Jag har länge velat få sjunga lite mera inför publik och att få hålla en egen konsert har varit en stor dröm. Så en dag förra sommaren satt jag i kyrkan och funderade på året som låg framför mig med alterneringsledighet och teologiestudier. Visst är ju studierna också en dröm som går i uppfyllelse men jag räknade snabbt ut att det kan komma en tid när det känns tradigt att plugga. Är jag en gång alterneringsledig, så är jag väl det för att ha roligt och göra annorlunda saker? Så jag bestämde mig för att se till att drömmen om konserten också går i uppfyllelse det här året. Jag var lite rädd att folk skulle tycka att jag är smått galen men jag bestämde mig för att de får väl tycka det då, det är inte mitt problem. Hittills har jag bara fått uppmuntran och glada tillrop så månne inte det blir riktigt bra till slut?
En del dagar tänker jag att jag är som Florence Foster Jenkins, självutnämnd näktergal, men kunde hon så kan jag väl också? Vem ska definiera vad någon kan eller får göra? Jag är övertygad om att chansen till en egen konsert är lika med noll om jag inte själv sätter igång och ordnar en. Någonstans måste man börja.
Så, den som vill och vågar är hjärtligt välkommen till Nagu kyrka på alla hjärtans dag och häng gärna med på kvällsbiten efteråt på Gästgifveri Martha! Repertoaren är säkert bekant från bröllop och begravningar och jag kan tro att sångerna berör och väcker minnen. (Snyftvarning!) Det är sånger som jag själv tycker väldigt mycket om och de handlar om de stora känslorna kärlek och sorg. Jag tänker mig att de känslorna är mycket nära sammanflätade och jag tycker att de går mycket bra att kombinera till en helhet. Ett smakprov kan man lyssna på här.
Det här är så spännande att jag konstant har fjärilar i magen och svårt att koncentrera mig på annat men det ska bli roligt, grymt roligt att få hålla en helt egen konsert. Ett stort tack på förhand till alla som ställer upp och hjälper mig förverkliga min dröm!
