Historien börjar med Karl och Hilda Blomberg. Under sitt yrkesverksamma liv var Karl kofferdiskeppare och bonde på Vestergård medan Hilda var värdinna och skötte gården, djuren och barnen Alexis, Axel, Axa, Atte, Astrid och Ade. Karl var den sista skepparen på briggen Aid som förliste i juli 1899 syd om Rönnskärs båk. (En modell av Aid hänger som votivskepp i Nagu kyrka.) När sedan äldsta sonen Alexis (kallad ”Aalex”) skulle ta över gården i mitten på 1930-talet byggde Karl och Hilda en lillstuga tvärs över åkern från mangårdsbyggnaden.
Vestergårds lillstuga
Huset byggdes enligt den modell som efter kriget kom att kallas frontmannahus. Huset timrades inte utan byggdes av sågat virke. Trävirket växte i de egna skogarna och sågades till plankor och bräder på en närbelägen såg. Sågspånet togs till vara och användes som isolering mellan ytter- och innerväggarna. Glas och järn inhandlades i Åbo på Wiklunds järnvaruaffär och dörrarna beställdes från Tuominens snickeri. Taket täcktes med pärttor, tunna spån av trä. Ett litet stycke från bostadshuset byggdes en liten ladugård/hönshus/utedass.
Bara något år efter att Karl och Hilda flyttat in i lillstugan med de barn som ännu bodde hemma avled Karl, drygt 68 år gammal. Hilda bodde kvar till sin död 1955.
På sommaren 1955 lades tegel på taket på lillstugan. Teglen var slagna i Gyttja på Lillandet i Nagu. Efter Hildas död bodde Axa med sin man Zakeus i lillstugan fram till 1956 när de flyttade till Sverige. Almanackan blev kvar på väggen den dag stugan blev tom och hänger än idag kvar orörd.
Huset stod obebott fram till januari 1966 när Alexis nygifta dotter Regina flyttade in på hyra med sin man Alvar Pettersson. I juni 1966 föddes en son och två år senare föddes en dotter. Huset saknade rinnande vatten men el hade installerats. En vask med rör ut genom väggen ledde slaskvattnet till diket bakom huset. 1969 flyttade familjen Pettersson vidare och huset kom åter att stå tomt. 1971 dog Axa och fem år senare sålde Zakeus huset åt Urpo och Kerttu Vahtera från Helsingfors. För paret Vahtera var huset närmast en investering och användes som sommarställe några somrar i slutet av 70-talet. Vahteras satte ny ytterpanel på huset och målade det senapsgult. I övrigt stod huset tomt och ödsligt i en allt mer vildvuxen trädgård.
Bättelsen om en liten flicka och hennes dröm
En sommar kom en liten flicka och hennes två vänner och förundrade sig över huset. Våghalsiga och äventyrslystna som de var petade de loss kitt och spikar så att en fönsterruta kom loss i ett verandafönster. En av pojkarna ålade sig in och släppte in flickan och den andra pojken genom dörren. Barnen visste att de var ute på olovligt äventyr. Spänningen var stor men nyfikenheten ännu större.
Dörren från verandan till bostaden var låst men dörren till vinden var öppen. Barnen smög upp på vinden och tittade sig omkring. De gick försiktigt och tittade storögt på alla de skatter som gömde sig på vinden. Stora trätunnor, lådor med tidningar och böcker. En klaffbyrå med stora och små lådor, ett gammalt mörkbrunt klädskåp som verkade rymma stora hemligheter. I ett litet rum stod en övergiven vävstol bredvid en rostig, rund plåtugn. Försiktigt utan att röra just nånting smög barnen sig ut ur huset igen. Flickan hade förälskat sig i huset och den vildvuxna trädgården. Hon tyckte synd om huset som stod så ensamt och övergivet. En dag när jag är vuxen och rik ska jag köpa huset, tänkte flickan.
