Världen är så stor så stor!

Lördagen fjärde augusti plingade det till i min telefon. Pasi skickade en bild på Sotis ute vid grilltaket med texten “Sotis pääti mennä ulos”. Hujedamig! Hur ska det här sluta, tänkte jag.

Småfiorna har varit mycket på balkongen och de har klättrat ut på trapptaket och sett på trädgården uppifrån men ute på marken hade de ännu inte varit. Det finns nämligen massor små utrymmen under tappan och terassen där små kissor kan trivas och som vi inte kommer åt. Småfiorna har suttit vid dörren och sett stora kissorna gå ut och in genom kattluckan och nu hade Sotis sett tillräckligt, nu ville hon också gå ut.

En stund senare meddelar Pasi att Sotis kommit in igen genom kattluckan. Hon bemästrade alltså kattluckan till fullo. Men Murklan… Han är olycklig när syrran sticker ut men genom luckan går han inte. Pasi hade visat honom handgripligen hur luckan fungerar men nej. Fortfarande fyra dagar senare har han fortfarande ingen lust att klämma sig ut genom kattluckan. Han sätter sig istället vid nätdörren och gråter hjärtskärande tills någon människa förbarmar sig och öppnar dörren för honom. Eller så klättrar han upp på nätdörren i tron att man kan ta sig över den.

Hur som helst, nu trivs båda ute. De springer av sig överlopps energin och sover under syrenbusken eller under terassen. Till natten lockar jag in dem och låser kattluckan. Någon måtta på utespringet får det vara.

Murklan är en människovänlig kisse. Han pratar ivrigt och söker upp mig när han saknar sällskap (när syrran och mamma gömt sig alltså), eller när han behöver hjälp med dörren. Han är så go och trivs små stunder i famnen. Då spinner han som en hel stor traktor! Det kommer att bli en härlig frass av honom!

Sotis är en pillemarisk jägare som tydligen observerar noggrant och lär sig snabbt. Hon pratar inte just alls och inte är hon någon stor vän av att ligga i famnen heller. Men jag tror att hon kommer att bli en klipsk madam med stark egen vilja. Det kan bli egenskaper som är bra att ha i den nya familjen.

Nu har båda hem som väntar på dem. Murklan kommer att flytta på sin 12-veckors födelsedag och jag har lite svårt att släppa iväg honom. Han är ju så go! Sotis har inte ännu fått flyttdatum men den kommer nog snart den också.

Men Fia då? Ja, hon kommer väl att gå och leta efter sina små en tid och sen kommer hon att återgå till att reta Manda, jaga allt som rör sig och lata sig i soffan. Sen en vacker dag blir det en tripp till veterinären för att undvika att det blir flera småfior.

Om Janette

...med många järn i elden... Jag tycker om när det händer och planerar ständigt nytt. Ibland behöver jag få vara ensam och ladda om. Musik, fotografering, trädgårdsarbete och att experimentera i köket är positiva laddningar i mitt liv, liksom min familj och våra katter.
Det här inlägget postades i Familj & Husdjur och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *