Westerbacka Story

Skrikhals måste få ett eget, riktigt namn! 

Skrikhals kan inte längre beskrivas som skrikhals för han är inte mycket mer skrikig än de andra två mera. Dessutom känns det orätvist att han inte fått ett namn när de andra två fått det. Inte för att jag vet om Busan kan räknas som ett riktigt namn…

Jag bläddrade i en bok med namn men hittade inget som riktigt föll mig i smaken. Hilding och Willy kanske. Måsse – nja. Pelle – för nära Putte. Egentligen är det ju nog kattungens blivande familj som får hitta på namnet men eftersom jag inte vet om nån som vill ha Skrikhals så vill jag ge honom ett skapligt namn. Åtminstone ett som han får ha tills han flyttar, om han flyttar…

Förslag – anyone?

Det bor tre små rövare i vårt hus. De har rövat bort mitt hjärta och de lever rövare mest hela tiden…

”Skrikhals” får heta så för att han högljutt meddelar var han är och var han sysslar med. Är han missnöjd tar han i med lite extra volym. Han är social och kommer att bli en pratsam, trevlig livskamrat.

 

”Putte” kan prata han också men måste inte meddela precis allt utan kan smita iväg och njuta av sitt eget sällskap en stund. Han är ivrig och social han också.

”Busan” är försigkommen och äter redan galant den goda mjuka maten som serveras ur påsar. Hon pratar också och kommer gärna för att kela en stund. Hon är en tuff brud i lyxförpackning. Ser du det svarta läppstiftet på underläppen?

Bröderna bryr sig inte om den mjuka maten utan nöjer sig med mammas mjölk. Alla tre är redan rumsrena och gör sina bestyr i lådan. Våra tre rövare är nu 5 veckor gamla och de har en hel stor värld att upptäcka. Det är fart och fläng, slagsmål och mys om vartannat.

Ingen av ungarna har ännu blivit bokade så vi hoppas innerligt att det ska finnas nån med ett gott hjärta och gott hem som vill ta emot nån av våra rövare. I slutet av augusti är det dags för rövarna att flytta hemifrån, bara de har nånstans att flytta!

Det gör väl inget att jag sitter på dig brorsan?

Genast när jag hörde att det skulle ordnas en internationell marknad i Åbo bestämde jag mig att jag skulle besöka den. Jag SKA gå på marknad tänkte jag. Så jag meddelade på Facebook för hela världen att jag skulle ta mig dit efter jobbet den dag det öppnade, för säkerhets skull liksom, så där så att jag inte skulle glömma eller strunta i det.
Så kom marknadsdagen och min kompis M ringde och undrade vem jag skulle gå på marknad med. Jag hade inget sällskap så jag tog gärna emot M:s sällskap! Vi drog iväg på ”utlandssemester” för några timmar. Först tittade vi lite, sen dreglade vi över alla underbara dofter och sen kom vi till att vi måste äta nånting först innan vi shoppar loss. Valet föll på tysk hotdog, dvs. batong med bratwurst. Jag har alltid varit lite skeptisk till bratwurst men fördomsfriheten lönade sig för korven var ju god!
En liten rolig grej hände när vi väntade på våra korvar. Det kom fram en kille till korvståndet och beställde på tyska. Tyska korvar = tyska försäljare, det är väl logiskt? Men, nej! Försäljarna förstod inte tyska utan talade bara engelska!! Lite snopet faktiskt.
När magen var mätt och belåten kunde vi strosa vidare. Det fanns sött, salt, hantverk, plast och METRILAKU! Åh, jag är så trött på att hitta Metrilaku på alla marknader! Jag har själv stått bredvid en Metrilaku-försäljare på Gamla Malmens julmarknad och försökt sälja hemgjort julgodis. Inte så trevligt kan jag säga. Inte för att jag skulle ogilla lakritsen de säljer, nej jag köper gärna själv men jag tycker att det finns marknader där de helt enkelt inte hör hemma. Den här marknaden var ett gränsfall för det var ju 1001 smaker som representerades och det har ju nog Metrilaku också.
Det var en rätt skön blandning av försäljare och vi hittade en hel del saker att sätta våra slantar (ursäkta sedlar!) på. Det var inte helt billigt men det var nog värt sitt pris tycker jag nu när jag smakat på allt jag köpte.
Vi avslutade vår lilla utlandssemester med franska crêpes. Jag valde Nutella och M valde banan och kolasås. Mmm… Jag förflyttades tillbaka till en ljum kväll i Paris för flera år sen där Eifeltornet blinkade med sina tusentals små lampor. Tänk vad smaker och dofter kan påverka en.

Tyvärr fotade jag inget utan njöt bara av stunden.