Sommaren 1996 beslöt paret Vahtera sig för att sälja huset. Eftersom de visste att huset en gång varit Vestergårds lillstuga kontaktade de Vestergårds ägare, Regina och Alvar Pettersson, och erbjöd dem att köpa tillbaka huset till gården. Regina och Alvar övervägde köp men gårdens ekonomi klarade inte en sådan investering just då. När dottern Janette, 20 år och merkonomstuderade, fick höra att lillstugan var till salu och på väg att glida familjen ur händerna ville hon köpa huset. Med föräldrarna som borgensmän och en generös bank gick köpet i lås. Den lilla flickan hade vuxit upp men kände sig varken vuxen eller rik, ändå hade hon nu kunnat köpa huset. Tänk att köpa hus när man är studerande utan inkomster eller besparingar! Stolt som en tupp bjöd Janette in mormor att inspektera huset som stod i samma skick som när Regina och Alvar bodde där.
Janette med gudsonen K
Mormor frågade först om Janette inte var riktigt frisk när hon gått och köpt hus men frågade sen om hon vunnit på lotto. Jo, svarade Janette, jag har vunnit på lotto! För det råkade sig faktiskt så att hon haft 4 rätt på lotto förra lördagen och vunnit 54 mark.
Till att börja med städades huset grundligt efter att ha stått tomt i tiotals år. Trädgården röjdes rejäl och den gamla ladugården som fallit ihop jämnades med marken. Pipan hade tagit stryk av väder och vind så dens översta del förnyades följande sommar. Janette bodde så mycket som möjligt i sin lillstuga men på vintern var lillstugan ändå obeboelig då det isolerande sågspånet sjunkit ihop och gjorde huset dragigt. Utan resurser att renovera höll Janette huset i så gott skick hon kunde.
Kärleken till huset var total.
Westerbackas moderna historia
Ett par år senare letade en annan kärlek sig in i Janettes liv. På jobbet i Pargas träffade hon Pasi och när vintern obevekligen gjorde huset för kallt fanns två alternativ, söka lägenhet i Pargas eller flytta in hos Pasi. Den vintern bodde Janette hos Pasi men när våren kom var det lillstugan som lockade oemotståndligt. Janette meddelade att nu flyttar hon tillbaka till sin stuga och Pasi som inte ville släppa sin kära frågade med stora sorgsna ögon om inte han fick komma med då. Visst fick han flytta med om han ville men hur skulle en stadspojke klara av att bo i ett dragigt hus med kakelugnar, utedass, inget rinnande vatten och inget internet? Elen var så svag att det inte var nån större idé att ta datorn med sig i flytten…
I månadsskiftet april-maj 1998 var flytten ett faktum, nu bodde det två unga i huset. Trots avsaknaden av bekvämligheter och ett möte med en älg vid utedasset stannade Pasi kvar men tanken på den kommande vintern fanns i bakhuvudet. För att kunna bo kvar var det nu väsentligt att isolera huset och få starkare el för att hålla värmen.
För att börja renovera krävdes ritningar, byggnadslov och pengar. För ritningarna vidtalades en byggmästare och nu gällde det att fundera vad det unga paret ville göra med huset. Ideér fanns i mängd och massor men efter många diskussioner kom man fram till en plan som skulle kunna genomföras. Huset skulle renoveras och några meter skulle byggas till på norra gaveln för att ge ändamålsenliga utrymmen för pannrum och bastu. Verandan skulle rivas och byggas om för att göra huset mera symmetriskt. Nu behövdes byggnadslov. Under planeringsskedet tränade Janette och Pasi sina snickarkunskaper genom att bygga en terass med grilltak och sommarkök bredvid huset.
Byggnadslovet beviljades i augusti och i september kunde renoveringen börja på allvar. Den senapsgula brädfodringen revs bort och vindskyddsbergull monterades på de väggar som inte skulle rivas. Vintern kom för snabbt den hösten, som alltid för byggare. För att skydda vindskyddsskivorna gjordes en temporär yttervägg av kovalevy (masonit). Vackert var det inte men nog praktiskt. Under vintern fortsatte renoveringen inomhus. På vinden revs det lilla rummet och ersattes av ett större och bredvid byggdes en liten toalett. Efter en kall vinter med utedass blev toaletten klar när värmen kom på våren. Sovrummet stod klart till första maj.
