flyttade de till lådan med rucola. Jag sa några väl censurerade ord och rev upp de få plantor som tagit sig. Tusan heller att de skulle få smaska i sig mina grönsaker!

 

 

Men i björnbärsbuskaget gladde jag åt insekterna som besökte mig. De tog hand om pollineringen så att det kunde bli mängder av björnbär. Sen var bara utmaningen att orka vattna tillräckligt när juni var så torr och varm…

 

 

När det närmade sig jordgubbs-säsong fixade jag till nya stenhårda jordgubbar åt trastarna, som verkar tro att jag vill mata dem. De rödmålade stenarna fungerade delvis för fast jag lagt dem vid jordgubbsplantorna kunde jag hitta dem utslängda på gräsmattan. Så nån hade “smakat” på stenarna. Men sen när de riktiga jordgubbarna mognade var trastarna fiffiga nog att överge “stengubbarna”. Så även här blev det att bre ut nät över raderna. Lite bökigare är det att plocka bären, men i alla fall finns det bär att plocka på det här sättet.

I juli blev det semester. Odlingarna hade jag vattnat relativt bra så vissa grödor växte till sig med fart medan andra led av den torra starten. Näten över odlingslådorna beror på att katterna anser att det är utmärkta sandlådor att göra sina behov i. Man kunde tycka att lite gödsel är bra, men just kattgödsel är inte riktigt den bästa. Dessutom har de så dålig koll på vad som behöver grävas upp och vad jag vill spara… En liten oro för att de fyrbenta trädgårdsmästarna skulle hitta hit bar jag också på men det verkar som om ringblommorna, löken och tagetesen fått rådjuren att gå krok för odlingslådorna. Eller så hade jag bara tur.

Kring den här örtträdgården har jag stora planer på att bygga en pergola. Men när första semesterdagen inföll, föll också min ork till minus 10. Så jag får bearbeta mina planer och utveckla ritningarna till nästa sommar.

Publicerat i Hus & Trädgård | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Brev från trädgårdens sommar

Oinbjudna trädgårdsmästare

Här i skärgården är rådjur och vitsvanshjortar ett omdebatterat problem. De finns i såndana mängder att de är en ständig trafikfara. De har blivit mer eller mindre tama så att de inte längre är rädda för människor. Både antal och oräddhet leder till att de fräckt går i trädgårdarna och mumsar i sig allt som finns. Krokusar, tulpaner, bärbuskar, fruktträd, allt slinker ner.

I vår trädgård har vi varit förunderligt besparade från intrång av hjortdjur medan mina föräldrars trädgård ett stenkast bort har varit djurens godispåse. Den här våren har det dock kommit ett eller flera djur som upptäckt vår trädgård. Först rök bergeniablommorna. Nåja, tänkte jag, det är inte hela världen, för jag är inte särskilt förtjust i bergenian. På bilden ser du hur vackert avnupna blommorna är. Stjälkarna är tydligen inte goda.

Det som jag ju inte helt tänkte på var att när ett djur väl vågat sig in i trädgården och bergeniablommorna är slut så ser den sig om efter andra läckerheter.

Så någon natt senare försvann en rad med tulpaner. Även de vackert avnupna. Det var små vackra tulpaner som jag ärvt av min mormor. Bredvid raden står ett par blommor av tjärblomma, i samma färg som tulpanerna, men de fick stå kvar.

De här tulpanerna var jag speciellt glad över så nu hade hjortdjuren förverkat min välvillighet. Runt eken mitt på gräsmattan växer samma väna tulpaner som de i den uppätna raden. Inte en chans att jag tänker bjuda på dem som hjortgodis!

Jag blev alltså tvungen att paketera in blomlandet om jag vill vara säker på att ha kvar mina fina tulpaner. Det fick bli ett lågt staket och ett paraply av plastnät. Speciellt vackert är det förstås inte, men vad gör man? Det finns diverse preparat som lär avskräcka, men jag tog det jag hade hemma. Jag räknade ju med att det här landet hade betats slätt följande natt utan åtgärder. För faktiskt, när jag tog en närmare titt, så hade någon redan smakat på ett par, tre tulpaner.

En noggrannare genomgång av trädgården visade också att någon smakat på blad på de unga äppelträden. Bara lite försiktigt i toppen av nån kvist. Så nästa projekt blir att bygga staket och paketera in de unga träden så att inte de fyrbenta trädgårdsmästarna beskär för våldsamt.

Publicerat i Hus & Trädgård, Natur | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Oinbjudna trädgårdsmästare