En ledig dag utan brådska och solen skiner från en nästan klarblå himmel. Då är det väl som upplagt för en skön promenad i skog och mark? Jag ville vidga mina vyer och gå i nån lite mera obekant skog så jag tog mig till Ernholm för där, bredvid skärgårdsvägen har det dykt upp en spång som leder in bland träd och vass. Nyfiket bestämde jag mig för att gå och se vart den leder.
 |
||
| Klickar du på bilden kan du se alla bilder i ett bildspel i större forma | t. |
Stigen ledde längs Kyrkvikens strand och genom vassen såg jag Kyrkbacken med kyrkan, torget, butikerna, restaurangen och posten. Och jag svor för mig själv över vassen och tänkte att här skulle det behövas lite betande kreatur för att röja upp.
Vidare förde stigen mig in i skogen förbi en liten tjärn, eller är det bara en vattenfylld grop? Det har regnat mycket på sistone så kanske det bara är en grop.
Vår skog är vacker med raka furor och solen som leker tittut mellan stammarna. Mossan är mjuk under foten och i trädtopparna kan man höra fåglarna.
Upp för berget leder stigen och ett rejält rep hjäper en att hålla balansen. Det känns bra för mossan är så våt att det lätt blir halt. Och jag inser att jag inte längre är så ung för jag tänker på vad jag skulle ta mig till om jag skulle falla och skada mig. Hujedamig!
Halvvägs upp ser jag ett bekant tak mellan träden. Tänk vilken utsikt om inte träden skulle skymma!
Pust, det är en bit kvar till toppen. Och jag tänker åter på att gå försiktigt så jag inte halkar omkull. Jag skulle tycka det var fruktansvärt pinsamt om någon skulle måsta komma och rädda mig!
Uppe på toppen inser jag att jag varit här förr. Jag har varit här med klassen någon gång på lågstadiet. Skolan ligger inte så långt borta så vi gjorde en exkursion.
Här uppe på berget ligger en bronsåldersgrav! En stor stenhög högst uppe på berget. Utsikten är fantastisk men väldigt svårfångad på bild.
Det finns en skylt som berättar vad stenhögen är, men märker du vad som fattas på skylten?
På vägen ner för berget ser jag ett gammalt märke som visar vägen. Jag skulle gissa att det är Christine Bång och Stina Granqvist som i tiderna sett till attstigen blivit utmärkt.
På vägen tillbaka till bilen hälsar jag på en mäktig ek. Den är kändis och har varit i tidningen!
Trevligt inlägg, tror bestämt jag ska kolla upp den stigen någon gång!
Jamenvisst! Den skall jag besöka! h. Viveca
Den är inte så lång men omväxlande både i flora och altitud.
Den är väl värd ett besök!
Jag har gått där, men i torrare väder och innan repen och spången kom dit.
Ann-C
Blir glad för respons. När stigen blir röjd och skyltar kommer på plats hoppas jag ni alla tar en ny tur på stigen. Ja det borde komma djur på bete, tänk så mycket bättre man så byn då. Regnat mycket därför så blött på stigen. Och uppe på Jetukast såg man kyrkan bra ännu för sådär 10-15 år sedan. Ja hela Kyrkbacken. När fornmärket kom vet jag inte, borde ta en koll på det. (när de andra vandringsstigarna kom?)