Det är inte lätt att vara karl i det här huset.
Först presenterar han idén om att renovera bastun.
Hon ryter NEJ och surar. Inte nu!
Så visar han bilder på olika bastun och undrar försynt om de inte är vackra?
Hon ryter NEJ, jag hinner inte fundera på det nu! Jag har en gradu att skriva.
Så planerar han i tysthet och funderar ut hur fint det ska bli…
Han visar bilder på olika bastun och undrar försynt vilken hon gillar.
Hon suckar djupt och ser på bilderna. Nå nog är de ganska fina erkänner hon. Men jag kan inte tänka på sådant nu!
Jag far i väg på praktik ett par veckor, säger hon.
Då kan jag fixa bastun, tänker han.
Vill du fundera lite på bastun med mig, frågar han.
NEJ, ryter hon, jag hinner inte nu!
Hon far iväg och kommer hem en sväng.
Han blir sjuk och orkar inte fixa.
Så hon mjuknar lite och hjälper till med förberedelserna.
Så är hon borta igen.
Han jobbar på i mörker och kyla.
Så kommer hon hem och han visar stolt upp sina händers verk.
Hon nagelfar, kritiserar och gnäller.
Han blir ledsen, förstås.
Hon är trött och har ju sagt NEJ hela tiden.
Han fortsätter knoga på. Bastun måste ju bli klar.
Hon hade ju velat hjälpa till men har inte ork och tid med allt.
Han har det inte lätt, den stackars karln.
Undrar varför han inte ger upp, undrar hon.
