Westerbacka Story

Huh, i morgon ska jag sjunga på ett bröllop! Det var övning idag brudpar, främmor, bestman, präst, kantor och sångaren. När det blev min tur att sjunga blev jag nervös. Usch. I slutet av sången kände jag hur rösten darrade och luften ville inte räcka till men jag såg på gänget som lyssnade att sången gick hem för de hade svårt att hålla glädjetårarna tillbaka. Det var häftigt och, det var bara övning!
Jaiks. Jag hoppas innerligt att det går lika bra i morgon för det är då det gäller!
Sången jag ska sjunga heter Kärleksvisan (Youtubelänk) och jag hade faktiskt aldrig hört den (vad jag minns) innan brudgummen ringde och bad mig sjunga den. Så det blev att kolla på Youtube och söka noter. Så trallade jag med sångerskan på Youtube tills jag kunde sången i stora drag och då, då upptäckte jag att hon inte sjön riktigt lika som det stod i noterna!! Kantorn kommer att spela efter noterna så jag fick sätta mig ner och lära mig sången på riktigt, efter noterna. Det var lite knepigt men nu sitter den någorlunda. Ännu släpper jag inte noterna när jag sjunger den men det ska nog gå vägen i morgon. Sen hoppas jag bara att jag får sjunga den flera gånger! (Vink vink om nån planerar bröllop 🙂 )

Sen när kvällen kommer firas det forneldar lite överallt i skärgården och jag har lovat ställa upp som konferencier och allsångsledare på Framnäs. Det är ett uppdrag jag gjort några gånger tidigare, då med min co-konferencier Taina som inte ställer upp i år. Så nu blir det en ny partner och en hel hög med begåvade ungdomar som sjunger. Lite spännande, riktigt roligt och ändå nånting jag inte hetsar upp mig för. Det är ju mest gamla bekanta i publiken så vi gör festen tillsammans.
Ifall nån nu missat programmet så börjar det 18.30 med Arne Alligator och Djungeltrumman och slutar med tändande av fornelden och sen eldshow. Däremellan matförsäljning och diverse program får stora och små. Och det allra bästa med hela kalaset: Det är inget inträde! Man får komma o njuta helt gratis! Vill man äta nåt gott ska man ta med en slant men det är inget tvång.

Bilden är tagen av Kim Lund och lånad från ÅU:s sida (klicka så kan du se alla bildena)

Det finns två klädesplagg som en del män brukar gilla på semester men som får mig att må lite illa.
Det ena är Hawaiiskjortan. Urk!

Bilden lånad från www.toocool.se

Det andra är rutiga shorts… Örk!

Bilden lånad från http://www.freeride.se/

Sen finns det förstås undantag, en kille som kan bära upp sina kläder med stil kan se hur bra ut som helst i dessa två plagg. Men sen finns det en hel massa män som jag helst inte vill se i dessa plagg. De allra flesta tycker jag att ser supertöntiga ut i hawaiiskjorta eller rutiga shorts och det har inget med personens utseende att göra. Jag har bara en aversion mot dessa två klädesplagg… Det är min åsikt och som tur är kan jag välja att inte klä mig i hawaiiskjorta o rutiga shorts!

När man har ett eget hus får man ta hand om allt underhåll själv (om man inte vill betala för att få det gjort av nån). Det är 10 år sedan vi gjorde husets ytterpanel men färgen har hållit bra. Vi använde den billigaste färg vi hittade då och tänkte att vi får väl måla om med 5 års intervall. Otroligt nog har färgen hållit bra. Det är en vattenlöslig rödfärg med linolja, antagligen ganska nära rödmylla och samma färg finns fortfarande att köpa i butiken. Knappa 30 euro för 10 L är fortfarande riktigt billigt när man jämför med andra målburkar.

Runt fönstren ser man skillnaden i den gamla färgen där den varit gömd under foderbräden. Gaveln lyser av ny färg.

Man ska inte vara höjdrädd!

