Fias andra brev

Hej där!

Här lever livet precis som det ska för jag äter och sover och leker. Manda skulle förstås kunna leka lite mera med mig och inte bara försöka vara tråkig vuxen men jag försöker hela tiden få henne att förstå hur kul det är att leka tillsammans. Ganska ofta leker jag ensam för jag vill leka mest hela tiden och det orkar ingen annan här i huset.

Här visar jag hur kul det kan vara att få en liten bit fårskinn att leka med. Det känns nästan lite som att ha en riktig mus.

Förresten, här om dagen hämtade Manda in en mus åt mig igen. Jag tänkte jippi och lekte en stund men sen kom husse och blandade sig i. Musen hade klättrat upp i julgranen och jag var just på väg efter det när husse röt till att man inte får klättra i julgranen. Så tog han på sig handskar och fångade min mus. Bra så men så kastade han ut den!

Jag förstår inte varför det ska kastas ut prima möss hela tiden? Det skulle ju vara mycket roligare att få leka färdigt och sen äta upp dem. De där människorna är nog bra lustiga fast de har så liten förståelse för en jägares nöjen.

fotograf: Pasi

Hälsningar
Fia Snöflinga

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Fias andra brev

Min nya mamma

Jag tror att Fia har adopterat Manda som sin nya mamma och Manda har tagit sig an uppgiften att lära Fia allt det där hon inte kan och vet om att vara katt. Du kan se på filmen hur Manda låter Fia tvätta fast det nog inte verkar vara det roligaste här i världen. Det kräver tålamod och uthållighet att uppfostra, det vet alla mammor.


Lycka är att ha lyckliga katter. ❤ De blir bättre vänner dag för dag.

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Min nya mamma

Det var inte alls roligt…

…men jag är säker på att du kommer att skratta.

20160814_123345Igår kväll, när jag var trött och sur och led på allt möjligt, tänkte jag gå ut en stund. Just som jag tänkt den tanken kom Manda in genom kattluckan, med en mus i munnen. En LEVANDE mus. Jag schasade ut henne men en liten stund senare var hon inne igen med musrackarn. Jag sa några väl valda och definitivt censurerade ord och jagade ut henne igen. Nu blockerade jag luckan med mina vinterkängor så att hon skulle hållas ute.

Efter en stund räknade jag med att hon hunnit sätta i sig musen och att faran var över så jag tog bort kängorna från luckan. Efter en stund upptäckte jag att Manda var inne och att Fia jagade musen i vardagsrummet. Ännu flera väl censurerade ord släppte jag ur min mun och så började jag också jaga musen. Det tog en liten stund men jag har varit med förr så jag fick tag i musen och kastade ut både den och Manda. Gissa om vinterkängorna fick stå länge framför kattluckan? Gissa om Fia tyckte att tygmusen var tråkig efter det här? Gissa om det kommer att hända igen….

 

P.S. Musen på bilden är oskyldig om än snarlik den som ställde till med gårdagens dramatik. Den här fick hjärtsnörp i somras när tyckluftskompressorn satte igång och kunde lätt tas i handen för förpassande till tryggare omgivningar.

Publicerat i Familj & Husdjur, Hus & Trädgård | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Det var inte alls roligt…

Brev från Fia

Hej alla!

Jag tänkte bara skriva några rader och berätta att allt är prima i mitt nya hem.

fiafiaDet finns hur mycket mat som helst så jag behöver inte längre slänga i mig allt jättesnabbt. Nu leker jag med fiskbitarna för de är lite trista i smaken. Det är godare med Whiskas. Den där fina maten husse köpte hem som är menad åt småungar får jag ont i magen av, så den får Manda äta för hon gillar den.

Jag gillar att leka med en liten boll och leksaksmössen brukar jag döda så fort jag kommer åt. Faktiskt så hämtade Manda hem en liten sork åt mig en dag men den kastade matte ut innan jag hann äta upp den. Hon verka lite sur och mumlade nånting om att såna äter man ute.

