Westerbacka Story

I min andra blogg I skuggan av domkyrkan berättade jag förrgår hur det gick till när jag nu sitter med foten i paket. Så klicka på länken ovan om du missat den berättelsen.

Jag hade sedan tidigare avtalat att jag skulle åka till Helsingfors på möte på fredagskvällen och ett annat möte i Esbo idag på förmiddagen. Vi hade också bestämt att Pasi kommer med för det är så tråkigt att köra fram och tillbaka flera hundra kilometer ensam. Tur var det ju eftersom jag inte kan köra bil nu med foten i paket.

Jag fick skjuts av mamma och pappa till Pargas så att Pasi och jag kunde åka vidare direkt efter att han slutade på jobbet. Jag hade också fixat rullstol åt mig att ta med, för redan att hoppa på kryckor i en lång hotellkorridor hade varit för jobbigt. Så vi åkte iväg mot Helsingfors. Lite före ring tvåan började bilen knycka och tappa farten för att snart meddela att den måste till service. Vi svängde av till ring två och blev sittande vid vägkanten alldeles där uppfarten från motorvägen ansluter sig till ring två. Den här utsikten – rusningstrafik på ring två – fick vi njuta av en god stund.

Pasi köpte splitterny bil för ganska jämnt ett år sen för att ha en bil som inte lägger av och lämnar honom vid vägkanten och nu satt vi här ändå. Ironiskt är också att den var på sin schemalagda service för bara 1000 km sen och då hade han nämnt att den knyckt lite tidigare. Det goda med att han har så ny bil är att den hör till ett assistans-program och han har den väl försäkrad så efter bara några samtal väntade vi på bärgningsbil som skulle föra bilen och oss till verkstad. 45 minuter väntade vi. Vid verkstaden väntade vi en stund på taxi som sen förde oss till biluthyrningsfiman varifrån vi fick bytesbil. 2½ timme efter att bilen strejkade var vi på väg igen.

Det blev ju lite extra ståhej kring alltihopa eftersom jag har foten i gips och vi hade en rullstol i bakluckan som måste rymmas med hela vägen. Väl framme vid hotellet körde vi in i deras parkeringshus som det visade sig vara omöjligt att ta sig ur med rullstol. Så efter en del spring för Pasis del fick vi köra ut därifrån och parkera i invarutan framför hotellet. Till slut var vi installerade på hotellet och då var det dags för mitt möte. Det fick bli ett middagsmöte för ingen av oss hade ätit på en god stund.

Så, när Pasis bil väl är reparerad – när det nu sen är – så måste han åka tillbaka till Esbo för att returnera hyresbilen och hämta ut sin egen bil. Suck vilken onödig röra.