Ena gaveln är ca 9 meter hög så för att nå ända upp behövs en sky-lift. Det är ett snabbt sätt att måla och utföra underhållsarbeten jämfört med att först bygga ställningar. Foderbrädena runt fönstren plockades bort, målades på marken och sattes tillbaka. Dessutom bytte gubben ut skyddsplåten på takkanten för den gamla hade blåst sönder. Det blev nog riktigt snyggt när vi var klara men fy tusan så jag hade ont i kroppen av att stå på stege i två dagar! Nu är det då bara långsidorna kvar…

Jag hade inga planer för semestern men lite funderade jag på att utnyttja möjligheten att upptäcka lite mera av närmiljön här i skärgården. Besöka Utö och/eller Bengtskär eller dra iväg nånstans med motorcykeln… Av detta blev intet utan istället bokade jag en sista-minuten-resa till den grekiska ön Samos!

Det blev en härligt lugn och avkopplande resa. Jag träffade några andra ensam-resenärer och vi åt middag tillsammans när vi stötte på varann och njöt av lite kravlöst umgänge.
Nu har jag sammanställt lite bilder med bildtexter som finns i galleriet. Klicka på länken och se mera av min resa!

Först var det ganska lungt vid ölkranen…

Sumobrottning – ser kul ut!

Sockervadd. Jag fick pröva på att göra min egen vadd och det var kul men inte så lätt som det ser ut.

Är inte vår reklamflicka bara för ljuvlig?

Det här är ett band jag inte saknade när de slutade… Bob Malmström.

Krista Siegfrids, Ding Dong…

Eller var det kanske Mimmi Pigg som vstod på scen?

Jaaaa! Vi vill gifta oss med dig Krista!! Ding Dong!!

 Det var en härlig kväll. Publiken varierade från ca 2 år till närmare 80 år och alla verkade ha det lika roligt. Jag tycker att det är speciellt skönt att hela familjen kan komma och njuta tillsammans. Jag tror det är lite av en Nagu-specialitet att ordna evenemang som passar hela familjen. Forneldarnas natt har redan många år varit en familjefest vid Framnäs och den har blivit så känd att folk kommer långväga för att kunna fira hela familjen tillsammans. Nagu Rock är ett lika familjevänligt evenmang som förhoppningsvis får en lång framtid!

Jag är ressugen. Det är jag för det mesta, så det är inget nytt. Men nu har jag ju semester och tid att åka iväg nånstans. Den stora frågan är bara vart och hur länge?

Jag har funderat på Stockholm (min eviga förälskelse), Tallinn (min nya förälskelse), Gdansk (skulle kunna bli en förälskelse), en sista-minuten-resa till södern (lika billigt som det mesta andra och till Grekland skulle jag vilja nån gång), Utö (dit har jag aldrig varit), Bengtskär (ligger på min to-do-list), Dit-näsan-pekar-på hoj (alltid ett bra alternativ). Som du märker finns det att välja på… Beslutsångest. Men, jag tror jag väntar till efter skolstarten så blir det 1) billigare 2) mindre folk i farten. Så jag kan fundera vidare. I värsta fall kommer jag mig just ingenstans men är nöjd ändå.

 Det är ju faktiskt ganska roligt bara att planera och drömma och se på möjligheter i datorn!

 Förra året i september var jag till Tallinn för första gången. Det var en otroligt varm dag, precis som mitt i sommaren och jag blev förtjust. Gamla stan är härlig att strosa i och full av fina hus och kyrkor.

 De här dörrarna fotade jag i Tallinn. Jag upptäckte när jag vandrade omkring att det finns otroligt många, otroligt vackra dörrar i Tallinns gamla stadsdel!

