Westerbacka Story

Riga International Airport

Vi landar på Riga flygplatsen en timme försenade. Men kanske, kanske om vi skyndar oss hinner vi med flyget till Åbo. Det går långsamt att komma ur flyget och när vi kommer ner på marken stiger vi i en buss som väntar på att alla passagerare kommit ur planet. Bussen kör iväg och verkar ta sightseeingrutten till terminalen. Vi rusar in, upp för trappor, måste gå genom en security check, av med skor, bälten o hela federullan, springer genom hela, halva flygplatsen, visar passen för sömniga långsamma kontrollanter, rusar till incheckningen för att mötas av stängda dörrar. Vi hann inte med.
Svordomar, ilskna utrop och en ångande ilska.
Sen då? Från gaten släpar vi oss till informationsdisken i andra ändan av terminalen, får råd och tvingas promenera till nästa disk, i andra ändan av terminalen… Alternativen; direktflyg till Åbo sent nästa kväll eller tidigt tidigt på morgonen via Köpenhamn? Okej, via Köpenhamn. Vi får hotellrum i centrala Riga för natten, de hela 4 timmarna innan vi ska checka in igen för Köpenhamnsplanet. Taxi till hotellet, försöka sova en stund, iväg med taxi till flygplatsen igen. Vid incheckningen möts vi av att flyget till Köpenhamn är inhiberat. Nya svordomar.
Sen då? Alternativen; via Stockholm några timmar senare eller direkt till Åbo på kvällen? Nä nu! Gubben ser att det går ett direktflyg till Helsingfors om några timmar, vi vill ta det. Vi vill inte byta flyg mera, vi vill till Finland, vart som helst i Finalnd för sen kan vi ta oss hem på marken. Vi blir inbokade på Helsingforsflyget och väntar. Vi har fått matsedlar som vi kan lösa in på tre ställen på flygplatsen. När vi står där med våra sedlar och ska beställa inser vi att de är värda löjligt lite. Vi blir inte mätta på det som bjuds så vi får köpa annat till. Surhetsgraden är ungefär vid citron.
När vi landar i Helsingfors missar vi bussen till Åbo med ett par minuter och får vänta en timme på nästa. När vi kommer till Åbo får gubben skjuts till flygplatsen för att hämta bilen medan vi andra väntar vid busstationen. Efter en stund ringer telefonen. Hoppa i en taxi o kom hit. TA BILNYCKELN MED DIG!
Till slut sitter vi alla i bilen på väg hem och nu är det redan sen eftermiddag. Vi kom hem till slut men sista biten var som förgjord. Vilket äventyr. Men, jo tack
för att du frågade, resan till London var härlig. 🙂

På söndag åt vi en rätt okej frukost på hotellet med vår egen köpta ost och skinka på toasten. Vi packade ihop våra grejer och checkade ut. Vi styrde stegen mot centrala London igen, denna gång China Town.

Vi hittade en resturang som såg trevlig ut och knallade in. På fönstret stod det ’closed’ men på dörren stod det ’open’ så vi frågade om de hade öppet. Jo, de öppnade om tio minuter… Vi beställde och fick god mat. Gubben beställde nånting som innehöll chili trots att jag avrådde honom. Han gillar inte stark mat, åtminstone är det så jag uppfattat saken de senaste snart 15 åren, men hans stolthet förbjöd honom att klaga så med tårarna och svetten rinnande tuggade han i sig sin portion. Jag smakade lite, visst var det gott men ack så starkt! Till efterrätt beställde vi friterade bananer med glass. Klassiskt jo, men fortfarande riktigt, riktigt gott!

