Den här dagen har rymt stora känslor, både sorg och glädje. Jag började dagen med att följa Signe Erfors på hennes sista färd. Hon skulle ha fyllt 102 år den här sommaren så hon fick verkligen ett långt liv. När jag fick höra att Signe gått bort ringde jag ena dottern och frågade om jag fick komma och sjunga på begravningen, eftersom jag tidigare sjungit för Signe och dottern tackade ja. Vi kom överens om att jag sjunger sången ’Maan korvessa kulkevi lapsosen tie’ för den betydde mycket för Signe och det var den sången jag sjöng för henne flera gånger. Jag hade ju inte räknat med hur rörd jag skulle bli under begravningen… Jag måste gå in i sakristian medan prästen talade för att lugna nerverna och rösten men sen gick sången nog riktigt bra. Jag klarade till och med av att se att den andra dottern grät när jag sjöng utan att rösten brast för mig. Kände mig riktigt duktig i det ögonblicket. Huh, allt utsätter jag mig för!
 |
| Signes kista var speciell och otroligt vacker med ett spetsband. |
Det var en vacker begravning med över 100 personer i kyrkan! Runt kistan blev blomsterhyllningen till ett blomsterhav och på minnesstunden lästes ett berg av kondoleansadresser upp. Signe var en verkligt speciell människa och när jag satt där slog det mig hur många människor som hon berört! Hon var en stillsam, ödmjuk och försynt människa med ett stort hjärta och med en orubbligt innerlig och varm tro. Jag är glad och tacksam för att ha fått känna henne. Hon är och förblir en förebild!
Efter minnesstunden plockade gubben upp mig och så fortsatte vi till studentkaffet och firade studenten Tommy. Hipp hipp HURRAA för Tommy idag! Glad och stolt över honom. Det är nog en så himla go kille, artig, snäll, hjälpsam och stilig som tusan. De som gnäller på ”dagens ungdom” har inte träffat honom. Det finns hopp för framtiden. Vill du se på bilder så får du klicka dig vidare till Kamomillas blogg, för faktiskt så knäppte jag inte en endaste bild av grabben eftersom jag visste att det finns nån som gjort det bättre.
