I inlägget Örtträdgården levererar skrev jag att jag måste köpa mig en vacker bänk.
Det gjorde jag också men jag har glömt bort bilden som jag skulle visa.
Så här ser min vackra, vita bänk ut!
På bänken ska vi sitta och beundra våra odlingar nästa sommar. Nu är odlingslådorna tomma och väntar på våren. Den känns lite övergivet i örtträdgården men jag tror att nästa sommar blir en bra odlingssommar nu när allt är så väl förberett.
Sommaren 2002 var bakgården en enda villervalla. Vi hade rätt nyligen fixat infiltreringsbädden för avloppsystemet och åkern nedanför var det ingen som hade tid med. Nog ser det ganska bedrövligt ut.
Under åren fixade vi lite här och lite där och sommaren 2012 såg det mest avlägsna hörnet ut så här. Till vänster står växthuset och på andra sidan diket till är grannens mark. Här har jag tänkt att vårt jordgubbsland ska ta form. Marken är lerig och svårarbetad men nog ska det säkert gå…
Sommaren 2014 har jag kommit så långt att jag planterat en rad björnbär, en rad hallon, en rad jordgubbar och inhägnat alltihopa med ett högt stängsel så att både harar och hjortar ska hålla sig borta. Största delen av leråkern är fortfarande ogräsland som ingen orkat ta itu med. Jag inser att det behövs en rejäl kraftansträngning för att det ska bli till nåt.
Under sensommaren 2014 koncentrerar vi våra krafter på att färdigställa örtträdgården och bakom växthuset där jordgubbslandet ska bli händer inte mycket. Försommaren 2015 gör vi den gamla potatisåkern till gräsmatta och vädret är perfekt! Regn och svalt gör så gräset tar fart och mår prima.
Planen för jordgubbsodlingen har tagit form och i slutet av sommaren orkar vi ta tag i leråkern. Gubben försöker ihärdigt med den lilla jordfräsen men jag konstaterar att det enda rätta är spade. Det blir att vända jorden, eller snarare bända lös den stenhårda jorden för att alls kunna bearbeta den med jordfräs. Vi inser att leran inte är det bästa tänkbara underlaget så vi köper torv och blandar i. 8×320 liter torv 
blandar vi i en halv ar leråker! Sen går det att köra med jordfräsen. Så lite strör vi ut gödsel och lite kalk på det jorden och arbetar lätt in det. Grunden är lagd. Nu gäller det bara att jämna ut jorden. Vi har köpt ett traktorlass prima jord som vi jämnar med.
Efter det är det dags att bygga odlingslådor. Vi bygger stadigt av 6×2″plankor och jo, det kan tyckas överdrivet men jag förväntar mig att de ska hålla i 20 år. Lådorna fyller vi med den prima jorden och så är det bara att plantera jordgubbsplantorna som jag köpte passligt sen så att de var rabatterade med 30%. Alltid hemåt!
Nu är jordgubbarna på plats och bärbuskarna ska ansas. Lite utjämning av jord behövs ännu och så ska vi så gräs i gångarna mellan jordgubbarna. I nästa år är det hur fint som helst och förhoppningsvis får vi massor av jordgubbar!
För rätt länge sen höll Janne en brödbakningskurs här hemma i mitt kök och det bloggade jag förstås om HÄR. Nu har Jannes dröm om ett eget bageri tagit fart och förra helgen kunde han slå upp dörren till sitt egna lilla bageri Äkta B.R.Ö.D. Jag har inte klurat ut vad B.R.Ö.D. är en akronym för men kanske det är nån hemlig ingrediens.
Starten har varit flygande och åtgången överväldigande. Det verkar som att de egentligen bara har två sorters bröd: ”ei-oota” och ”ota-tai-jätä”. (”De-e-slut” och ”ta-eller-låt-bli”). Själv har jag hunnit dit två gånger och gubben en gång. Båda gångerna jag varit där har sorten varit ”ota-tai-jätä” för hyllorna har gapat tomma och på disken fanns en sort i en korg. Mycket enkelt att välja. Bara att köpa det som finns.
De här bröden är mathantverk av bästa sort. Brödet är surdegsbröd. Alltså, inte surt bröd utan bröd som inte innehåller jäst utan bakas på rot och stiger av naturlig jäsningsprocess. Det jäser länge och smaken hinner utvecklas ordentligt. För den som är van med luftigt köpebröd från butiken med jäst och tillsatt gluten känns det här brödet tungt och kompakt. Det finns mycket att tugga på, helt enkelt. Och så smaken, det finns mycket smak, helt enkelt. Och så är det ekologiskt!
