Åter en gång ett inlägg där jag konstaterar att det gått för lång tid sen förra inlägget. Definitionen ”för lång tid” baserar sig på min egen önskan om att skriva regelbundet och utan längre pauser. Sen kan nån annan tycka vad den vill om vad som är för länge eller inte.
Just nu i skrivande stund känner jag mig helt urblåst. Huvudet känns som en urgröpt vattenmelon. Jag tog fram studiematerialet och tänkte att jag har tid att skriva lite men jag stirrade på pappren och märkte att inte ens den minsta lilla hjärcell rörde sig. Så jag försöker inte ens. Jag tar det lugnt.
Att skriva blogg kräver tydligen ingen aktivitet bland hjärncellerna…
Det är vår. Äntligen! Men ännu är det kallt. Solen skiner från klarblå himmel och i någon vrå där det är lä känns det skönt men annars känner man ännu av vinterkylan som ligger och ruvar i skuggan.
Bilden är från sommaren 2011 när jag turistade i Sverige |
Jag tog en provtur med motorcykeln igår, den första för säsongen, och visst var det roligt. Jag kom plötsligt ihåg varför jag har en motorcykel. Men, det kommer alltid ett men, men det är kallt! Tusan vad det var kallt utan hela tjocka mc-utstyrseln. Så, jag ställde in hojen i garaget och slopade tankarna på att ta hojen till jobbet idag. Det får vänta till lite varmare tider.
Vackert hus ni har!
Tack Hilpuri! 🙂
Häääärligt då man äntligen SER och KÄNNER att det är vår!
H. Viveca