It’s all gone – for now

Sista dagen på min två veckor långa semester.
Vart tog tiden vägen? Vad har jag fått gjort? Har jag varvat ner alls?
Vanligtvis tycker jag att ledig tid är till för att komma ikapp med alla de där sysslorna som jag borde göra. Och visst har jag gjort en del sådant men mest har jag nog tagit det lugnt. Så lugnt att jag blev riktigt arg på mig själv för att inte ha tagit tag i sånt jag nu hade tid att fokusera på. Jag hade ju planerat stort att sköta om mig själv. Ta tag i motionen och matvanorna, nu när jag hade tid att bara bry mig om mig själv. Men, sist och slutligen hade jag inte kraften att ta tag i det. Jag behövde vila, göra det jag kände för, bry mig strunt i alla borden. Jag har tagit några beslut och jag har fällt lite träd men mest har jag bara varit. Nu känner jag att jag kanske borde ”bara vara” lite till, för nu har det äntligen lossnat. Det tar tid att komma till ro med sig själv. Att flänga omkring och få saker gjorda är min natur så att lära mig att bara vara är svårt. Jag förstår nu varför utbrända behöver månader av ledig- ”bara vara” -tid.
I morgon börjar en ny dag på jobbet och allt är tillbaka till det vanliga.