Hittills har vi hunnit smaka på två sorters spelt-bröd och ett vete-rågbröd. Pinfärskt, varmt bröd med smör på. Kan det bli bättre? Ja, alltså, nämnde jag redan smaken? Det finns så mycket smak i de här brödet!
Så om du också vill äta sjukt gott bröd så ska du inte gå till bageriet efter jobbet för då kan det hända att det är just de där två sorterna jag nämnde som finns kvar. Om man kollar in Äkta B.R.Ö.D på facebook så kan man följa med det senaste som händer. Dessutom behöver man inte ens vara med på facebook för att kolla in sidan, så klicka på linken nu bara!
PS. Bagarn bakar brödet bakom fönsterglas så man kan så och se på hur han gör! Närmare än så här går det nog inte att komma bageriet!
PPS Vill du läsa mera kan du kolla bloggen Living with my camera, och googla ’äkta bröd’ så kommer du till olika reportage
Plötsligt kom jag ihåg att jag har en blogg som väntar på mig! Förhoppningsvis några läsare också som väntat på att få höra några livstecken. Fast, det är mera ovisst då ingen ropat efter oss i kommentarfälten…
Det är ett bra tag sen här har hänt nåt, men det betyder inte att livet på Westerbacka stått stilla. Det bästa som finns för att riktigt se vad som händer under åren är att fotografera hem och trädgård regelbundet och gärna ur samma vinkel. Ibland känns det som att inget har hänt och ibland känns det som att allt har förändrats. I båda fallen är det lika roligt att göra jämförelser.
För att bevisa att vi inte legat helt på latsidan under sommaren utan faktiskt fått ett och annat gjort (mest gubben faktiskt) så lägger jag ut några före och efter bilder. (Klicka på bilden så blir den lite större)
Förebilderna är från 2012 och efterbilderna är den här sommarens läge. Det är en radikal skillnad på bakgården varifrån alla de här bilderna är! 
Området vid växthuset, det vi kallar örtträdgården, är nog det som ändrat mest. Från att ha varit ett odefinierat uppgrävt område är det nu en fin ruta med odlingslådor där det mesta växer så det knakar. 
Så är vi också väldigt nöjda med vädret den här sommaren. Vi anlade gräsmatta på det som förr var potatisåker. Den har tagit sig så otroligt fint att man knappt tror sina ögon, när man vet att för bara tre månader sen var det en enda lervälling. Men mera bilder på det projektet kommer i ett annat blogginlägg.
Igår hade jag privilegiet att få fota en ung herreman som jag faktiskt inte sett på ett helt år! Han är så charmig och skoj och tänk vad barn växer på ett år! Han har lärt sig massor och är riktigt pratglad! Jätteroligt var det också att vi kom så bra överens fast vi inte setts på ett år, så jag tror att det för honom var som om vi setts för första gången.
Jag märkte efteråt att jag borde kollat inställningarna lite bättre i kameran så hade flera bilder blivit bättre men trots allt så blev det i alla fall några guldkorn i bildskörden. Vad kan det annat bli när man har en så stilig, charmerande, varm o go unge framför kameran?
Igår kväll när jag smög omkring med kameran upptäckte jag ett hörn av tomten jag knappast visat tidigare. Jag var egentligen ute för att fota kornåkern som jag tycker är så fantastiskt vacker i kvällsljuset men så blev det ”några” bilder till… Här kommer ett par godbitar.
Under en stor gran ligger en brunn vars vatten endast duger till att vattna blommorna med. Den är inte särskilt djup och är det en torr sommar så är även brunnen torr. Egentligen en ganska onödig brunn men så här är den i alla fall vacker.
Bredvid brunnen finns en stor sten i gräsmattan. Jag älskar den för den bryter av allt det släta. Den påminner mig om tiden före allt var så tipp-topp-trimmat.
Jag blev själv så fascinerad av den här bilden att jag inte kunde låta bli att publicera den. Klicka på bilden så ser du den i större format.
