Den lokala debatten

Nu kan jag inte hålla mig, jag måste skriva ett inlägg angående den lokala debatten!

Pargas, jag menar Malmen med närmaste omkrets, försöker kravla sig upp ut Törnrosa-slummern och bli ett aktiv och tilldragande centrum. Det debatteras på sociala media, ideér slängs upp och skjuts i sank i rasande takt. Det är värt all heder till dem som drar detta gigantiska projekt för de ror i motvind rätt ofta.
Pargasbor är optimister, det hyser jag ingen tvekan om efter att jag kom ihåg följande:

Pessimisten: Nu kan det inte bli värre!
Optimisten: Det kan det visst det!

Många gånger har jag hört jämförelser mellan Pargas och Nagu där Nagu ses som en föregångare och modell med sin idérikedom, aktivitet och utveckling. Nagu är knökafullt av turister i juli och en hel massa pargasbor ha sina stugor i Nagu och bidrar till sommarträngseln.
Jag känner det ibland som syskonkärlek mellan dessa där storebror är irriterad på lillebror för att lillabror får allt han pekar på. Ja, det är en rejält karrikerad bild men du förstår kanske vad jag menar (om inte så strunta i det).

Sångerskan i Sandy and The Sun

Låt mig ta senaste helgs evenemang som exempel. Det firades forneldarnas natt både i Pargas och Nagu och på en massa andra ställen. I Nagu är det sedan länge tradition att Multiculti, Nagu uf, Nagu FBK och Pargas stad gör gemensam sak och ordnar en familjefest vid Framnäs. I år inledde Arne Alligator och Djungeltrumman vilket lockade skaror av barnfamiljer. Jag såg många familjer som bor i Pargas komma och fira sin kväll med oss i Nagu. Det fanns ingen alkoholförsäljning men nog matförsäljning, barnprogram som mete, skattjakt och sandslottstävling, skickliga lokala ungdomar som musicerade och underhöll. Brasan tändes som traditionen påbjuder och kvällen avslutades med en fantastisk eldshow. 22-tiden var hela festen över och famlijerna kunde åka hem och lägga sina trötta barn.
Stadens andel var lika stor som någon av föreningarnas. Det är ett givande samarbete och det allra mest otroliga är att det inte är något inträde. Alla är välkomna och man kan njuta hela kvällen gratis om man inte vill köpa mat eftersom föreningarna hittat sponsorer som ställer upp.
Vad som ordnades i Pargas kan jag egentligen inte uttala mig om men tre saker har jag reagerat på:
1) Det finns tydligen inget familjevänligt firande eftersom så många familjer dyker upp i Nagu.
2) Ungdomarna vallfärdar till Pargas för att fira och jag har svårt att tro att det sker utan alkohol.
3) Det lär ha skjutits raketer i Pargas och jag har hört uttaladen som: Ja, det har man råd med trots att det är så knappt om resurser / De pengarna sköt man upp i luften, de hade nog behövts bättre nån annanstans…
Idag på jobbet berättade jag och en kollega om den lyckade kvällen på Framnäs varpå vår arbetskamrat frågade: Varför ordnar man inget sånt i Pargas? Jag undrar förstås vem som avses med man och dessutom varför min arbetskamrat inte frågade Varför ordnar vi inte sånt i Pargas?

Så vad är egentligen min mening med det här inlägget? Jo, saker och ting händer för att man inte skjuter över ansvaret på att det ska hända på någon annan utan att man själv kavlar upp ärmarna och hugger i. Jag tror att gänget bakom Rowlit i tiderna satt och sade saker som: Varför ordnar man inte nån festival i stan? Vem ska vi få att göra det? Vi kan ju göra det själva! Då blir den precis så som vi vill att den ska bli!
Nu handlar det som mentalitet och vi-anda. Det händer om vi gör det tillsammans.

PS. Det blev långt men jag hade så mycket på hjärtat som jag måste få ur mig.

Om Janette

…med många järn i elden…
Jag tycker om när det händer och planerar ständigt nytt. Ibland behöver jag få vara ensam och ladda om. Musik, fotografering, trädgårdsarbete och att experimentera i köket är positiva laddningar i mitt liv, liksom min familj och våra katter.

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.