På trettondagen var vattenståndet på ca -20 cm från normalläge vilket betydde att det var idealiskt för att jobba med bryggan. Tur för oss var att bryggmästaren min bror hade möjlighet att vara med oss, så arbetet förlöpte med schvung. Han knackar ner vattensponten med grävmaskinen och Pasi står på flotten och ser till att plankorna kommer rätt och blir fastskruvade. Själv agerade jag hantlangare och springschas.
En del plankor sjönk galant ner i bottnet medan andra fastnade mot någonting hårt. Det behövdes verktyg som vattupass, slägga, skruvdragare och motorsåg för att arbetet skulle löpa smidigt.
Eftersom vädret var så lämpligt höll vi ut tills mörkret föll och lite till. Sista stunden fick en bil lysa från ett håll och grävmaskinens lampor från andra hållet. Men att jobba i mörkret är inte trevligt så fortsättningen fick vänta till lördagen.
På lördagen var brorsan i jaktskogen, men vi fick hjälp av en kompis och lyckades få färdigt den bortre kortsidan. Det kändes nästan löjligt hur mycket långsammare vi jobbade än på trettondagen. Vi höll åter på hela dagen och jag kom inte ens för att ta några bilder.
På söndagen fäste vi de sista tre plankorna och nu är bryggan klar så långt vi kan göra den för tillfället. Nu ska den hålla fast det blir en riktig isvinter. Byggarbetsplatsen är städad för vintern och bryggan får vila till våren. Bara marken tinar igen kan vi fortsätta, men tills dess får projektet ta paus.
Den här byggtiden har vi följt med prognoserna för vädret och vattenståndet med stort intressen. Går vattnet upp eller ner? Blir det nederbörd eller uppehåll? Hur ser det ut i morgon och till helgen? Det är spännande på ett helt nytt sätt, när man plötsligt är beroende av naturens nycker för att kunna jobba på projektet. Samtidigt har det satt tidsramar för oss att verkligen jobba på när det har varit lägligt före.
Just nu är vi riktigt nöjda med hur långt vi kommit och med vad vi åstadkommit. Utan brorsan hade det här projektet aldrig blivit så bra som det är nu. För som han brukar säga: Hyvää yrittää tehdä, mutta priimaa pukkaa. (ung. Man försöker göra bra men det vill bli prima.) och när man bygger åt sig själv vill man ju att det blir så bra det kan bli!
