Moster Helga är min favoritmoster bland mammas mostrar. När hon kom och hälsade på mommo på sommaren så var hon lika glad i att simma som jag. Hon kom gärna med till träsket (insjön här bredvid) och där plaskade vi båda lika glatt. Oj så det var roligt när hon kom! Och det där pillemariska leendet hon hade, som jag minns så väl, det har hon än!
I en syskonskara på tretton är Helga den yngsta och hon är den enda som ännu lever. När hon var fem år flyttade hon till sin 21 år äldre syster som bodde i Helsingfors, för deras pappa hade dött något år tidigare och mamman var sjuklig och dog ett år senare. Vid 19 års ålder flyttade Helga till Nokia och där har hon levt hela sitt vuxna liv men ändå är bandet till Nagu starkt. Helga är numera änka men har två döttrar och flera barnbarn.
Vi var en liten delgation på 5 personer från Nagu som åkte iväg och uppvaktade moster Helga. Hon hör lite dåligt men humöret var det inget fel på. Dottern Irma hade ordnat med fest och två dragspelemän underhöll med gamla godingar. Det ryckte i benen på oss allihop, även på moster Helga, när spelmännen spelade polka och shottis. Blommor och choklad, skärgårdslimpa och sång var gåvorna vi hade med oss. Jag sjöng några sånger och till slut ville moster ännu höra Slumrande toner. Hon sa att hon inte kan sjunga längre men att hon gärna bläddrar i ”Vår sångbok” och då hör hon sångerna inom sig. Det är ju så att de sånger man lär sig som barn och ung har man med sig hela livet!
