Det blir aningen glest mellan blogginläggen, eftersom det inte händer lika mycket som förr på Westerbacka. En invånare har flyttat ut, en invånare veckopendlar, en invånare jobbar heltid med två timmar pendlingstid per dag och två små invånare känner sig mera ensamma än någonsin förr. Så självklart är det en stor förändring i hemmet. Mest synligt är kanske att ingen orkar bry sig så mycket om dammråttorna och de döda flugorna.
Det har varken funnits tid eller orka att göra eget julpynt, men som tur är kan man köpa sig en julkrans att hänga på dörren ändå. Jag gillar julen och jag skulle gärna pynta hela huset, men den här julen kommer troligtvis att gå rätt obemärkt förbi. Jag är ju inte ens hemma på julen utan firar den i arbetets tecken.
Det är helt okej, för man kan fira jul på så många olika sätt. Julens budskap är inte beroende av mängder av pynt, mat och presenter. Tvärtom egentligen!
Idag när jag gick ut insåg jag plötsligt att det ju faktiskt inte regnade. Pasi har i flera dagar ondgjort sig över att den sista veden ligger i sin hög och att den absolut borde plockas i sin häck. Så även om jag tycker att det är något av det tråkigaste som finns att plocka ved så insåg jag att det var perfekt läge att få ordning på den sista lilla högen. Med Mandas sällskap plockade jag den sista veden. Med pappas hjälp fick jag häckarna flyttade och sen var det bara att dra presenningen över och tadaaa! Veden är klar för vintern!