Bloggen står stilla. Det känns som att jag inte har så mycket att komma med för dagarna fylls mest av jobb, äta lite, slappa lite och gå och lägga sig. Trots den fina örtträdgården känns det som att jag inte har varken tid eller ork att engagera mig riktigt i trädgården den här sommaren. Blomlanden står orörda och jag suckar för mig själv över att de ser ut att behöva röjas med hård hand. Den växer ogräs och en del perenner har nästan konkurrerat ut sina grannar. Det stör mig att landen är så ovårdade.
Jag är ändå otroligt tacksam över åkgräsklipparen vi skaffade. Den underlättar gräsklippningen alldeles otroligt. Från att ha knuffat en liten gräsklippare i tre timmar kan man nu susa omkring och klippa allt på en timme – trots att vi nyss anlagt 200 kvadratmeter gräsmatta till. Det som jag tror att gräsmattorna kommer att gilla bäst är det att vi nu lämnar kvar gräsklippet. Den lilla klipparen har samlare och allt gräsklipp togs bort från gräsmattan. Nu är det bioklipp som gäller och gräsklippet blåses ner tillbaka i gräsmattan som näring. Det ska förhoppningsvis mota bort mossan.
Huset skulle behöva städas och fönstren tvättas. Byket blir liggande på hög. Det går trögt helt enkelt. Det känns att jag inte har någon semester den här sommaren. Jag hade en del i maj och kommer att ha en del i september men alla mina semesterdagar går åt till studierna. Jag klagar inte egentligen men kan nog ändå erkänna att jag saknar en ledig månad på sommaren utan egentliga krav. Fast, jag tröstar mig med Predikarens ord: ”allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen” och med att jag har en vecka i Taizé att se fram emot.
Jag längtar ut. En gång per sommar behöver jag få njuta av vårt härliga hav.
Den här bilden är från körens utfärd till Jurmo ifjol.
I maj skrev jag om örtträdgården och då såg jag fram emot odlingssäsongen. Nu prunkar det i odlingslådorna och vi kan verkligen vara stolta. 
(Klicka på bilderna så blir de större!) Med gubbens hjälp har vi skapat en lättskött härlig oas! Jorden i lådorna är fulla av ogräsfrön men det är faktiskt inte så farligt som jag befarat. Jag kan rensa en låda i gången. Jorden är mjuk och ogräset lossnar lätt. Det är liksom inte längre sjukt jobbigt att rensa ogräs! Dessutom är jorden väldigt näringsrik (nåja, kväve fin
ns i alla fall tillräckligt) så allt växer så det knakar.
Salladen försöker visst klättra ur sin låda och potatisblasten är löjligt stor. För sallad är det bra med kväve men potatisen behöver nog några andra ämnen också för att bilda knölar under jorden.
Jag pillade i jorden för att se om det alls fanns några potatisar under all blast och visst hittade jag en fin potatis! Nu blommar potatisen så den får stå i fred ännu en vecka innan jag börjar skörda. Jag ser fram emot lyxen att få dra upp egna potatisar, tvätta och slänga i kastrullen. För det ÄR lyx att få äta så färska potatisar!
Att det inte är helt optimal sammansättning på näringen i jorden ser jag på lökblasten som är gul i topparna. Någonting fattas. Rädisorna som jag sådde mest på skoj har gett stora saftiga röda bollar som fått glädja släkt och vänner eftersom ingen i den här familjen är särskilt förtjust i rädisornas beska smak.
Den låda jag kanske är mest stolt över för tillfället är lådan med morötter och rödbetor. Jag rensade bort ogräset när rotsakerna var så små att det nästan var svårt att urskilja dem. Nu är lådan full av vackra rader med blast. Ännu har inte rötterna svällt upp så att det skulle vara någonting att skörda, men de är vackra att se på!
Slutligen en bild på ärtblommorna! Det är gubben som är sugen på ärter och självklart ska han ha några egna rader i lådorna. De första skidorna har bildats och nu väntar vi bara på att de ska svälla till och leverera söta fina ärter!
Nu på eftermiddagen började det regna och det har jag väntat på. Det börjar vara riktigt torrt i lådorna och jag har inte velat vattna. Nu borde jag inte heller behöva göra det utan det sköts automatiskt från högre ort.
Ännu är inte hela området runt omkring växthuset och örtträdgården i sin vackraste skepnad men med ännu lite arbete så kommer det att bli ett nöje att sitta och njuta av bärbuskar, fruktträd, örtträdgård och växthus.
Jag måste skaffa mig en vacker bänk!
Janette (319)
Pasi (66)
