Fira självständighet

Igår firade jag självständighetsdagen med att sjunga på Grannas, serviceboendet/åldringshemmet/vad-tusan-det-ska-kallas… Det är rörande och bedrövande att se dessa gamla som samlats i matsalen för att fira. Många, många var människor jag minns som livliga, handligskraftiga personer men nu berövade på sitt minne och sin värdighet. De, vars kroppar slitits ut har jag lättare att se, de har sina tankar och personligheter kvar även om kroppen inte längre orkar. Det groteska är när kroppen är funktionell men det är ”tomt i skallen”. En man satt och såg sig omkring med en aning förundrad blick. Han verkade inte förstå var han var eller vad det var som försiggick. Jag minns honom som en pratglad, humoristisk man med oändliga historier att berätta. Det känns så sorgligt att se hur han är frånvarande trots att han är kvar.

Samma dress fotad i augusti

Jag sjöng Finlandia-hymnen, Svanen, Slumrande toner och Kotimaani ompi Suomi och min publik lyssnade uppmärksamt och några sjöng med där de kunde texten.
Med mig hade jag Josefin som är en härlig tjej och underbar pianist. Det är så skönt att sjunga när man har en pianist som man kan lita på och stöda sig mot.
Den här gången spelade jag inte in sångerna så jag kan inte bedömma dem efteråt men min känsla är att det gick okej. Inte så där superbra och inte dåligt, men helt okej. Huvudsaken är att publiken är nöjd och det var de. Ja, och så hade jag dragit på mig min knallblåa långklänning med glittrande schal till så de fick se lite festklädsel på samma gång. Det händer knappast så ofta och piggade kanske upp lite.

Jag är glad att få fira självständighetsdagen med att glädja andra med min sång. Det är mitt sätt att bidra till tacksamheten gentemot alla de som gjort så mycket för att jag ska få leva i ett fritt land i sådant överflöd som vi gör.