Ett slut och en början

Förra veckan var en vecka med tvära kast. Ena dagen fick vi följa Pasis pappa på den sista färden och andra dagen fick vi en ny guddotter.

Pasis pappa Tutte hjälpte oss massor under den tid vi renoverade och byggde till huset. De dagar han  hjälpte oss kom han med första bussen på morgonen och åkte hem med sista bussen. Det vill säga han åkte 7.30 från Pargas och var hemma igen ca kl 19. Helt otroligt egentligen hur han orkade hålla på! Ibland var vi riktigt glada att han bodde i Pargas och var beroende av bussarna för annars hade vi aldrig fått en ledig dag mellan varven.  Han blev välkänd av busschaufförerna som fick pratsällskap hela vägen av Tutte, för social och pratglad var han. En källa till glädje och hjälp var han verkligen.

Hösten 2000 tar Kristian 3½ år, Tutte 70 år en paus i tegelbärandet.

När Pasis mamma Kyllikki gick bort efter många års kamp mot cancer undrade vi lite hur Tutte skulle klara sig på egen hand. Inte så att han inte skulle ha gjort mat åt sig själv och klarat sig på alla sätt helt praktiskt, men vi var rädda att han skulle känna sig ensam. Det problemet blev aldrig ett problem för rätt snart hittade han sin ungdomskärlek igen och de flyttade ihop. Deras förhållande i ungdomen hade tagit slut för att Tutte fastnat med mun för länge nånstans när han lovat dyka upp på Norma (dansrestaurangen i stan) en kväll. Jag brukar säga att deras kärlek nu hade en chans för att under de här åren har Tutte lärt sig komma bättre i tid och hon har lärt sig lite längre tålamod. De fick över tio år tillsammans innan cancern drabbade Tutte. Han kämpade tappert emot den men förlorade slaget. Till slut kom döden som en befriare.

Tutte somnade stilla in måndagen 4 september i en ålder av 86 år, 11 månade och 5 dagar. Begravningen skedda i kretsen av de närmast anhöriga 22 september.

 

Följande dag var det dags för dop. Den lilla tösen hade föräldrarna givit namnen Olivia Ellen Naemi och bett oss bli hennes gudföräldrar tillsammans med ett annat par vänner. Dagen var en riktig sommardag med omkring 20 graders värme! Alldeles fantastiskt. Dopet skedde i Nagu kyrka och Olivia var den lugnaste dopkandidat man kan tänka sig. Inte ett pip sa hon under hela dopet. Inte ens vattnet störde hennes sömn!

Efter dopet blev det fest hemma hos familjen. Vi blev bjuda på skumpa ute på den nya terrassen i sommarvärmen. Så blev det mat och kaka, glada samtal och trevlig samvaro. Jag fick hålla Olivia en stund för hon ville sova i någons famn mitt bland oss alla. Att ligga någonstans i en tyst knut är inget för henne.

Så tar ett liv slut och ett annat tar vid. Med tacksamhet för det som varit och förväntan på det som ska komma fortsätter livet.

Om Janette

…med många järn i elden…
Jag tycker om när det händer och planerar ständigt nytt. Ibland behöver jag få vara ensam och ladda om. Musik, fotografering, trädgårdsarbete och att experimentera i köket är positiva laddningar i mitt liv, liksom min familj och våra katter.

Det här inlägget postades i Allmänt, Familj & Husdjur, Vänner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett slut och en början

  1. Silva Norkela skriver:

    Janette och Pasi,
    Vi beklagar sorgen.
    Varma hälsningar,
    Silva o Jorma

Kommentarer inaktiverade.