Jag är fortfarande fascinerad av hur trä kan ändra färg och hur man egnetligen inte märker att träet blivit mörkare! På nåt sätt tänker jag mig att trä är trä och dess färg är alltid den samma men ändå VET jag ju att det trä ändrar färg när det utsätts för ljus och väder. Ute bli trä grått, vackert silverfärgat grått men inne blir trä bara mörkare.
Här på golvet ser man var vi haft mattan (längst ner till vänster) och under skåpet har golvet varit skyddat från ljus och inte ändrat färg just alls. Nu känns det bra att vi besämde oss för att måla golvet för så här stora färgskillnader kräver en rejäl omslipning för att suddas ut. Har jag hört vill säga, jag är inte expert på sånt men vi får se när golvet slipas hur färgen förändras då.
Nu har vi fått taket målat andra gången och jag funderar lite om vi gjorde tokigt som valde halvblank vitfärg. Jag vet att det rekommenderas matt färg i taket men det hade vi inte hemma och vi kan ju aldrig vänta så det blev så här. Det blir väl mattare bara tiden lider och flugorna får sätta sina spår i taket…
Jag funderade om den gråa färgen skulle göra köket mörkt när vi köpte färgen men nu när jag har målat första panelbitarna grå ser jag att det är tvärtom, det blir ljusare! För än en gång, träet har blivit mörkt.
Mommo målad om sin vedspismur när hon tröttnade på färgen eller tyckte att den såg sjabbig ut. Ibland blev det brunt, ibland grönt, ibland blått, för omväxling förnöjer. Jag tror att vi talar om centimetrar när den färgen skulle tas bort! Nu är den spismuren brorsans så jag måste fråga honom nån gång hur tjockt färglagret egentligen var. Hur som helst, jag kände historiens vingslag och en samhörighet med mommo där jag stod inklämd under spiskåpan och målade spismur idag. Livet går vidare men målandet består.
Härligt härligt!
Det blir ju så fint!! 🙂