Igår hade St. Olofs Sångare konsert i Nagu kyrka, en konsert som blev av trots allt. Vår kantor Ami har skadat en sena i axeln så nu är hon sjukskriven. Hur håller man konsert när pianisten och dirigenten inte kan leda? Jo, man pratar snällt med Pargas kantorn och hon ställde upp på mycket kort varsel! Tack Hanna!
Jag blev utsedd till konferencier så jag fick lite mera program att hålla reda på. Hups! Dessutom skulle det dras på båda inhemska! Aj då. Nå, jag är inte så blyg så jag körde på fast min finska inte är det mest perfekta. Efteråt kom en dam fram och sa att det var uppfriskande att min finska inte var felfri. Uppfriskande? Okej, jag får väl köra på den tanken när jag pratar finska då. Hihi.
Namnet St. Olofs Sångare låter kanske som en manskör men det är en liten damkör (med förhoppning om att växa till en blandad kör så alla sångglada män är välkomna med!). Vi är 11 damer för tillfället och vi har grymt roligt tillsammans! Damen som kommenterade min finska kommenterade även stämningen i kören. Hon sa att vi har så fin gruppanda att det syns och hörs. Det är ju verkligen ett bra betyg!
Förutom körsång kunde vi bjuda på tre solosånger varav jag fick sjunga en sång på finska. Melodin ”Kotimaani ompi Suomi” var bekant sen tidigare men nu hittade jag den med andra ord. Anna-Mari Kaskinen har skrivit en ny text och den finns med i ett häfte som heter Kansanlaulukirkko.
Här nedanför finns två smakprov. Det första är min solosång och det andra är kören som sjunger Amazing Grace. Tre verser och tre språk!
