Idag har vi följt en av mina farbröder den sista biten på vägen. Begravningen kändes värdig och ljus. På samma gång var den fylld av minnen och tacksamhet. Kyrkan var full av folk vilket speglar att min farbror varit en aktiv och engagerad man. Det blev en fin jordfästning, en varm minnesstund och ett vackert avsked.
Jag tänkte beställa en bukett men så blev jag påmind om att jag faktiskt kan binda en själv. Jag köpte 20 rosor och resten av materialet plockade jag från trädgården, åkern och litegrann från mammas trädgård. Hur tråkigt det än är att ha anledning till att binda en sorgbukett så är själva hantverket jätteroligt. Att få plocka ihop vad man hittar och göra en bukett av det tycker jag är grymt spännande. Jag har en idé hur buketten ska se ut men om den i slutändan blir sådan eller inte är alltid en överraskning.
Två saker kunde jag åter konstatera när jag var klar. För det första skulle jag behöva öva mera för att få till buketten just så som jag tänkt mig. För det andra är det helt klart att det är tur att jag inte gör det som lönearbete för jag jobbar så långsamt.
