Efter att vi skaffat oss inte bara en, men två båtar, så har vi insett att vi också behöver en brygga att ta i land vid. Eller rättare sagt vi tycker att vi behöver en bättre brygga.
Någon egen strand har vi inte, men min pappa har en strand där han låter oss ha båten och låter oss bygga en brygga. Här ser du ”före” bilden där den gamla bryggan står.
Sen har jag också den fantastiska förmånen att ha en bror som kan bygga bryggor OCH har alla mackapärer och rackerier för att göra det. Här ser du hur han galant lyfter bort den gräsligt tunga, gamla bryggan med sin grävmaskin.
Så var det dags att börja göra grunden för den nya bryggan. Med hjälp av grävmaskinen skruvar vi först ner metallpålar. Den har en ”vinge” som drar ner pålen när den skruvas och sen förhindrar att isen drar upp den igen.
Pålarna skruvas ner med ca 2 meters avstånd i två rader. Först en yttre rad och sen en inre rad. Som måttstock var det lätt att använda ett lagom långt bräde.
Några pålar gick inte att skruva ner tillräckligt långt för det kom sten eller berg emot, medan andra sjönk som heta knivar genom smält smör. Det beror på att havsbotten består av lager av sediment som är av olika karaktär. Där det sjönk som om pålen gått genom luft lär det finnas mjuk lera, i folkmun kallad ”plino”. Den håller inte att förankra pålarna i så de pålarna behöver förlängas och skruvas djupare ner i fastare bottenmaterial.
En tid senare var det en lämplig dag med rejält utvatten (ca -30 cm) för att fortsätta arbetet. Om du jämför med första bilden ser du att vi plötsligt har mycket mera strand!
Nu var det dags att svetsa i förlängningar på skruvpålarna. Som sagt, brorsan har alla grejer man behöver för ett sånt här projekt och han kan svetsa! I ett huj var pålarnas förlängningar fastsvetsade.
Nu är pålarna förlängda och väntar på tid och väder för nästa arbetsdag. Då ska pålarna skruvas ner och sen vid behov kapas tillrätt längd.