Bara för att ge ett slut på sjukdomshistorien så kan jag meddela att jag fortfarande hostar men i övrigt är pigg och kry. Fredagen var första dagen tillbaka på jobb och då skulle det ju kanske ha varit skönt att ta det lite försiktigt. Så blev icke fallet för det var inbokat 4 begravningar med 1½ timmes intervall (helt normalt intervall för den som förfasar sig). Just precis vad man hinner med, men då hinner man inte med nån lunchpaus (=lagstridigt!!). Jag visste vad som väntade så jag packade matkasse med mig och hann slänga i mig ett par smörgåsar medan prästen välsignade stoften till den eviga vilan. Lördagen blev det 2 begravningar, en urnebisättning och en vigsel, söndagen två högmässor och ett dop. Det blev smörgåslunch i tre dagar…

Det var faktiskt underligt med min trötthet för på onsdag var jag ännu jättetrött och tänkte att jag får nog ringa läkaren i morgon och be om längre sjukledighet. På torsdagen vaknade jag och var pigg som om nån hällt i mig energidricka under natten! Det var som att trycka på en knapp! Efteråt kom jag att tänka på att jag åt sista antibiotikan på onsdagen så det var säkert den som gjorde mig så trött.
Allt hostande har gett sämbanden stryk så jag är lite hes ännu och har inte kunnat sjunga en ton. Idag prövade jag lite försiktigt med uppsjungningsövningar och tänk, det gick att sjunga igen! Inte så vackert, men det gick. Jag är nog beroende av att sjunga…

Nu är det då nästan tre veckor kvar innan semestern börjar. Gissa om jag längtar? Gissa om jag är glad att jag hunnit bli frisk och förhoppningsvis hålls friskt?

Vid midsommar drabbades jag av en elak liten flunssa. Jag mådde som en disktrasa men masade mig på jobb i alla fall, de flesta dagarna, eftersom saker skulle göras och förrättningar tas hand om. Jag försökte ta det lugnt och var hemma de dagar jag kunde vara borta från jobbet och jag tyckte att flunssan sakta retirerade.

Det var en skenmanöver av infektionen, den samlade bundsförvanter och förrförra måndagen slog den till med kliande blåsor i nacken på mig. Tungt artilleri. Jag bad en arbetskamrat se på dem, för själv hade jag lite svårt att komma åt och se mig själv i nacken, och hon sa att det ser ut som vattkoppor och gå till läkaren i morgon. På tisdagen gick jag till läkaren som torrt konstaterade herpes eller bältros. Medicinen är den samma men kraftigare kur för bältros så vi kör med den. Jaha, tack. 800 mg dynamit, 5 gånger per dag i 7 dagar.

Jag kom mig inte för att fråga om nån sjukledighet och inte erbjöd läkaren det heller, så knappast skulle det väl behövas då. Jag hade ändå onsdag-torsdag ledig så jag tänkte att det skulle lösa sig. På fredag hade blåsorna minskat, ingen värk hade jag men lite kliade det. Flunssan däremot hade samlat krafter och återkom. Lördag och söndag släpade jag mig genom på jobbet och sov så mycket jag kunde där emellan. På måndag var jag totalt färdig och gick på nytt till läkaren, en annan dock, för nu var jag så trött och svag att jag inte orkade jobba mera. Sänkan var 17 så nån infektion var helt klart på gång men läkaren ville inte blanda in en antibiotika med virusmedicinen. Sjukskrivning resten av veckan, gå hem och vila.

Jag gick hem och sov, vilade och sov lite till. Så här trött tror jag inte att jag nånsin varit! Jag snorade och hostade om vart annat. Usch, vilken miserabel varelse jag kände mig som. På torsdag ringde jag läkaren och meddelade att nu är viruskuren avslutad, ge mig antibiotika, tack! Så nu fick jag knapra på 750 mg krut 3 gånger per dag de första 3 dagarna och sen 2 ggr/dag i 4 dagar. 7 dagar med piller igen… Flunssan fick ge sig och retirerade sakta men jag var fortfarande dödstrött. Så, jag fortsatte sova, vila och sova lite till.

