Här lämnade vi bryggprojektet i förra inlägget. Ännu låg det lite is i viken och det ser mest ut som om någon lekt ett gigantiskt plockepinn-spel.
Det är nu det riktigt roliga tar vid. Förändringarna från dag till dag är synliga och det vi gör blir till färdig yta.
Plötsligt gick det snabbt. Här har vi redan ramen för landgången på plats.
När brorsan råkade komma förbi fick han fixa till lite med grävmaskinen. ”Ta bort lite därifrån och lägg till lite där”, stod jag och kommenderade där på bryggan.
Det var en varm och solig dag och bäst som vi satt och vilade lite på landgången såg jag att det låg en snok och solade bara ett litet stycke ifrån oss. Jag brukar bli till mig och jag gillar inte ormar alls, men den här låg så stilla och solade att jag kunde sitta kvar och titta på den. Först efter att vi fotat den och zoomat in på bilden kunde vi identifiera att det verkligen var en snok, för den hade så bleka öronmärken. Eftersom jag vet att många avskyr ormar och bilder på ormar får den som vill se på vår strandsnok klicka här så kommer bilden fram.
Vi gillar den här bildvinkel. Jag vet inte hur många bilder vi redan har från samma ställe. På den här bilden ser du att vattenspånten är klar längs hela bryggkanten in mot land. Vid den andra sparren från höger på landgången ser du – om du tittar noga – att även där finns en vägg av vattenspånt.
Det kanske verkar som ett konstigt ställe att sätta en vägg, men den är till för att hindra högvattnet från att strömma fritt och spola bort all jord och sand.
På den här bilden ser du dels varför vi behöver en landgång till bryggan, dels varför det är bra med en vägg mitt under landgången. Visserligen ska vi fylla på med sand vid bryggan, men tidvis kan det ändå vara så högt vatten att man inte kommer torrskodd till bryggan utan landgången.
Vi har mätt och kontrollerat på många varv för att vara säkra på att det blir en slät och jämnt yta att lägga locket på. Här ser du att linjalen visar att vi lyckats rätt så bra.
Där som skruvarna fälls in blir det en grop i trävirket. I gropen skulle vattnet kunna bli och ligga, men när man skär upp en skåra så kan vattnet rinna bort. Det vill säga att livslängden på virket förlängs rejält.
Under påskhelgen var vädret omväxlande som det alltid är under påsken. Ena dagen kunde man sola sig och följande dag muttrade vi över att det snöade in i nacken när vi jobbade.
Varje bräde till däcket kapades i rätt längd och ändorna rundades med en överhandsfräs. Jag fick (måste) också fräsa en del av bräderna.
Se så fina ändorna blev. Ingen borde få stickor i tårna fast de drar fötterna efter sig på vår brygga.
När man förberett väl går det snabbt att lägga däcket. Bräderna är av lärk och 195 mm breda. Det betyder att med fem bräder kommer vi en dryg meter framåt. Det gick undan att lägga däcket!
Där nere står en ganska nöjd Pasi.
Bryggan torde bli färdig tills det är dags att sätta båten i sjön, fast ännu återstår en del arbete.
