Etthundranittiotre bilder

Idag fick jag äran att fota en kompis lilla tjej. Jag frågade snällt om jag kunde få öva med att fota den lilla damen och min kompis var generös nog att gå med på det. Vi hade en riktigt trevlig stund på gräsmattan i skuggan och damen bjöd på ett soligt humör och mycket spring i benen.
Den här gången kände jag ingen press på att behöva prestera fina bilder så jag kunde slappna av och fota just bara för att det är roligt. Med de goda råden av min fotoguru bakom örat satte jag igång. Ställde in och rattade på kameran mellan varven. Det var ingen brådska och jag koncentrerade mig på att kolla in ljus och försöka pricka rätt med skärpan. Det är inte lätt att pricka rätt när fotomodellen inte är särskilt tålmodig och lugn utan hoppar och skuttar, vrider och vänder och leker titt-ut mest hela tiden.

 
Jag använde ett 50 mm objektiv och höll mig mest på f1.8 i skärpedjup för att få den fina effekten med suddig bakgrund. Lite rattade jag omkring och prövade andra skärpedjup och ISO-tal och snabba slutartider. Jo jag vet, för den icke insatta låter det som irriterande teknisk data men när man gått en kurs med min fotoguru så förstår man plötsligt så mycket mera och det blir mycket roligare att fota när man förstår hur man kan göra för att påverka slutresultatet. Man kan fota med auto-inställning men då får man nöja sig med bilderna så som det blir. Kan man använda manuella inställningar så kan man påverka så mycket mera (och klantta till det så mycket mera).
Väl hemma med bilderna i datorn gick jag genom dem och ser att ännu finns det mycket att förbättra och träna på men det blev också klart flera bilder som blev bra.

ISO 200 | f2.00 | 1/1600

Åter en gång var det EN bild som skiljde sig ur mängden. Den blev alldeles fantastisk, om jag får säga det själv. Men det var helt klart mera tur än skicklighet.