Nu har det gått nästan två veckor sen småfiorna kom till världen. Fia är en bra mamma fast här om dagen verkade hon ha glömt bort att hon har två små som behöver dia ibland. När hon varit ute nästan hela dagen ropade jag in henne och då kom hon som en oljad blixt. Hon såg en aning skuldmedveten ut och låg sedan snällt i korgen hos ungarna hela kvällen.
Jag säger skämtsamt att ungarna håller på och äter upp Fia för hon är smal som en sticka. Inga problem med graviditetskilon här inte! Ungarna däremot är som små trinda garnnystan.
Den här lilla kissen är troligen en kille och han har redan ett hem som väntar på honom. Namn har han också fått. Han är en liten skrikhals och äter som ett matvrak. Det kommer att bli en finfin kisse av honom.
Den svarta lilla kissen får vi presentera nästa gång för det var stört omöjligt att knäppa en vettig bild av henne ikväll. Jo, jag tror det är en liten tjej och jag kallar henne ännu Sotis för hon har inte ännu fått någon egen familj.
Manda, husets grand old lady, har blivit riktigt upplivad av sommaren och familjetillökningen. Igår jagade hon så det stod härliga till. Först kom hon in med en död fågel, en gulsparv. Sen kom hon in med ett levande möss som vi med lite möda fick slängt ut igen. Under natten hade damen hämtat in en vattensork så jag hade frukosten dukad på mattan under köksbordet när jag vaknade. Urk och blä! Det bli mattvätt till näst…
Otacksamma människor, suckar Manda.
Min farfar sade att honkatter har ”två fönster på gaveln”.
Lätt att könsbestämma så tycker jag. 🙂
Jag brukar inte ha problem med könsbestämningen. Jag kollade in dem när de var en dag gamla och har inte brytt mig om att se om jag fortfarande är av samma åsikt. Därför detta mindre tvärsäkra utlåtande.