Westerbacka Story

Liksom en massa andra människor har jag en åsikt om regeringsprogrammet, om ministrarna, om livet i största allmänhet…
Jag ska begränsa mig till regeringsprogrammet den här gången.

Jag ska börja med att erkänna att jag inte läst regeringsprogrammet och är alltså inte vet exakt vad som skrivits där. Dessutom vill jag meddela att jag röstade i valet och på någon som nu är i ett oppositionsparti, alltså anser jag mig ha rätt att klaga.

Jag klagar inte så högljutt men jag ställer mig frågande till en del av logiken. Jag förstår mycket väl att när det är knappt får man dra åt svångremmen och om möjligt spara in där det går och jag förstår mycket väl att det är de som hittills fått del av statskassan som får se sig om efter andra inkomstkällor. Det där låter inte så farligt, eller hur? Det är ju bara det att de som hittills fått mest ur statskassan är de som inte har nån annan möjlighet! Staten har inte så stora utgifter på höginkomsttagarna, de lever inte på statens bidrag utan betalar skatt om de inte flyttar sin firma till nåt skatteparadis eller flyttar till Sverige för att ungarna ska slippa arvsskatten när farsgubben drar sista sucken. De som kostar staten miljoner är alla de som lyfter bidrag i någon form. Ju lägre ned på välfärdslistan du hamnat desto mera är du beroende av bidrag. Det är klart att det blir till många miljoner (miljarder?) euro som staten får punga ut med när folk lever på bidrag men det är alldeles säkert att de här bidragstagarna blir inte arbetsföra skattebetalare bara för att regeringen bestämmer att de ska strypa bidragsutgifterna.

När det är tomt på mitt bankkonto är det två tankar som samtidigt börjar jobba i min hjärna: Vad kan jag vara utan? och Hur tjänar jag mera?. Klart som korvspad är att jag inte vill överge min livsstil och mina vanor så jag vill uppnå den mängd inkomster att jag kan upprätthålla det jag är van med. Visst kan jag erkänna att det här inte alltid lyckas men det primära är att jag vill få in mera pengar och söker lösningar på det problemet.

Som jag skrev, jag har inte läst regeringsprogrammet, så jag kan inte vara helt säker på hur Sipilä-Soini-Stubb har tänkt att det här landet finanskris ska lösas. Om jag ändå vågar tro på det som rapporterats i media så känns det som att man glömt att de där som inte belastar staten med att leva på bidrag, de där som vi generellt kallar höginkomsttagare men som kanske snarare är företagare. De är kanske nyckeln till ett uppsving? Höginkomsttagare, dom som tjänar minst lika bra som riksdagsmännen, kunde kanske betala högre skatt men framför allt behöver företagarna få det lättare att anställa folk, så skulle nog skatteinkomsterna också öka.