Äppel, päppel, pirum, parum…

Det är nu tjugo år sedan vi började renovera huset. Så småningom började vi också fixa till trädgården. Den här bilden är från juli 2000 och det som jag vill visa är det magra eländiga äppelträdet som står nästan mitt i bilden. Stackarn hade det inte lätt. Det grävdes och byggdes en hel del runt omkring.

Någon gång mellan 2002 och 2007 grävde vi upp äppelträdet och flyttade det några meter norrut, närmare åkerkanten. Jag minns att vi gjorde det ganska tidigt på sommaren och att vi bevattnade det med tusentals liter för att det skulle klara flytten.

Riktigt varför det var så himla viktigt för mig att flytta det här äppelträdet vet jag inte. Det hade nämligen inte några goda äpplen. De äpplen som kom, var max 5 cm i diameter och stenhårda, men de var knallröda som julgransbollar!

Här nedan är en bild från 2007 och jag kan avslöja att de andra nyplanterade äppelträden inte klarade sig för sork- och hjort-döden. Där försöker en syrenhäck växa numera.
Idag står äppelträdet kvar och mår bättre än någonsin förr. För något år sen gjorde jag och min syster en rejäl beskärning och det verkar ha varit en lyckträff, för nu ger det stora röda äpplen som är lite syrliga.

Här i korgen ligger en del av skörden. De här äpplena är rätt hållbara också.

Det som gäckar mig är vilken sorts äpplen det är. Det skulle ju vara skoj att ha ett namn på trädet. Fortfarande tycker jag att äpplena är otroligt dekorativa men nu är de ätbara också.

Den här skålen ska bli äpple under havretäcke. En gammal favorit som jag lärde mig i hussan på högstadiet!

Idag gjorde jag några burkar äppelmos och titta vilken fantastisk färg den fick när jag kokade äpplena med skalen på. Den här blir det en fröjd att klicka på gröten i vinter!

Att ha en trädgård är att aldrig bli färdig med den. Det här äppelträdet påminner mig om att inte ge upp så snabbt på sådant som inte verkar vara helt perfekt från början. Det kanske behövs 15 år innan resultatet kommer…