Nu är det två och en halv vecka kvar till min konsert. Du kan tro att det inte rör sig mycket annat i mitt huvud! På onsdag har jag två tenter men det känns inte som att de har så hög prioritet som de nog borde ha. Det är bara sång och sång och allt runt omkring konserten som snurrar i mina tankar. Lite har jag hunnit lugna ner mig redan. För ett par veckor var jag verkligen på helspänn och studsade upp och ner av förväntan och spänning. Jag var verkligen nervös för hur jag ska klara av att sjunga en hel konsert!
Jag har börjat motionera och sjunga flera gånger i veckan för att öva upp alla muskler jag behöver ha koll på när jag sjunger och jag känner att det har gått framåt. Min sånglärare uppmuntrar mig och säger att det går bra. Min utmaning är att sjunga med mindre kraft. Det finns en väldig volym i mig och jag har varit van att använda mig av den men nu fokuserar jag på att sjunga mjukare, med mindre volym , med mera känsla och ÄNDÅ behålla stödet, det som ger rösten fyllnad och fasthet. Det är svårt men roligt.
Sen är det takten. Jag har inget särskilt välutvecklat taktsinne och skall definitivt överlåta trummandet åt brorssonen. Jag behöver ju ändå kunna hålla takten i sångerna, så det får jag också öva på. Det är mycket att tänka på men när dagen D väl är här finns det inte tid att tänka så mycket. Då ska det sitta och bara flyta på. Tur att det är ett par veckor kvar!
I morgon sänds en intervju med mig i radion på kanalen Vega Åboland. Jag vet inte om jag ska sätta fingren i öronen och sjunga lalalala och låtsas som att radion inte finns eller om jag ska lyssna till vad jag pladdrat. Uff. Allt ger jag mig in på! Jag måtte vara galen! Men, vet du vad? Jag trivs med det så jag fortsätter det och bjuder på underhållningen.
