Krönika över ett sjukdomsförlopp.

Vid midsommar drabbades jag av en elak liten flunssa. Jag mådde som en disktrasa men masade mig på jobb i alla fall, de flesta dagarna, eftersom saker skulle göras och förrättningar tas hand om. Jag försökte ta det lugnt och var hemma de dagar jag kunde vara borta från jobbet och jag tyckte att flunssan sakta retirerade.

Det var en skenmanöver av infektionen, den samlade bundsförvanter och förrförra måndagen slog den till med kliande blåsor i nacken på mig. Tungt artilleri. Jag bad en arbetskamrat se på dem, för själv hade jag lite svårt att komma åt och se mig själv i nacken, och hon sa att det ser ut som vattkoppor och gå till läkaren i morgon. På tisdagen gick jag till läkaren som torrt konstaterade herpes eller bältros. Medicinen är den samma men kraftigare kur för bältros så vi kör med den. Jaha, tack. 800 mg dynamit, 5 gånger per dag i 7 dagar.

Jag kom mig inte för att fråga om nån sjukledighet och inte erbjöd läkaren det heller, så knappast skulle det väl behövas då. Jag hade ändå onsdag-torsdag ledig så jag tänkte att det skulle lösa sig. På fredag hade blåsorna minskat, ingen värk hade jag men lite kliade det. Flunssan däremot hade samlat krafter och återkom. Lördag och söndag släpade jag mig genom på jobbet och sov så mycket jag kunde där emellan. På måndag var jag totalt färdig och gick på nytt till läkaren, en annan dock, för nu var jag så trött och svag att jag inte orkade jobba mera. Sänkan var 17 så nån infektion var helt klart på gång men läkaren ville inte blanda in en antibiotika med virusmedicinen. Sjukskrivning resten av veckan, gå hem och vila.

Jag gick hem och sov, vilade och sov lite till. Så här trött tror jag inte att jag nånsin varit! Jag snorade och hostade om vart annat. Usch, vilken miserabel varelse jag kände mig som. På torsdag ringde jag läkaren och meddelade att nu är viruskuren avslutad, ge mig antibiotika, tack! Så nu fick jag knapra på 750 mg krut 3 gånger per dag de första 3 dagarna och sen 2 ggr/dag i 4 dagar. 7 dagar med piller igen… Flunssan fick ge sig och retirerade sakta men jag var fortfarande dödstrött. Så, jag fortsatte sova, vila och sova lite till.

Jag kan inte minnas när sist, om nånsin, jag sovit och vilat så här mycket och gjort så här lite! Bara att gå i trapporna från våning till våning har gjort mig andfådd!
Igår funderade jag av och till om jag skulle gå på jobb igen. När febertermometern ännu på kvällen visade på stegring valde jag att besöka läkaren idag igen vilket resulterade i tre dagar sjukledigt till. Underligt nog har alla jag stött på varit av den åsikten att jag ska hållas hemma och vila upp mig ordentligt nu så att jag blir riktigt frisk. Så jag gör väl det då…

Om Janette

…med många järn i elden…
Jag tycker om när det händer och planerar ständigt nytt. Ibland behöver jag få vara ensam och ladda om. Musik, fotografering, trädgårdsarbete och att experimentera i köket är positiva laddningar i mitt liv, liksom min familj och våra katter.

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.