Jurmo och småtokiga sjungande tanter

Nagu kapellförsamlings kyrkokör heter Sankt Olofs sångare och är konstigt nog en liten damkör. Det har nästan blivit tradition att vi åker ut till nåt av kapellen i skärgården på sommaren och har en liten konsert. Förra helgen stuvade vi in oss i två av körmedlemmarnas båtar och styrde kosan mot Jurmo.

Kapten Maria är det skönt att åka med. Hon vet vad hon sysslar med.

…vi körde förbi Bränsskär…

Det var så härligt väder på havet!

Blev den här bilden misslyckad eller lyckad?

När vi närmade oss Jurmo möttes vi av algmattorna.

I Jurmo hamn fick jag se varför man talar om ärtsoppa. Nu förstår jag.

Kapellet där vi sjöng.

Ja, här kommer då bilden på de småtokiga tanterna. Eller borde man kanske säga halvgalna? Eller bara härliga? Vi har så roligt att det inte är klokt. Vi pratar i mun på varann. Vi berättar lite fräcka vitser. Vi skrattar så vi nästan kissar på oss. Vi hinner inte alltid riktigt höra på dirigenten. Vi har lite svårt att koncentrera oss på sångerna ibland men för det mesta sjunger vi riktigt vackert bara vi skärper oss. Vi är en väl sammansjungen grupp med röster som passar bra ihop. Precis som vi passar ihop som människor. Vill du höra hur vi låter ska du gå in på min youtube-sida och lyssna på t.ex. Tron är för mig… som vi även sjöng på Jurmo.

Vi fastnade alla på bild!

Vidunderlig, rofylld utsikt.

Nötöborna vinkar när de åker hemåt.

Det var nästan konstigt lugnt på havet. Bleke.

Det var redan kväll när vi kom hem igen. Det var en fantastisk dag och jag är så glad i själen över att ha fått komma ut på havet den här sommaren också. Eftersom vi inte har någon egen båt är jag verkligen glad över varje gång jag får komma ut på havet. Det ger mig ro. Det är balsam för själen. Ja, jag blir lyrisk när jag tänker på vad jag känner för havet!