Bara för att ge ett slut på sjukdomshistorien så kan jag meddela att jag fortfarande hostar men i övrigt är pigg och kry. Fredagen var första dagen tillbaka på jobb och då skulle det ju kanske ha varit skönt att ta det lite försiktigt. Så blev icke fallet för det var inbokat 4 begravningar med 1½ timmes intervall (helt normalt intervall för den som förfasar sig). Just precis vad man hinner med, men då hinner man inte med nån lunchpaus (=lagstridigt!!). Jag visste vad som väntade så jag packade matkasse med mig och hann slänga i mig ett par smörgåsar medan prästen välsignade stoften till den eviga vilan. Lördagen blev det 2 begravningar, en urnebisättning och en vigsel, söndagen två högmässor och ett dop. Det blev smörgåslunch i tre dagar…
Det var faktiskt underligt med min trötthet för på onsdag var jag ännu jättetrött och tänkte att jag får nog ringa läkaren i morgon och be om längre sjukledighet. På torsdagen vaknade jag och var pigg som om nån hällt i mig energidricka under natten! Det var som att trycka på en knapp! Efteråt kom jag att tänka på att jag åt sista antibiotikan på onsdagen så det var säkert den som gjorde mig så trött.
Allt hostande har gett sämbanden stryk så jag är lite hes ännu och har inte kunnat sjunga en ton. Idag prövade jag lite försiktigt med uppsjungningsövningar och tänk, det gick att sjunga igen! Inte så vackert, men det gick. Jag är nog beroende av att sjunga…
Nu är det då nästan tre veckor kvar innan semestern börjar. Gissa om jag längtar? Gissa om jag är glad att jag hunnit bli frisk och förhoppningsvis hålls friskt?