Jag kan inte minnas när sist, om nånsin, jag sovit och vilat så här mycket och gjort så här lite! Bara att gå i trapporna från våning till våning har gjort mig andfådd!
Igår funderade jag av och till om jag skulle gå på jobb igen. När febertermometern ännu på kvällen visade på stegring valde jag att besöka läkaren idag igen vilket resulterade i tre dagar sjukledigt till. Underligt nog har alla jag stött på varit av den åsikten att jag ska hållas hemma och vila upp mig ordentligt nu så att jag blir riktigt frisk. Så jag gör väl det då…

I vintras bestämde vi oss för att investera i solpaneler för att värma bruksvattnet under soliga dagar. Pasi tog reda på och funderade ut vilken modell av solvärmare vi skulle ha. Tillslut föll valet på en solpanel som man kunde köpa färdig eller som byggsats. Skulle vi klara av att bygga ihop en byggsats? Försäljaren intygade att en normalklipsk person tittar 10 minuter på instruktionerna och monterar sen galant ihop byggsatsen. Så vi beställde en byggsats. När paketet avhämtats och intruktionerna skulle läsas insåg vi att försäljaren troligtvis aldrig läst instruktionerna själv för mera bristfälliga instruktioner har vi aldrig sett! De bestod av en textdel och ett tiotal detaljritningar men ingen helhetsöversikt. Detaljritningarna var inte numrerade och var svåra att tyda. I textdelen stod det ”Gör si och så, se bild.” men det saknades referens till vilken bild man skulle se på. Vi var på vippen att skicka tillbaka hela byggsatsen och be försäljaren dra åt hel#ete men vi ville ju ändå inte ge upp så lätt. Pasi kämpade på och kontaktade tillverkaren otaliga gånger med frågor som han borde kunnat få svar på i instruktionerna. Han svor, domderade och var nära till tårar. Det var verkligen inget roligt projekt!

Först bort med takteglen

Panelens bottenskivor monteras

 I det här skedet hade Pasi stor hjälp av Linus. Han är en guldklimp som hjälpt oss med en hel massa saker genom åren! Vanligtvis är han glad bara talkot avslutas med en rejäl måltid.

Nya rör dras i och från pannrummet

 Rörmokaren läste instruktionerna och skrapade sig i huvudet. Det var verkligen inte lätt att förstå dessa ”enkla” instruktioner. I vattentanken i pannan lades in en ny värmeväxlarsprial och från den drogs rören till panelen på taket. Det blev till att riva upp lite vägg och en hel del innertak på balkongen för att rören skulle bli osynliga.

Lådan klar med glasull och första lamellerna

En miss, på grund av de dåliga instruktionerna

 I det här skedet var det tur för försäljaren att han satt tryggt på sitt kontor för hade han varit i närheten hade han fått det hett om öronen!

Panelen halvvägs, täckt för att inte bli våt

 Att jobba uppe på taket i obekväm arbetsställning och med rädslan att ta ett felsteg och falla ner gjorde inte jobbet lättare.

Det närmar sig!

 I det här skedet börjar det kännas som att det faktiskt finns en möjlighet att skiten blir till nånting och att all möda kanske betalar sig.

Panelen klar men balkongen ser ut som en krigszon

 Nu vet vi att solpanelen fungerar och värmer vattnet så att hela familjen kan duscha länge varje dag utan att fundera på om man borde elda i pannan. Det känns som en stor vinst att vi till slut fick eländet färdigt. Men, skulle vi göra om det eller rekommendera någon annan så skulle vi säga ”köp från IKEA, för där kan dom göra ritningar man förstår”, inte för att de säljer solpaneler på IKEA…

Solpanelen klar och alla taktegel och lister ärpå plats

Nu är solpanelprojektet klart och till och med balkongen är åter sitt vackra jag. Det har varit tacknemligt soligt hittills den här sommaren så om det fortsätter så här kommer vi knappast att behöva elda förrän i september nästa gång. Att få gratis varmvatten i ca 4 månader per år är inte illa!

Jag läste Kaj Korkea-ahos öppna brev: Till alla bögar och några kommentarer till det. Det är ett bra brev och det finns säkert många som kommer att ha det under huvudkudden när de gråter sig till sömns för att världen känns för jobbig. MEN, det var en av kommentarerna som fick mig att tänka på en sak. Kommentaren handlar om att världen en dag kommer att se tillbaka och skämmas för sin idioti. Jag kom att tänka på korstågen! Tänk, en gång i världen drog man ut för att kristna hedningarna, vare sig de ville bli kristnade eller inte. Det var inte mission, det var krig. Det var inte med omtanke och respekt man presenterade fräslningen för hedningarna utan med svärd och ”tro eller dö”.
Hur kan jag kombinera homosexuellas situation med korstågen? Jag tror att tanken med korstågen (åtminstone i nån mån) var god, man ville att alla människor skulle få del av himmelriket. På samma sätt kan jag tänka mig att någon religiös heterosexuell vill den homosexuella väl när man säger att ”du ska bli helad”. När vi idag ser bakåt på korstågen kan vi tänka ”hur kunde nån va så urbota dum?” eller ”det är ju så man skäms för att vara kristen”. Korstågen är ingen trevlig liten anekdot i kristendomens historia direkt. På samma sätt kan jag tänka mig att man om nåt hundratal år ser tillbaka på hur man behandlat homosexuella och andra sexuella minoriteter och skäms.
Jag känner personer som uttrycker sig grymt negativt om homosexuella och jag känner homosexuella. Båda grupper består av högst vanliga människor med högst vanliga liv.
Det jag ofta tänker på när det blir debatt om homosexualitet är att det är väldigt homoSEXuellt inriktat. Varför är det så extra viktigt med SEX när man diskuterar homoSEXuella? Vad spelar det för roll hur Kalle o Villes sexliv ser ut? Eller Kajsas och Vilmas? Varför spelar det större roll än hur Matti och Minnas sexliv ser ut? Äääh, nu inriktar jag mig också på folks sexliv! För tänk, tänk om Kalle och Ville har varit ett par i 30 år och inte har nåt sexliv mera?? De kanske bara älskar varann av gammal vana? Varför är det så svårt att se homosexuella som vanliga, normal människor? Kanske för att om de är vanliga männsikor så är de inget att debattera…