Efter lunchen hade vi gott om tid att söka oss till flygplatsen så det blev en liten promenad mot Victoria tågstationen. Det blev mest fönstershopping för väskorna var rätt fulla. Vi gick genom en gång med små butiker. Dyra varor men fina. På Bond Street hittade vi Tiffanys, vete katten om det är nåt speciellt med just den här Tiffanys men de två asiatiska tjejerna fotade och fnittrade, så då måste ju även jag fota lite. Där hittade vi också små butiker som Gucci, Yves Saint Laurent, Armani… Det var bara att knalla förbi, vi hade knappt råd att titta i fönstren. Sen hittade vi några butiker med godsaker. Riktigt dreglet-rinner-godsaker. Ena för mig, andra för resten av familjen…

Sen tog vi Gatwick express till flygplatsen, checkade in bagaget och oss själva, köpte lite ”tuliaisia” och väntade på att få gå ombord på flyget. Det var lite försening i boardingen och sen satt vi i flygplanet och väntade fast hur länge som helst. En timme försenat lyfte flyget. Jag satt som på nålar för vi hade en timme tid att byta flyg i Riga. Skulle vi hinna med flyget till Åbo??

Vi vaknade ganska tidigt och åt frukost på hotellet. Billigt hotell – billig frukost. Eftersom frukosten ingick i rumspriset så var den inte särkillt påkostad. Kaffet var pulverkaffet, brödet var ljust rostbröd i tunna skivor och pålägget var smör och marmelad. Ingen gröt, inga ägg, inget bacon, ingen jougurt, ingen frukt, ingen ost, skinka, korv, gurka, tomat, paprika… Det var fattigt. Men, okej, vi åt så vi orkade ta oss in till stan och lovade oss själva att köpa lite pålägg på vägen hem så vi skulle ha en lite stadigare frukost nästa morgon. För, det skojiga var att det var helt okej att ta med sina egna tillbehör till frukosten! De som tydligen varit där flera nätter satt med diverse tillägg vid sina bord. Gissa om vi nykomlingar var avundsjuka?
Vi tog tunnelbanan till centrum men var skulle vi börja? Var är bästa shoppingen i London? Det lockade inte att knalla omkring på måfå längs gatorna för det blåste ordentligt och regnade snöslask. Vi frågade en som jobbade på tunnelbanestationen och fick rådet att ta oss till Westfield för där finns ett rejält shoppingcenter.

 

Direkt innan för dörren fanns denna fantastiska vägg. Det är symaskiner i massor! Så vandrade vi omkring och tittade på butiker och i butiker men ingenting var riktigt rätt. Dessutom tyckte vi att det var rätt dyrt. Så vi beslöt oss för att åka tillbaka till centrum. Jag förelog att vi skulle ta bussen så skulle vi kunna se oss omkring på samma gång.

I de äldre dubbeldäckarna var det ingen vits att sitta uppe eftersom de inte hade någon fläkt där så fönstren var alldeles igenimmade. Vid ett bussbyte fick vi en modernare buss och där var fönstren klara så vi satt uppe och såg oss omkring. Vi åkte förbi Hyde Park, vi bytte buss vid Abby Road och såg en hel massa sevärdheter från bussen. Jag hade velat åka till London Eye och se ut över London men eftersom det var så ruskigt väder var det inte värt besväret. Vi hade väl bara fått se snöslask i luften…
Vi tog oss till Oxford Street och här hittade vi vad vi ville ha. Alla hittade nånting och jag hittade Debenhams! I löööv Debenhams! Jag hittade en hel massa kläder och byxorna sitter perfekt. Jag har svårt att hitta byxor som är bra i midjan och har passlig längd men Debenhams byxor är som sydda för mig. Jag får återkomma med ett klädinlägg.

Hela dagen var vi på språng och vi gick och gick och åkte tunnelban och buss tills vi inte orkade mera. London är en härlig stad med nytt och gammalt i fantastisk symbios. Ibland blir man riktigt överraskad. I skymmningen åkte vi buss över the Tower Bridge och sen sökte vi oss hem till hotellet. Fötterna värkte men det hade varit en riktigt lyckad shoppingdag.

PS. Vi kom ihåg att köpa pålägg och som kylskåp använde vi utsidan på fönstret. Vi hängde ut en plastkasse genom vårt passligt otäta fönster helt enkelt.

