Helt åt skogs!

Den här bloggen lever ett rätt så långsamt liv just nu. Det beror kanske främst på att jag inte längre bor på Westerbacka alla dagar i veckan och det har varit en stor omställning för oss alla. När jag kommer hem är jag ofta rätt trött efter arbetsveckans alla intryck och då är det skönt att bara ta det lugnt och inte behöva skriva något. Men, vi har inte tänkt lägga ner bloggen. Den får bara leva lite långsammare för tillfället.

En sak jag tycker väldigt mycket om på hösten är att gå ut i skogen. Den välbekanta skogen som funnits där hela mitt liv. Skogen där jag minns att kantarellerna brukade gömma sig i den där gropen bakom granen (men inte längre gör det) och trattisarna brukar växa längs den där bergsryggen (och gör det fortfarande). Skogen där jag inte behöver fundera hemskt mycket på utan som jag känner och hittar i utan karta och kompass.

På söndagen tog jag korgen, kniven, borsten och kasset-svanpboken från 1978 med mig och gick ut i skogen. Jag hoppades på att hitta några goda Karl Johan svampar och kanske kanske någon kantarell. Karl Johan har jag upptäckt på riktigt först den här hösten och tusan vad god den är! En annan ny bekantskap är smörsoppen. En riktigt slemmig typ som också är mumsig.

Så jag vandrade iväg på bekanta stigar. Där som kantarellerna förr om åren stått i täta grupper lyser de idag bara med sin frånvaro. Jag vandrar vidare och tänker att det ju egentligen är huvudsaken att jag kom mig ut i skogen för att njuta av att röra på mig och av skogens dofter. Fast lite harmar det nog att korgen är så tom. När jag nästan gett upp hoppet ser jag två små kantareller och sen en liten smörsopp. Mager sås tänker jag och vandrar vidare.

Pepparriskor hittar jag i mängd och massor men jag är inte intresserad. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra med dem. När jag var liten växte de i riklig mängd alldeles nära hemmet och jag lekte glatt med dem. De kunde bli de mest fantasifulla lek-maträtter du kan tänka dig! När jag just fotat det här vackra exemplaret fick jag syn på massor av minimala trattkantareller. Dessvärre just så minimala att det inte var någon vits att plocka dem ännu. De får växa till sig till nästa gång.

 

 

Sen hade ögonen visst vant sig för plötsligt hittade jag många fina smörsoppar och några riktigt fina Karl Johan. Till slut hittade jag lite flera kantareller också. Inte blev det någon superskörd i min korg men nog så att de blir till ett par såser för mig. För det är bara jag som äter svamp i familjen…

Jag rensade, hackade och förvällde i eget spad innan jag frös in skörden.

Under den här promenaden upptäckte jag att min bekanta hemskog har krympt. Förr var den så stor, så stor, men nu när vissa partier avverkats ser jag att två åkrar ligger rätt nära varandra. Förr var det oändligt långt mellan dem. Spännande hur ens uppfattning av världen förändras med åren!

 

 

Om Janette

...med många järn i elden... Jag tycker om när det händer och planerar ständigt nytt. Ibland behöver jag få vara ensam och ladda om. Musik, fotografering, trädgårdsarbete och att experimentera i köket är positiva laddningar i mitt liv, liksom min familj och våra katter.
Det här inlägget postades i Foto och bild, Mat & Smaker, Natur och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *