Här om dagen när jag gick till bussen måste jag bara stanna och ta en bild. Klockan var ca 15.15 och solen lyste varmt genom de kala lövträdens grenar i Domkyrkoskvären. Det var smällkallt men ändå kändes som om livet höll på att vinna.
Idag när jag steg av bussen 17.10 var det ljust. Det höll på att börja skymma men klockan var efter fem på eftermiddagen. För en månad sen var det mörkt som mitt i natten den tiden. Hoppet växer. Dagarna blir längre. Snart är det vår igen! Hurra!