Jag känner mig helt hemma nu och Manda e ganska kul. Jag brukar jaga henne och försöka bita henne i svansen men då fräser hon åt mig. Ibland kommer hon ihåg att det är roligt att leka och då jagar hon mig. Vi kommer nog ganska bra överens, tycker jag.

Det som är mest skrämmande är alla konstiga ljud. En del dagar känner jag mig ganska osäker  och då gömmer jag mig på nåt säkert ställe tills det känns bättre. Fast en del dagar känns allt så bra och då busar jag med matte o chillar i soffan med henne när hon pluggar.

fiafia2
Det var det för den här gången. Nu ska jag döda några möss till och jaga bollen en stund igen. Vi hörs!

Fia Snöflinga

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Brev från Fia

En sockerbagare här bor i huset

Jag gillar pepparkakor. Speciellt gillar jag att dekorera dem. Det är terapeutiskt att sitta och pyssla och göra dem fina. Fast, de här har nog rätt så simpla mönster.

pepparkaka

Nu kan det hända att du tycker att det ser lite konstigt ut med svart strössel på mina pepparkakor men det beror på att det här är PEPPARkakor. Turkisk peppar kakor.

pepparkisse

Jag ville pröva någonting annorlunda så jag gjorde pepparkakorna utan de vanliga kryddorna och smaksatte med lakritspulver istället. Sirapen bytte jag ut mot muscovadosirap för den har lite lakritssmak i sig själv. Så för att förhöja smaken av lakrits tänkte jag att det blir bra med salmiakströssel och det blev hur mumsigt som helst.

 

Publicerat i Mat & Smaker | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Voj prutt!

Vår lilla fröken Fia Snöflinga har inte mått så bra i magen de senaste dagarna. I vår iver att ge henne det bästa av gott fick hon magen i olag. Den fina kattmaten var för mycket för en mage som inte var van att få mat, inte van att få mat ofta och inte van att få så kraftig mat. Stackars lilla Fia fick diarré.

fia07

Jag har tappat räkningen på hur många små skitlass jag har städat bort de senaste dagarna. Jag blev innerligen led på att det dök upp små lass på de mest underliga ställena. En liten stund skulle jag ha sålt Fia väldigt billigt men sen insåg jag att hon inte alls protesterade eller gjorde det på flit. Hon hade ont i magen och hann inte springa till sandlådan när det knep till. Hon var lika olycklig som jag.

Efter en konsultation med veterinären övergick vi till att servera kokt fisk och naturell yoghurt. Magen har lugnat sig lite men är fortfarande lös. Jag hoppas att det skulle vända snart nu så att det blir nån ordning på det här skitproblemet för vi är lika leda på det, Fia och jag. Om det inte blir nån ordning på magen så blir det att ringa veterinären på nytt och får bättre hjälp.

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , , , | 6 kommentarer

Fröken Fia Snöflinga

fia05Efter tre dagar i sitt nya hem leker livet för Fia Snöflinga. Hittills har hon fått spendera nätterna ensam i bastun för jag har helt enkelt inte litat på att hon är helt rumsren och färdig för möblerade rum. När vi är vakna och hemma låter vi henne springa hur hon vill i huset. Det är ett stort hus att upptäcka när man är en dryg tvärhand hög!

fia04

Fia är kelsjuk men lite skygg. Hon litar nog på oss väldigt mycket men hon saknar den där totala grundtryggheten och tilliten man har när man aldrig blivit utsatt för något hemskt. En människa behöver bedömas och förtjäna Fias förtroende innan hon är helt med på noterna. Ibland glömmer hon bort att vi är polare och smiter för säkerhets skull iväg till nåt gömställe som känns tryggt. Det har ju varit omtumlande dagar för henne också så det finns en hel del att processa och smälta innan det riktigt sjunker in att hon faktiskt, på riktigt, har ett hem och en familj nu.

fia06Sen är det ju den där andra fyrfotingen som är så spännande! Det tycker de båda, förresten. Fia har förstått att det gäller att ligga lite lågt när hon försöker få Mandas acceptans. Bilden här ovan tycker jag är så rolig och gullig på samma gång.

fia03Som vi alla vet går vägen till katters kärlek via magen och om det bjuds tillräckligt god mat kan man göra ett undantag och samsas. Manda har aldrig gillat att äta från samma fat som någon annan så det här ögonblicket är mycket ovanligt.

