Bloggvärlden fascinerar mig. Det finns mycket intressant och det finns en massa dravel. Det känns ibland som att alla har en blogg och visst det är ett enkelt sätt att berätta för släkt och vänner vad allt man sysslar med. Istället för att skriva personliga brev till flera skriver man ett blogginlägg som alla kan läsa. Effektivt. I den här kategorin befinner jag mig för det mesta själv.
Sen finns det de som liksom tänker högt genom att skriva blogg. Funderar och vänder och vrider på det mesta. Det kan vara grymt intressant att läsa andras tankar om ditt och datt och det är kanske den här gruppen som fascinerar mig mest. Hur kommer de på nåt att skriva om varje dag?? Visst funderar jag på allt möjligt varje dag men att få ihop en bloggtext?
Professionella bloggare är sen en kategori för sig själv, bloggen är deras jobb…
Jag inser att det handlar om träning, vana och vilja att skriva blogg varje dag. För ett år sen aktiverade jag mig på bloggen när jag för några dagar valde bort facebook. Då hade jag plötsligt ett behov av att rapportera och uttrycka mig varje dag. Det fanns faktiskt någonting att skriva om varje dag!
När jag tänker efter så är det ju ganska enkelt. I ett lagom normalt liv så är man vaken ca 15-17 timmar per dygn. Hur många händelser och tankar kan inte bara en enda timme innehålla? Det behövs bara en tanke eller händelse för att ha någonting att skriva om…
Så, kanske jag borde låta facebook vila och reflektera lite mera? Den enkla sanningen är ju att en flitig bloggare samlar flera läsare för vem orkar bry sig om en blogg som gått i stå?
Genom det här inlägget vill jag ge en eloge åt Camilla och Amanda som bloggar så flitigt och har så mycket att dela med sig av.
Oj, tack för uppmärksamheten. Får tillägga att jag inte har Facebook utan satsar på min blogg. Utöver den tiden jag lägger på den så vill jag inte ge datorn mera tid. Kanske handlar det om att prioritera, kanske är det den där längtan efter att predika och undervisa. Just nu är bloggen min livlina och min enda kontakt med omvärlden. Sen blir det en vana att skriva disciplinerat. Något jag räknar med att ha nytta av som präst. Lycka till med skrivandet!
Jag upplever ju att jag slänger ut mig tankar och händelser på facebook och då känns det "dubbelt" att sen skriva blogginlägg om det. Jag tror också att det är en bra övning för kommande predikningar att skriva blogg. Man övar upp sitt reflekterande och sin uttrycksförmåga. Kanske jag faktiskt ska ta tag i mitt bloggande lite mera…
Tycker att jag lärt mig oerhört mycket genom just att reflektera och söka efter så exakta uttryck som möjligt – något som är en klar fördel den dag vi ska predika "på riktigt". Så skriv du – jag läser!
<3 Tack! Va fint att du vill läsa! <3