För några år sedan planterade jag några stackars små, ynkliga plantor i en rad. Plantorna är ”stulna” som sig bör och efter kanske 5 år har de nu tagit sig, rotat sig och tackar hjärtligt för denna knasiga sommar. Först trodde jag inte att de skulle överleva, när de väl tog sig lite mumsade hararna eller hjortarna på skotten, men till slut växte de till sig och då trodde jag att de inte skulle ge några bär men ändå kunna fungera som vindskydd för de andra bären.
I början av sommaren trodde jag inte mina ögon, kvistarna var alldeles vita av blommor och humlorna arbetade flitigt! De var fantastiskt vackra. Nå, jag tänkte på Paavos ”Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!” och tänkte att inte blir det bär ändå. Men, för den som förväntar sig litet är glädjen desto större när det lyckas! Min rad är kanske 5 meter och redan har det skördats uppemot 5 kg bär! Kvistarna hänger så de nästan brister under tyngden av bären så ännu får jag skörda!
