För en knapp månad sedan var mitt hjärta tungt. Fia var borta och efter tre dagar var jag övertygad om att hennes saga var all. Det var kallt på nätterna och i knutarna stryker lo. När jag på tredje dagens kväll satte mig vid datorn för att skriva ett blogginlägg om den sorgliga nyheten att Fia var borta hörde jag hur kattluckan gick. In kommer kattskrället och ser ut som om inget hade hänt. Tre dagar på egen hand är väl inget att bli orolig för, tyckte jag Fia sade. Var hon hade varit och vad hon hade sysslat med får jag aldrig veta. Ibland skulle det vara roligt att ha ett gps-chip i nackskinnet på katterna så man skulle kunna se var de rör sig. Men det skulle vara att inkräkta på katters privatliv så jag får väl nöja mig med att hon kom hem.
Det är snart 1 ½ år sedan Fia flyttade in hos oss. Här är första inlägget jag skrev om henne. Tänk så tiden går! Men vår lill-Fia är och förblir liten. Hon var utan tillräcklig näring i ett viktigt tillväxtskede så hon har stannat i växten. En evig kattunge med andra ord. Fast riktigt unge är hon nog inte. Hon har varit dräktig en gång men det slutade med missfall. Jag misstänker att hon inte är helt färdigutvecklad i sina könsorgan heller.
Det märks nog ännu att hon haft en annorlunda start i livet. Det finns inget dåligt väder utan bara dålig pälsvård tycker hon och smiter iväg ut i ur och skur. Ändå är hon nog en trygg kisse idag. Hon har vant sig med olika ljud och springer inte längre och gömmer sig så fort hon hör nåt ovant eller högt ljud. Hon är alert men väntar ut ljudet och kan snabbt återgå till det hon gjorde innan numera. Dessutom är hon otrolig kelig och vill gärna upp i famnen. Att ligga i famnen när jag sitter i soffan är hon inte särskilt intresserad av för då får hon inte tillräckligt uppmärksamhet. Ligger hon någonstans och jag klappar henne så vill hon upp. Och så bits hon. När det är sååååå skönt att hon inte vet hur hon ska förklara det så tar hon till tänderna, men bara med mig. Jag försöker förklara att det räcker med mindre men nej, hon vill bita. Så jag jobbar vidare på att lära henne av med det.
Till sist en filmsnutt på kompisarna. Så här går det ganska ofta till när Fia kommer in.
