Här lämnade vi bryggan i förra blogginlägget. De första brädorna av locket är på plats och man börjar se hur det kommer att se ut.
Marken kring bryggan är uppgrävd och ganska söndrig. Vi har hela tiden tänkt att den ska få en ny fin yta och nu var det dags att börja fundera på det. I förra veckan kom ett lass sand som vi beställt. Högen ser ganska liten ut men det är ändå många kubikmeter sand. På frågan Sahara eller Yyteri? är svaret varken eller. De facto långt ifrån..
Samma dag som sanden kom var vattnet väldigt högt. Åter en gång kunde jag konstatera att det är riktigt trevligt att vi har en landgång ut till bryggan för nu skulle stövelskaften inte räckt till.
Söndagsmorgonen var strålande vacker. Nästan så det var svårt att inte bara sitta och njuta av utsikten.
Vi har otroligt snälla grannar som lånar ut sin Avant åt oss så att vi inte behöver flytta hela sandhögen med skyffel och skottkärra. Vattnet var aningen högt ännu när vi började. Det blev väldigt brunt när vi började fylla ut med sand, men det lade sig snabbt när vi slutade.
Här kommer en bild på havets skatter som vi kunnat fiska upp i vår strand. Vem som blivit förbannat på krocketspelet och kastat det i sjön vet jag inte, men snart har vi ett helt set.
Efter många varv från sandhögen till bryggan börjar det se riktigt trevligt ut vid stranden.
Vi har inte hela sandhögen utbredd ännu, men redan nu är vi riktigt nöjda. Hur det ser ut efter nästa omgång av högvatten ska bli spännande att se. Vi är beredda på att havet flyttar på sanden och kanske bär iväg med en del, men vi hoppas att det mesta ska hållas kvar.
Den skarpögda ser också att det kommit några bräder till på bryggan. Nu ligger locket förbi pollarna och nästa steg blir att såga till de sneda brädorna.
Nån dag senare hade högvattnet redan beskattat sanden bredvid bryggan. Här är bryggan inte riktigt tät och det märks i att vattnet kommer åt att föra in sand i bryggan.
Högvattnet visade också här att det behövs lite mera sand på den här sidan.
Men titta, plötsligt var alla sneda bräder sågade och på plats på den här sidan. Även kantbrädet är sågat och på plats. Jag kan avslöja att det inte var helt enkelt att få till den långa, sneda sågningen där i det spetsiga hörnet. Vi kunde ändå konstatera att vi lärt oss en del med åren och till slut såg det riktigt fint ut.
Så en lite knasig bildvinkel av bryggan.
Nu ser det nästan ut som en sandstrand!
Lite fukt under skorna gör att sanden klistrar sig fast, men släpper när man stiger på bryggan. Så det är enklast att ta av sig skorna på vårt fina salsgolv.
Nu är hela däcket på plats. Lite skruvar (läs 200) fattas ännu i det här skedet, men alla bräder ligger där de ska.
Bryggan är klar. Nu är det landgångens tur att få sitt däck. Sen ska vi klura ut hur vi ska bygga trappan från vägen ner till landgången.
Att rada sten är min passion. Här höjde vi marknivån genom att bygga en mur av sten och innanför den fylla upp med sand.
Så vackra och varma dagar som det har varit senaste helg har det varit en ren njutning att vara i stranden. Vi har också upptäckt att snoken vi såg har en kompis. När man hör att de torra löven rasslar vid vägkanten är det snokarna som är ute och rör på sig. De bryr sig inte särskilt mycket om oss medan vi nyfiket spanar in dem. Få se hur vår samexistens vid stranden tar sig i sommar.
