En annan sida

Efter alla fina kommentarer om de vackra bilderna på mig tänkte jag visa en annan sida av mig själv.

Osminkad,
skitigt hår,
snuvig o hängig,
fotad med mobilen
i uselt ljus och knasig vinkel
hemma i mitt lilla kontor.
Bilden är inte redigerad på nåt sätt alls.

Det här känns som ganska långt ifrån de glamourösa bilderna Creatella trollat fram.
Okej, jag hade sminkat mig själv, fixat håret och valt mina kläder men resten var fotografens magiska trollspö.

Att jag publicerar den här bilden på mig själv känns för mig som ett steg i riktningen att vara du med sig själv. Jag läste Marcus Rosenlunds blogg om att acceptera sig själv som man är eller inte och tänkte till lite. Han menar att det är att stagnera när man accepterar sig själv och det kan jag på ett sätt hålla med om.

Å andra sidan känner jag att jag behöver acceptera mig själv för att kunna gå vidare. Så länge jag undviker att möta mig själv med alla mina problem, fel och brister kan jag inbilla mig att allt är väl. Om jag inte har självinsikt kan jag inte åtgärda det som behöver filas på. Då kan jag gå omkring och tycka att jag är perfekt för jag väljer att bara se de sidor jag gillar. Det kan lugnt sagt bli en skev självbild.

Den skeva bilden får dessutom sin föda av alla ”fina du!” och <3 som vännerna skickar på sociala media. Bekräftelsemonstret slickar i sig och pöser av självgodhet. Ibland är det faktiskt nyttigt att få höra om sina mindre smickrande sidor och hur de uppfattas av ens vänner.

Jag menar inte att jag med att acceptera mig själv som jag är godkänner och gillar allt. För mig blir accepterande en realitycheck och ett avstamp. ”Okej, jag är så här men jag gillar det inte så nu ska jag försöka göra nåt åt det.”