När en dörr stängs öppnas ett fönster, så det är bara att fundera vidare. 🙂

Jag bjöd in några väninnor på mat, vin och sång. Att kombinera kvinnor, vin och sång är ju sedan gammalt känt som ett lyckat koncept och det var det igår också.
Vi inledde med lite Fresita, en mumsig jordgubbsdricka. Menyn bestod av en förrättssallad med lufttorkad skinka, honungsmelon och rostade pekannötter. Varmrätten var grillad lax med ugnsrostade rotsaker, lättstekt zuccini och kokta potatis och till efterrätt blev det pannacotta med röda bär och kola sås. Det var aningen osäkra kort för mig för det var inte en meny jag testat tidigare och visste att jag behärskade. Mina provkanin-väninnor intygade dock att det blev bra så det här kan jag med fördel göra om. Efter mat och prat förflyttade vi oss inomhus och drog loss världens karaokefest. Några hade aldrig prövat på karaoke och några har sjunigt många gånger. Tillsammans hade vi jätteroligt och nybörjarna fick blodad tand, tror jag. Så nästa gång blir det ännu mera livat!
För att det blir en nästa gång är nog säkert.

Dessvärre hann jag inte alls knäppa några bilder men jag hade en finfin fotograf på plats som delar några ögonblick med oss på sin blogg. Klicka på bilden så kommer du till ”I Lilla Kamomillas Villa” och får se lite flera bilder.

Somliga säger att den bästa tiden är strax innan semestern för då har man ännu allt kvar att se fram emot. Jag är inte riktigt säker på att jag håller med. Jag känner mig sprickfärdig av väntan. Jag vill ha min semester nu, bums, med det samma! Jag vill inte gå på jobb fyra morgnar till!
Jag är otålig, jag vet.
Följdfråga, när det blir tal om semester, är ju ”Vart ska du resa/Vad ska du göra?” I år ska jag ingenting. Jag ska inleda med en liten fest och avsluta med att sjunga på en vigsel, däremellan tar jag dagen som den kommer och gör just precis det som faller mig i hågen. Visst finns det tusen saker jag borde göra och tusen andra saker jag skulle vilja göra men, nej, har har inte planerat någonting alls. Jag hoppas att jag ska kunna ta det just så lugnt som jag vill. Jag behöver ladda batterierna, inte flänga omkring och uppleva en massa saker.
Så, nu har jag då planerat hela semestern full av lugn och ro.
Semester – kom NU!!

Jag lider ännu av sviterna av flunssan eller kanske bältrosen som var runt halsen för jag kan inte sjunga! Jag kan prata, lite hes är jag men inte så att det skulle göra ont att prata men sjunga, det går inte. Försöker jag så börjar jag hosta och sen är jag ännu hesare efteråt. Morr och suck!

Jag har inte riktigt tänkt på hur mycket jag underhåller mig själv med att gå omkring och tralla! Städar jag så sjunger jag. Bakar jag eller lagar mat så sjunger jag. Går jag ut och gå så sjunger jag. Har jag tråkigt så sjunger jag. Men nu är det tyst. Gräsligt, tråkigt, deprimerande tyst.

Bilden är från potatisfestivalen De Vita Päron 2012

Jag har lovat sjunga på en vigsel i slutet av augusti så jag hoppas och ber att min röst ska vara tillbaka och i skick då. Jag skulle ju nog behöva den lite innan dess för sången jag lovat sjunga är Kärleksvisan och den har jag aldrig sjungit förut. Jag vill och behöver öva. Rösten, pliiiiis, kom tillbaka!

Jag kan inte få nog av att fota kattungarna. Dels är de så underhållande, dels håller jag på och upptäcker nya funktioner i kameran. Dessutom vet jag ju att jag inte är den enda som älskar bilder på små sockersöta lurvbollar…

Kärlek

”Kattfarmen”

Det är tur att mamma Manda inte jagar bort Poju från ungarna och det är tur att Poju inte tycker att ungarna är störande. Vi har en lycklig kattfamilj!

Nu har jag bestämt mig för att Skrikhals får heta Sigge! Tack Brita för förslaget!! Sabbath hade varit kul men Sigge och Putte passar bättre tillsammans tycker jag.

Skulle det va så att nån inte gillar bilder på kattungar så håll ut, det kommer nåt djuplodande inlägg sen nångång igen…