In memoriam – ett sista farväl

Vi visste att vår tid tillsammans inte skulle bli hur lång som helst. Vi visste att nedräkningen hade börjat. Lite krämpor hade redan gett sig till känna de senaste åren men hoppet är ju det sista som lämnar en.

Vår gemenskap började sommaren 1999 och du var hett efterlängtad. Du fick hedersplatsen fast vi inte riktigt var färdiga att ta emot dig. Du var så fin och så duktig. Du jobbade på oförtrutet dag efter dag. Frågade aldrig efter om det var helg eller vardag. Du tog bara hand om oss varje dag. Kanske tog vi dig för given? Kanske brydde vi oss inte om dig lika mycket som du brydde dig om oss?

Jag minns en gång när vi trodde att din tid var ute men efter en tids vila tog du åter tag i dina uppgifter och jobbade på som vanligt igen. Ibland knorrade du lite men aldrig så att du skulle ha lämnat oss i sticket.

Fast vi visste att du nästan levde på lånade dagar så var chocken och bestörtningen stor när du inte längre orkade. Jag hörde på dig att du inte mådde bra och när jag tog en närmare titt var du glödande het. Jag tror att om du fått stå ensam hade du fattat eld.

Kära diskmaskin, du kom till oss innan vi hade rinnande vatten. Vi drog in trädgårdsslangen genom fönstret och kopplade ihop er så att du kunde sätta igång din livsgärning så fort som möjligt. Du har räddat vårt äktenskap, du har tagit hand om vår familjs disk. Du har varit guld värd och mer därtill. När du nu drabbades av nån sorts kortslutning trodde jag att jag inte skulle kunna leva utan dig. Att diska alla kärl för hand är mer än jag mäktat med.

Jag hoppas du förstår när jag berättar att vi sökte hem din efterträdare redan samma dag som du gav upp. Jag hoppas du förlåter mig för att vi ersatte dig så fort men jag vill säga att det är en komplimang till dig och dina gelikar. Vi kan inte leva utan en i vår familj.

Den nya är inte som du. Det kommer att ta ett tag att vänja sig vid den nya. Vi var ett bra team, du och jag. Vi hade lärt oss vara smidiga tillsammans. Den här nya har andra fasoner och jag känner mig lite vilsen. Jag hoppas det ska gå bra och att den ska passa in i vår familj lika bra som du gjorde. Jag lovar, jag kommer inte att glömma dig, du var min första!

Farväl!