Fortsättning följer…

Väckning kl 04.15 och iväg med 05.15 färjan mot stora världen. Bra kom vi till flygfältet i Åbo och bra kom vi ombord på planet. Bra gick bytet i Riga och bra landade vi på Gatwick. Vi köpte biljett och åkte tåg in till centrala London för att äta lunch. Det blev Fish ’n chips på tågstationen. Mums!
Sen var vi ganska trötta och sökte oss till vårt hotell. Det var ett nästan för billigt hotell. Vi betalade ca 25 € / person / natt! Så det var verkligt billigt. Det var ingen brist på dörrar och korridorer på hotellet och vi tänkte att det här skulle ALDRIG gå genom en brandinspektion i Finland. Vårt rum var litet, pluttelitet men helt okej. Bortsett från en 1 cm bred springa i i fönstret som fick gardinen att fladdra av blåsten. Jag drog fast det så gott det gick och tätade resten med wc-papper – no more problem. Vi vilade en stund och drog sen iväg till centrum igen. Dags för middag.

Vi åt på Grill on the Square vid Leicester Sqaure och det var megamumsigt! Ett riktigt lyckat val. Pasi trodde att han beställde ribs men eftersom han beställde ribsteak så var det en biff han fick. Inte det han tänkt sig men nog slank biffen ner ändå.
Efter maten var det dags att söka upp teatern för att se på STOMP.

The Ambassador Theatre påminner en del om Åbo Svenska Teater. En liten mysig gammal teater. Showen fick man inte fota men en detalj från teater foajén kan jag bjuda på. 
Vi var alla riktigt trötta när vi satt där i salongen. Föreställningen började kl 20.00 men det betyder ju kl 22 finsk tid så vid det laget hade vi redan varit vakna 18 timmar! Jag fick verkligen kämpa för att hålla mig vaken, trots att showen var så medryckande och bra. Efteråt var det raka vägen till hotellet och sängen som gällde.
Vi steg av tunnelbanan på en annan station än tidigare på dagen och jag kände mig helt borttappad. Jag kunde inte orientera mig så jag hejdade en taxi och bad den köra oss till hotellet. Men, sa taxichauffören, det är ju bara en minuts promenad! Whatever, svarade jag, jag är så trött att jag inte orkar gå. KÖR! Vi var alla lika glada över den korta taxifärden.
Vi sov väldigt gott den natten…

Fortsättning följer…

Gubben fyllde jämnt i år och när jag i höstas frågade om han vill ha en stor födelsedagsfest svarade han nej. Jag funderade en stund och tänkte att det nog skulle vara bra roligt att överraska honom ordentligt. Senast vi var på resa var vi till Egypten och då sa han att nästa gång vi reser ska det vara till nåt ställe där de är mera tekniskt avancerade än i Finland. Så nu tänkte jag att London skulle kunna uppfylla det kriteriet.
Jag började spara pengar, bokade hotell, bokade flygresorna, kollade upp resedokument, ringde gubbens chef och bad om ledig, våndades och planerade. När man är i London ska man gå på musikal, men vad intresserar resten av familjen? Jag sökte och hittade STOMP. Gubben hade för länge sen bjudit mig med på en STOMP-show så det borde ju vara en given succé.

Bilden lånad från http://www.newyorkcitytheatre.com

Så kom födelsedagen och direkt på morgonen fick gubben ett fint kort där det stod att det berättigade till ett besök på STOMP-show med hela familjen följande dag kl 20.00. På baksidan av kortet hade jag skrivit in reseprogrammet. Gubben tittade på kortet, vände och så på reseprogrammet och sa tack, tack. Han hade inte upptäckt att det innebar en resa till London, så sömnig var han. När jag sen upplyste honom om det blev han konfunderad. Det tog en god stund innan det riktigt gick upp för honom att vi följande morgon skulle dra iväg till LONDON! Surprise!!
Jag hade berättat för en hel del människor men gubben hade inte fått reda på nånting på förhand. Det blev just en sån total överraskning som jag hade hoppats. Härligt!

Fortsättning följer…