Fia har fått så mycket mat att hennes mage ser ut som en minifotboll. Vi har försökt att inte ge allt för stora portioner på en gång, för Fia hade inget botten i hur mycket hon skulle kunnat sätta i sig. Hon vräkte snabbt, snabbt i sig allt som fanns inom synhåll. Vilket är helt förståeligt för en kisse utan hem som aldrig kunde lita på att få mat flera gånger. Nu när hon är avmaskad har vi försökt mätta hennes ständiga hunger genom att ge henne mera mat än hon egentligen skulle behövt. Allt för att hon skulle kunna äta lugnare och våga lita på att man inte behöver äta allt som finns inom synhåll på en gång. Igår var första gången hon lämnade någonting alls kvar på tallriken. Idag har hon kunnat låta bli fatet med torrmat som står på golvet efter att hon ätit sin portion av helfoder. Betryggande är också att magen fungerar fint och det som går in i ena ändan kommer ut i andra, precis som det ska. Det tar sig och jag tror att det här blir riktigt, riktigt bra!

 

Publicerat i Familj & Husdjur | Etiketter , , , , | 1 kommentar

Familjens nykomling

I går delade en väninna på facebook bilden av en kisse som setts stryka omkring i flera veckor. Hennes familj lyckades fånga kissen och en annan familj tog över som mellanstation. Eftersom kissen antogs vara en övergiven sommarkatt efterlystes ett nytt hem för den lilla kissen som fått arbetsnamnet Snöflinga.

I morse meddelade jag att vi var intresserade för vi har ju redan en tid saknat en kompis åt Manda efter Poju som försvann.  Så på tidig eftermiddag åkte vi iväg för att bekanta oss med den infångade kissen. Inom en timme från att vi sågs första gången fick jag skrapa kissen bakom öronen och vi var kompisar!

Kissen visade baken åt mig en kort stund och jag är rätt säker på att det är en hona. Hon lät mig flytta in henne i en transportbur och vi åkte hem till Westerbacka. Eftersom kissen är utsvulten och ny i huset valde jag att placera henne i bastun för att hon ska få bli trygg utan att bli tuktad av Manda. Där tog hon sin tillflykt till utrymmet bakom ugnen. Så nu är hon rätt sotig om tassarna…
fia1Jag serverade henne ett par matskedar kattmat och hon kom fram från sitt gömställe och åt hungrigt. Jag gömde lite maskmedicin i maten men när jag kollade efteråt så hade hon nog lämnat den. Tydligen smakar maskmedicin lika illa för katter som penicillin för människor.

Sen satte jag mig på laven och lockade. Hon kom nära mina fötter rätt snabbt, för vi var ju lite polare ren. Fast bilden är oskarp kan du se hur smutsiga tassarna är av sot. De ska vara helt vita!

fia2Så fortsatte jag prata med henne och erbjöd mig att skrapa lite till bakom örat.

Som du ser i filmen så är det ganska skönt att ha en människa som kan smeka och krafsa.
Till slut tyckte hon att mina ben var en bra madrass och där låg hon en god stund och klöste mig med sina sylvassa klor. Aj! När jag sen passade på att känna lite grann på magen så bet hon mig snabbt och ordentligt med sina likaledes sylvassa tänder. Aj! Magen är ganska hård och svullen så jag tror den är ordentligt öm. I samma situation skulle jag också bita den som vill röra min mage så no hard feelings!

fiaNu hoppas jag bara att hon kan sova lugnt i natt och att magen börjar fungera. Sen får det bli ett besök till veterinären för behövliga vaccinationer och mediciner för jag misstänker lite att hon förutom mask har öronskabb.

Ingen jag känner vet var hon är född eller varför hon blivit hemlös. Med hennes storlek, kroppsbyggnad och pälskvalitet som utgångspunkt åldersbestämmer jag henne till 10-15 veckor. Med hennes beteende som utgångspunkt kan jag med säkerhet säga att hon är en hemlös familjekatt och inte en vildkatt.

Jag kallar henne Fia just nu för hon är en sån liten lill-fia men det känns inte som hennes riktiga namn. Snöflinga är otympligt men jag tänker mig att det kan vara hennes efternamn. Så vad ska vår lill-fia heta?

Publicerat i Allmänt, Familj & Husdjur | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Familjens nykomling

En annan sida

Efter alla fina kommentarer om de vackra bilderna på mig tänkte jag visa en annan sida av mig själv.

Osminkad,
skitigt hår,
snuvig o hängig,
fotad med mobilen
i uselt ljus och knasig vinkel
hemma i mitt lilla kontor.
Bilden är inte redigerad på nåt sätt alls.

netteDet här känns som ganska långt ifrån de glamourösa bilderna Creatella trollat fram.
Okej, jag hade sminkat mig själv, fixat håret och valt mina kläder men resten var fotografens magiska trollspö.

Att jag publicerar den här bilden på mig själv känns för mig som ett steg i riktningen att vara du med sig själv. Jag läste Marcus Rosenlunds blogg om att acceptera sig själv som man är eller inte och tänkte till lite. Han menar att det är att stagnera när man accepterar sig själv och det kan jag på ett sätt hålla med om.

Å andra sidan känner jag att jag behöver acceptera mig själv för att kunna gå vidare. Så länge jag undviker att möta mig själv med alla mina problem, fel och brister kan jag inbilla mig att allt är väl. Om jag inte har självinsikt kan jag inte åtgärda det som behöver filas på. Då kan jag gå omkring och tycka att jag är perfekt för jag väljer att bara se de sidor jag gillar. Det kan lugnt sagt bli en skev självbild.

Den skeva bilden får dessutom sin föda av alla ”fina du!” och <3 som vännerna skickar på sociala media. Bekräftelsemonstret slickar i sig och pöser av självgodhet. Ibland är det faktiskt nyttigt att få höra om sina mindre smickrande sidor och hur de uppfattas av ens vänner.

Jag menar inte att jag med att acceptera mig själv som jag är godkänner och gillar allt. För mig blir accepterande en realitycheck och ett avstamp. ”Okej, jag är så här men jag gillar det inte så nu ska jag försöka göra nåt åt det.”

Publicerat i Foto och bild, Tankar & debatt | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Ett guldkorn

Ibland när man fotograferar händer det sig att man fångar ett ögonblick som blir fantastiskt på bild. Mitt senaste guldkorn är en arbetskamrats dotter som visade hur hon brukar dansa. Visst är hon en prima ballerina!

img_4239_svrBilden blev bra i sig men jag såg genast vad jag ville göra med den i bildredigeringsprogrammet. Sen var det bara att pröva sig fram och försöka förverkliga idén.

Du har säkert hört talas om att man ”photoshoppar” bilder. Det betyder att man på nåt sätt behandlar bilden i programmet Photoshop. Jag har inte använt det programmet tidigare för det har så många funktioner att jag blir alldeles matt av bara tanken. Den finns andra, enklare, program och de har jag använt. Nu har jag ändå kommit så långt att jag inte längre nöjer mig med de funktioner de enklare programmen erbjuder. Alltså har jag gett mig i kast med att lära mig photoshoppa. Genom att söka handledning på nätet lär jag mig sakta en liten sak i gången.

Den här bilden är den första jag gjort svartvit där en del fått förbli i färg. Det är inte särskilt svårt men jag är ändå väldigt nöjd över att ha lyckats.

PS. Mitt namn nere i hörnet är resultatet av skrivplattan och ny kunskap. Inte illa det heller.

Publicerat i Foto och bild | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Ett guldkorn