Här slutade vi förra inlägget, med en stor grop som snabbt fylldes med vatten som rinner ner från skogen längs berget.
I väntan på att vädret skulle bli lite varmare och så att vi fått hem allt som behövs för att gjuta pelare fortsatte arbetet med att kapsla in bryggan med vattenspånt. Hela långsidan in mot land ska också få en fin vägg.
Så det var bara att börja från hörnet. Att passa in bitarna när det är lite snett kan vara utmanande. Nu börjar vi ha lite vana, så den här gången var det inget större problem att få det rätt med första försöket.
Före vi fäster vattenspånten behövdes ändå mera stödkonstruktioner. Nere en planka som stöd och uppe en lite bredare dubbelkonstruktion. Vi återkommer till varför den ser ut som den gör längre ner i texten.
Som du ser på följande bild lyckades vi räkna ut vinklarna och få till det riktigt fint.
När hörnet väl var rundat gick det åter som en dans att fylla på med vattenspånten. Nu behövde vi inte försöka slå ner bräderna i marken eftersom vi kommer att höja marknivån senare. Så det var jämna längder som gällde. Bara att kapa, borra, skruva och om igen. Då gick det undan!
Med ett par restbitar visar Pasi hur däcket ska läggas vid kanten. Ytterst kommer ett bräde längs med bryggkanten och innanför den kommer däckets bräder tvärs över plankorna mellan ytter- och innerkant på bryggan. Det här är orsaken till den speciella dubbelkonstruktionen i kanten på bryggan.
Plötsligt var vi halvvägs med den inre väggen. Det är faktiskt en njutning att luta sig tillbaka en liten stund och se på resultatet av det man gjort. Sen blev det dags att få följande stödplanka på plats i nedre kanten innan vi kunde fortsätta.
En av skruvpålarna var lite ur linje jämfört med de övriga och det ställde till det lite grann nu när stödplankan skulle på plats. Lyckligtvis kom ett paket på posten rätt dag och underlättade måttagningen av det hål som måste kapas för järnröret.
Och ta-daa! Se så fint och jämnt och passligt urtaget blev!
Så hade vi kommit så långt att allt material fanns hemma och temperaturen stigit lite grann. Efter en halv dags kämpande med borrmaskiner och borrar som inte orkade ta sig ner i den solida berggrunden kom hjälpen i form av en lånad maskin som borrar i berg som en varm kniv sjunker i mjukt smör. Sen var det lätt att kapa till gängstång och fästa dem i hålen i berget.
Runt stängerna skulle pelare gjutas. Eftersom berget är mycket ojämnt måste vi gjuta bara ett pelarblock först innan vi kunde fortsätta uppåt.
Det gällde att hålla koll på vattennivån i gropen och ösa bort mellan varven så att inte den våta betongen blev under vatten.
Följande dag kunde vi gjuta pelarna till rätt höjd. Och jag tycker det är gräsligt roligt att rista in årtalet i allt jag gjuter så jag gjorde det även här. Trots att det aldrig kommer att synas eftersom gropen ska fyllas igen. Men, man vet ju aldrig. Kanske en arkeolog om 2000 år gräver upp vår brygga och ser att betongen gjöts 2021?
Åter höll vi koll på vattennivån. På kvällen när jag kom ner till stranden för att tömma gropen märkte jag till min förskräckelse att havet stigit så mycket att det höll på att börja rinna ner i gropen! Vattennivån var dessutom fortfarande på stigande. Så jag fick bråttom att bygga fördämning för att hålla havet ute ur vår grop.
Vattnet sjönk igen lite senare på kvällen så allt gick väl.
Nån dag senare var det dags att fylla igen gropen.
När allt var fyllt ser man nästan inte var pelarna står.
Följande steg var att sätta sparrarna på plats ovanpå pelarna. Eftersom de här kommer att stöda upp landgången var det ett noggrant arbete att få dem i vattenpass.
Nu är de på plats. Lite skojigt ser det ju ut när de ligger sneda i förhållande till bryggan. Det ser nästan ut som nån bara kastat dit dem. Det har ingen betydelse för slutresultatet och det kommer inte att synas när allt är klart.
Den här landgången kommer i alla fall inte att svikta på grund av för svaga fundament!