I år är jag ledig hela midsommaren och det är en lyx som heter duga! Så vad ska man hitta på för roligt då? Ingenting. Jag drabbades av en förkylning i början av veckan och är inte riktigt i toppskick så det får bli en lugn helg hemma med tid att lata sig och kanske få gjort undan lite av alla måste-projekt som ligger på hög. Det är ingen brist på göromål bara man orkar och ids. Det är skönt att slappa och ta det lugnt men minst lika skönt att se det färdiga resultatet av sina händers arbete.
Hur du än firar midsommar hoppas jag du gör så att du har det bra och blir nöjd.

Igår hade St. Olofs Sångare konsert i Nagu kyrka, en konsert som blev av trots allt. Vår kantor Ami har skadat en sena i axeln så nu är hon sjukskriven. Hur håller man konsert när pianisten och dirigenten inte kan leda? Jo, man pratar snällt med Pargas kantorn och hon ställde upp på mycket kort varsel! Tack Hanna!
Jag blev utsedd till konferencier så jag fick lite mera program att hålla reda på. Hups! Dessutom skulle det dras på båda inhemska! Aj då. Nå, jag är inte så blyg så jag körde på fast min finska inte är det mest perfekta. Efteråt kom en dam fram och sa att det var uppfriskande att min finska inte var felfri. Uppfriskande? Okej, jag får väl köra på den tanken när jag pratar finska då. Hihi.

Namnet St. Olofs Sångare låter kanske som en manskör men det är en liten damkör (med förhoppning om att växa till en blandad kör så alla sångglada män är välkomna med!). Vi är 11 damer för tillfället och vi har grymt roligt tillsammans! Damen som kommenterade min finska kommenterade även stämningen i kören. Hon sa att vi har så fin gruppanda att det syns och hörs. Det är ju verkligen ett bra betyg!

Förutom körsång kunde vi bjuda på tre solosånger varav jag fick sjunga en sång på finska. Melodin ”Kotimaani ompi Suomi” var bekant sen tidigare men nu hittade jag den med andra ord. Anna-Mari Kaskinen har skrivit en ny text och den finns med i ett häfte som heter Kansanlaulukirkko.

Här nedanför finns två smakprov. Det första är min solosång och det andra är kören som sjunger Amazing Grace. Tre verser och tre språk!

Igår, lördag, körde vi lilla ringvägen runt med Archipelago Riders, som vår mc-klubb heter. Det var en underbar dag att vara ute och köra. Solen sken från klarblå himmel och naturen var så där underbart försommargrön som den bara kan vara på bild!

Vi samlades i Pargas kl 11 och drog iväg till St.Karins där vi plockade upp ett par nya tjejer med varsin customcykel. Trevligt med nya människor i gänget!

Totalt var vi 12 personer
och 11 mc:n!
Så körde vi genom Åbo, förbi Nådendal och stannade på Särkän grilli. Det var en trevlig sund med lite lunch och samvaro.

  Vi körde vidare och stannade till vid Rimito kyrkan. Några av oss tog en titt på kyrkan som råkade vara öppen. Det är en vacker medeltida kyrka.

 Resan styrde vidare mot Hanka och på vägen körde vi genom Röölä där det var nån sorts marknad och över en liten färja som vi förstås missade med en minut. Men, vi hade inte bråttom så vi njöt av solskenet i färjstranden.

Väl framme i Hanka väntade Östern på oss och vi körde ombord. En timme senare tog vi i land i gästhamnen i Nagu. Väl i Nagu inhandlade vi lite grillmat och de flesta följde med till oss på grillmiddag. Vi satt på terassen och njöt en god stund efter maten. Det var så härligt varmt, inga mygg, magen mätt och gott sällskap. Helt enkelt perfekt.